inna dc BlUlvg Si Ut ha Sila VÄUBUFA SUI, eröfrarne af Dyppel hafva dock gilvit ett exempel härpå. -—-y— Landshb.förgen och länslasarettet I Nalmar. Vi meadela har :ötjunde mårkliga utlåtande af sundhetskollegium, med anledning af doktor Karlbergs klagoskriit mot landshöfding Sköldebrand, ät hvilken vi förmoda, att justitieombudsmannen egnar tillbörlig uppmärksamhet: Till rikets ständers justiticombudsman. Ii e den 25 September tlidne år, åtföljd af lasarettsoch kurhusläkaren doktor I Karlbefgs klagoskrift emot ordföranden uti Kalmar läns lasarettsoch kurhusdirektion, har ikets nders herr justiticombudman anmodat kongl. sundhetskollegium att deröfver infordra förklaringar af ej mindre ordföranden, än ock ledamöterna i denna direktion, samt derefter eget utlåtande i ämnet till hr justitieombudsmannen afgifva, till följd hvaraf kongl. kollegum fär härhos öfverlemna de den 4 i förra månaden genom Tlänsstyrelsen emottagne förklaringarne från dels nämnde direktion, dels dess ordförande, hr landshöfdingen och kommendören Knut Sköldebrand, samt för egen del anföra följande: Enär dr Karlberg icke egentligen besvärat sig öfver något af direktionen i afseende på lasarettsväsendet, fattadt beslut, utan allenast begärt att af ordföranden friherre Sköldebrand vinna upprättelse för det missfirmande, hvarför doktor Karlberg anser sig såsom tjensteman hafva varit utsatt, så lärer det ej tillkomma kongl. kollegium att i sjelfva hufvudfrågan yttrande afgifva. Men, då handlingarne utvisa att anledningen till den mellan direktionen eller dess ordförande och läkaren yppade tvist varit, att läkaren å lasarettsafdelningen emottagit ökadt antal. sjuke, i samma mån som sjuktillförseln å kurhusafdelningen minskats, hvaremot direktionen förbjudit detta, och älagt läkaren vissa inskränkningar i sjukes intagande, samt för öfrigt ej mindre klagoskrifter ock deröfver afgifne förklaringar innefatta åtskilliga uppgifter, beträffande det sätt, hvarpå direktionen handhaft sina åligganden; har kongl. kollegium ansett sig böra meddela sådana allmänna upplysninfan i ämnet, som möjligen kunna anses erforderliga för bedömandet af dessa uppgifters beskaftenhet, I afseende på lasarettsoch kurhusväsendet är Kalmar län fördeladt i 3:ne så kallade kurhusdistrikter, med hvar sin sjukvårdsinrättning, en i Westervik, en i Borgholm och en i Kalmar, hvilken sistnämnde den nu ifrågavdrande tvisten allena rörer. Bifogade tabell innefattar en summarisk öfversigt af sjukvården å denna inrättning under sistförflutna 12 år. Af de alltsedan ar 1851 till kongl. kollegium inkomna årsberättelserna från Kalmar lasarett och kurhus, tillsammans egande 50 sjuksängar. inhemtas att antalet kurhuspatienter, som år 1851 utgjorde 203, derefter nästan årligen minskats, så att. då dessas antal under 6 är 1851— 1856, före nuvarande lasarettsläkarens anträde ill tjensten, i medeltal för år (enligt åberopade abell, kolumnen 5) utgjorde 192, daras antal under de 5 första åren af dr Karlbergs tjenstetid 1857—1861 utgjort i medeltal allenast 127 rligen och året 1852 nedgått ända till 115, hvaremot årliga medeltalet af de å lasarettsaflelningarne intagna sjuke (kolumnen 2), som under förstberörde 6 år uppgått till-allenast 46. under sistnämnde 5 år stigit till 106. En jemförelse mellan i nämnde årsberättelse uppgifna intal sjukunderhållsdagar (kolumnen 3 och ;) och befintliga sängantalet 50 utvisar vilare att under förstnämnde 6 år 1851—1856 nedeltal (kolumnen 7) å kurhusafdelningen 27 ängar och å lasarettsafdelningen (kolumnen 4) ) sängar varit af sjuka upptagna, hvaremot unler de tpåföljande 5 åren 1857—61 endast 19 ängar å kurhuset, men 11 sängar ä lasarettet rit af sjuka upptagna, hvaraf följer att under rstnämnde 6 år i medeltal 17 sängar och under tnämnda 5 år i medeltal 20 sängar (kol. 8) å frågavarande sjukvårdsinrättning årligen stått begagnade. Det förfarande, som enligt hvad dessa kalkyer utvisa, vid denna sjukvårdsinrättning under tnämnde 5 år egt rum och jemväl 1 tvisterandlingarne framhålles, nemligen att lasarett: ;fdelningens verksamhet blifvit utvidgad till flera jukas mottagande, i samma mån som, till följd tf den veneriska sjukans aftagande, kurhusaflelningen kunnat inskränkas, måste utan allt ses vara fullt ändamålsenligt, såsom beimjande länets sjukvård och jemvil med syftenålet i gällande författningars föreskrifter öldermmande. Kongl. kungörelsen den 24 Feuari 1860 om fortfarande kurhusafgift, som Her till efterrättelse vid den tid då förevarande st yppades, äfvensom den sedermera i samma uscende utfärdade, ännu gällande kongl. kunsörelsen den 13 Mars 1863, bjuder visserligen att genom kurhusafgiften inflytande medlen, i imsta rummet skola begagnas för kurhusanalten, men anvisar tillika-att öfverskottet de ler hvad som af kurhusmedlen icke är för v eriska smittans hämmande erforderligt, må anändas för allmänna helsovården ilänet, och särlele om bid till lasarettet. . tt frih. Sköldebrand i sin förklaring (sid. ) anför, stadgar visserligen 3 i 1817 års intruktion, att. t antal sängar, grunladt på nuvarande tillgångar att dem undervålla, blifvit vid lasarettet faststäldt, får detta ntal icke ökas i annat fall än om nya tillskott Her anslag kunna framdeles dertill föranleda. Men det ligger i sakens natur, att när den veneiska sjukan under en följd af år aftager, och let öfverskott å kurhusmedlen, som derigenom ippkommer, jemlikt förutnämnda kungörelses öreskrift, får användas för allmänna sjukvården länet, detta med allt skäl kan föranleda att ska lasarettssängarnes antal, och att en omtänkäkare och direktion vid sådant förhållande, tället för att låta en mängd för kurhusafdellingen numera obehöfliga sängplatser förblifva begagnade, jemkar proportionen emellan de da afdelningarnes sängplatser m. m., efter det örändrade förhållande som uppkommit och alltså vereda en lämplig tillökning ilasarettssängarnes intal i samma mån som kurhuset kan inskränas. Otvifvelaktigt är, att genom en sådan åtrd, som främjar länets sjukvård, läkaren och lirektionen också bäst upptylla sin pligt. Den af frih. Idebrand (sid. 6) jemväl äbeopade föreskriften i 5 af 1817 års instruktion, tt kurhusets rum, sängar och sängkläder icke få if andra sjuka begagnas, afser uppenbarligen ndast att förekomma umgänge och beröringen ellan der befintliga veneriska sjuka jemte des persedlar och sjukvårdsinrättningens icke vy miGla nAatlantar man IrRAar sola sSnnafatta 7