Aftonbladet – 25 april 1864, sida 3

Anskndt.) . De sednaste valen till stadsfullmäktige. Det är, om icke inom vårt samhälle exempellöst, likväl ganska anmärkningsvärdt att den varma ifver, med hvilken de första valen till stadsfullmäktige omfattades, redan vid det näst derpå följande tillfälle, då nya val skolat företegas, varit förbytt i en alltför påtaglig kallsinnighet. Man skulle gerna velat föreställa sig att, i ett samhälle, som, efter lång förbidan, omsider blifvit delaktigt af en vidsträckt rättighet till sjelfstyrelse, intresset för denna styrelses utöfning skulle vara i tilltagande; men det har tvertom yvisat sig ansenligt förminskadt. Vid de nu slutade omvalen till stadsfullmäktige infann sig blott en ringa del af de valberättigade; och i vissa distrikter, nemligen det 3:dje och 4:de, afgafs endast en tredjedel och en Jfjerdedel af det antal röster, som förra året nedlades i valurnan. Man såg personer, som då erhöllo 31,400 och 20,400 röster, nu uppnå endast 12,700 och 6800; och högsta röstetalet, som år 1863 var i I:dje kretsen 20,438 och i den 4:de 29,899, uppgick nu till endast 2323 i den förra och GL i den sednare. Orsaken ligger emellertid påtagligen uti den orättvisa och i högsta måtto olämpliga röstberäkning, som den nya år 1862 utfärdade kommunalförfattningen för Stockholm påbjuder. Så kinge penningen utgör valrättens norm och grundval, i det att enhvar till deltagande i dessa val berättigad eger rösträtt, i mån af den bevillning han etter inkomst och förmögenhet erlägger; så länge kan man omöjligen hos den stora mängden af valmän vänta ett lifligt intresse för utöfningen af ifrågavarande rättighet. Sedan de små borgarne och andra mindre bemedlade personer en gång erfarit, huru föga deras obetydliga röstetal förmår emot de stora kapitalisternas eller högre embetsmän nens höga bevillningsbelopp, känna de förlåtligt nog, icke symnerlig lust att förspilla tid på en så onyttig förrättning. Hvartill tjenar det, säga de, att vi afgifva våra 15 eller 20 eller 0 röster för en person, till hvilken vi hafva förtroende, då n enda penningkarl kan uppväga ett par hundra af våra likar, och hr A., med sina 1500 eller hr B. med sina 3500 röster kan tillsätta hvilken af sine vänner dem lyster. Detta är otvifvelaktigt hufvudsakliga grunden till den liknöjdbet, som vid de nu förrättade valen uppenbarade sig, i jemförelse med dem, som förra året afböllos, då större delen af de mindre beskattade valmännen ännu egde hopp att, åtminstone genom sitt ante, kunna utöfva något inflytande på valresultatet. En tnnan orsak till denna för alla vänner al vårt nya kommunalväsende sorgliga företeelse har sannolikt legat uti det egendomliga beslut, som den första af de valkretsar, i hvilka förberedande öfverläggningar för fullmäktigvalen höllos, vidtog, nemligen att den komite, som tillsattes för uppgörande af förslag till de nya stadsfullmäktige, skulle uteslutaude bestå af de valkretsens tio full: