Aftonbladet – 25 april 1864, sida 3

OgakKert. ———0 — 0 Mir6s inför sina borgenärer. I Februari månad föreföll en demonstration i Cirque de TImperatrice som satte alla tungor i Paris i rörelse. En svårt anklagad man står allena inför sina tre tusen domare. Mannen är Mirås — domrarne äro de som köpt aktier i alla hans industriella företag. Aldrig har någon stått inför en fiendtligare församling. -Dessa-tre tusende äro ruinerade genom honom, och de hatva infunnit sig der brinnande af harm och hat till honom. Efter en timma har denna harm upphört, och äfven de mest hatfulla ha ropat: Lefve Mirs! Han helsås med applåder och bifallsrop; hans redogörelse väcker sensation och deltagande, den frampressar tårar hos åhörarne; alla hans förslag antagas enstämmigt, och man voterar med entusiasm en petition till kejsaren om välvilja för den förföljde mannen. Men huru förklara detta mirakel? Hvarigenom har allt detta hat så plötsligt kunnat förvandlas till beundran? — ?Jo, emedan i uppriktigheten ligger en makt, som ingen förmär att motstå, svarar man — derföre att i blicken hos en man som eger en fast öfvertygelse, ligger något magnetiskt, som besegrar alla tvifvel?. — Med få ord sagdt: Mires är en man med energisk karakter, och han eger denna egenskap som i Frankrike utgör ett vilkor för segrar — den att tro på sig sjelf, och framförallt: Mir6s är en man med stor vältalighet. ?Jag har med brinnande otålighet väntat på denna dag — började han sin redogörelse. Jag har gått igenom en grym pröf votid, och den är ännu icke slutad. Jag har blifvit dömd, och jag är ännu anklagad. Jag är ruinerad under den smärtsamma känslan att min ruin också är er ruin. Men jag har alltid trott att äran skulle räddas undan dennqå ruin, och att jag stark genom edert förtroende, skall förmå att rädda edra intressen. Då min ställning syntes oåterkalleligt förlorad; gjorde jag denna ed iuför mig sjelf och inför Gud. I deg börjar min återupprättelse och er räddning. Un: derstödjen mig, såsom I hittills gjort — och jag vågar lofva eder fullständig, ja en hastig ersättning för edra förluster?. — Man har — yttrade han vidare — genomhäcklat mitt lif, och jag har dock lefvat utan tadel trettio år i Bourdeaux. Till mitt 40:de år var jag fattig. Jag hade icke kommit till rikedom på någon oloflig väg. Genom ett lyckligt sammanträffande blef den offentliga rikedomen också källan till min rikedom. Jag har aldrig varit en dålig millionär. Ett enda ögonblick ruinerade -mig — mer än ruinerade mig; — men jag har ändå icke låtit krossa mig. Då lyckan öfvergaf mig, tog hon dock icke med sig alla mina vänner. Jag tror och vet, att de som ha bibehållit förtroendet till mig, icke skola bli gäckade.? Den verkan som Mirås enkla tal framkallade var förunderlig. I mannens uttryck och hållning låg något, som intog allas hjertan med storm. Det var icke möjligt att tro på en konst så infernalisk som den hvilken togs i anspråk för att på detta sätt tränga in i alla dessa väl förvarade köpmäns hjertan. Man såg också blott tårade ögon. — Och så slutade han efter acklanration och votering: ?Mina herrar! Vittnesbörden om eder sympati ha djupt rört mig, men icke öfverraskat mig. Under alla mina olyckor har jag haft förtroende till framtiden. Dagen efter var Mires segerherren. De funnos som möjligen icke högaktade honom, men han var hkvisst icke likgiltig för nå gon — och han beundrades af den stora massan. Hos Mires har det blifvit en fix ide, att har skall ersätta alla dessa aktionärer som senom honom gjort förluster. Detmna uppoift har han gjort till sitt lefnadsmål. Må hända dör han under detta arbete: men tron på sin blifvande seger uppgifver han först lå ögat brister. Om det annårs är någat, hvarpå man i dag verkligen tror i Paris, på ir det derpå, att Mirs skall genomföra sin vilja. En kraftfull personlighet är han i illa fall, och nu är det alldeles icke ovanigt att höra påstås, det alls intet brottsligt rar förekommit i hans spekulationer, endast oristen på ett storartadt köpmansgeni. Nu går jag hem för att tvätta min ner hvit? — yttrade en advokat, som skulle örsvara en svårt anklagad; men lyckader ndast att göra honom grå. free (nskndt.)