Aftonbladet – 26 april 1864, sida 2

dan under hans lifstid med fullt skäl kunde sägas detsamma som Manzoni yttrar i sitt ode öfver Napoleon, att nemligen han var ett mål för osläckligt hat men ock för ovansklig kärlek? blifvit efter sin död hittills i allmänhet oftare bedömd efter den förra känslans intryck än efter den sednares, samt att det sålunda låg i sakens natur, alt en reaktion förr eller sednare måste inträda. Lika visst är ock, att denna reaktion aldrig kunnat finna en målsman, som med så verklig pietet, så i ordets fullaste bemärkelse con amore företagit sig atl lösa den på en gång kinkiga och tacksamma uppgiiten att inför efterverlden restaurera denna i trots af otaliga kommentarier så föga kända konstrelik — Gustaf HI:s minne. v Hvad denne konu förhållande till främmande makter an; och han handhafva den yttre politiken, sig här flera olika skiften under I skilda perioderna af hans regerings lnågra bland dessa skiften vurit bäde lyIsande och för fosterlandet gagneliga, lärer lika litet kunna bestridas som att andra deremot inför historiens dom torde befinInas föga värdiga en äknande, upplyst loch ädel statskonst. UH den förra kateI gorien hör onekligen det tidskifte, som innefattar de första åren efter 1772 ärs revolution. De faror, som då hotade vårt fädernesland på grund af Rysslands och Preussens planer att med stöd af en tvetydig artikel i 1720 års fredstraktat, inneI hållande ett slags garanti för den kort förut Jantagna regeringsformen, anfalla Sverge och frånrycka detsamma Finland och Pommern, hafva först nyligen blifvit offentligt I kända, dels genom en diplomatisk brefvexling (Correspondance inedite relative ä Vhistoire de Suede 1772—1780 utgifven af grefve Manderström), dels ock genom hr N. Tengbergs förtjenstfulla afhandling ?Om kejsarinnan Katharina II:s åsyftade stora nordiska allians?. Redan 1769 hade nemligen en traktat emellan Ryssland och Preussen för nämda ändamål blifvit afslutade. Med stor skicklighet och outtröttligt nit ledde Gustaf III de underhandlingar, hvilka så väl på officiel väg som genom direkta korrespondenser med monarkerna afsågo att besvärja dessa vådor. Och han kades häruti, dels genom Frankrikes mäktiga bemedling och subsidier, som beredde honom tillfälle att sätta rikets försvarsverk i ett aktningsbjudande skick, dels ock genom åtskilliga samtidigt inträffade händelser inom Europa, hvilka såsom t. ex. bayerska successionsfrågan vände Fredrik II:s tankar åt ett helt annat håll. Med rätta yttrar der-: före grefve Manderström härom efter att ha omnämnt det hemliga delningsförslag, enligt hvilket i likhet med hvad sedermera : i Polen inträffade, Finland och Pommern voro bestämda att stilla Katharinas och Fredriks landhunger. ?Gustaf HI räddade sitt fädernesland ifrån denna nesa; och detta . utgör till hans fördel en omätlig tyngd i den vigtskål, på hvilken efterverlden väger regenters handlingar.? Det vackra bladet i historien om Gustaf III:s utrikespolitik är det under amerikanska kriget afslutade, bekanta fördraget emellan Sverge, Danmark och R land, kändt under namn af den beväp-. nade neutraliteten?. Åran af att ha tagit j. initiativet till detta steg tillägger förf. på rund af en uppgift af Oxenstjerna, Gustaf Ill. Hans Järta yttrar härom : ?Kunde också priorileten till tanken att med väpnad styrka skydda den neutrala handeln . göras Gustaf III stridig, är det likväl sä-. kert, att han verksammast bedref utförandet deraf.? Vid teckningen af denna period har hr v. B. begagnat en förlidne år af CO. A. Zachrisson i Upsala utgifven aka-: demisk afhandling: Sverges underhandlingar om beväpnad neutralitet åren 1778 —1780.7 ; Sedan det lyckats. konungen att före-4 komma de anfall, som hotade Sverge från dess östra , grannes sida, ser man honom ! med en viss ifver sluta sig till Ryssland ! och omsorgsfullt söka kejsarinnans vän-! skap. Huru denna politik bedömdes af Creutz finner man af ett bref från denne till konungen: En allians med Ryssland — en allians, som jag rent ut tillstår att jag afskyr — skulle sätta E. M:t i beroende af ett insolent hof, vandt att behandla sina allierade som vasaller och att anse konungar såsom ståthållare, gjorda att med ; passiv lydnad emottaga,dess suveräna be-l) fallningar?, hvaremot ministern tillstyrker ! ett närmande till Danmark. Huru stor emellertid den ärfda oviljan emot danska i dynastien var hos konungen, visar sig afll hans svar, der han bland annat yttrar: lt Jag kunde, det är sannt, med Ryssland j! någon gång blifva förd längre än jag ville; ! men jag skulle otvifvelaktigt vid första till; fälle blifva förrådd af Danmark. Den store l; kanslern (Axel Oxenstjerna) kände det väl. It 1 a s 1 t f oe Det har sedan den tiden ej förändrat karakter, och det har förlorat Skåne. Med ett ord i denna punkt är jag som Hannibal emot Romarne.? Dessa känslor och åsigter, af konungen länge hysta, hade 1783 börjat antaga en för grannriket hotande gestalt. Gustaf ID: hade nemligen i största hemlighet, utanli andra förtrogna än generalamiral Trollet och öfverste Toll uppgjort en plan att tilll! sjös och lands angripa Danmark och såH lunda vinna Norge. Haken hade bedrifvits!, så tyst, att sjelfva statssekreteraren förå Å I 1 f r S 3 krigsärendena derom lemnats i fullkomlig okunnighet, och danska kabinettet först i Januari månad 1784 erhöll en vink derom. ! Författaren ser i denna plan en storartad. skandinavisk tanke sådan som den seder-; mera af Carl Johan med Rysslands goda ls minne utfördes. Vi ha deremot svårt att i detta emot en graune under djupaste fred och utan ringaste provokation uppgjorda anfallsoch eröfringsförslag finna annat än ett nytt exempel på denna äfventyrliga, om landvinningar och politiska storskiften drömmande statskonst, som var så egen för adertonde seklets krönta ledare, och hvilken Gustaf III, sjelf ett barn af dettac sekel och i hvars karakter äfven denna mo; ders drag sågos så bestämdt utpräglade, icke blott villigt utan med passion omfat-1q