Aftonbladet – 25 april 1864, sida 3

hörigas sorg, som han, under den tid han slått under mitt befäl, utmärkt sig icke allenast såsom en lugn, allvarlig och pålitlig man, utan äfven som en rask och oförfärad soldat, hvarföre han äfven tillvunnit sig alla sina kamraters tillgifvenhet?. Vid lasaretI tet tjenstgör för närvarande en svensk underläkare vid namn Svensson. I Berlingske Tidende skrifves: På Augustenborg verka för ande två svenska diakonissor, öfver hvilkas kärleksfulla amhet läkarne uttala s:g med enstämgt beröm, isynnerhet derföre af den sker stilla och flärdfritt, utan ringaste anspråk för dem sjelfva. Endast språket var dem i början till något hinder i deras förhållaud till de sjuka, men denna svårighet är för längesedan försvunnen.? Ur ett privat bref af den 17 från finske underfändriken Carlson, som blifvit anställd såsom sekundlöjtnant i danska armn, meddela vi följande utdrag: ?Den 8 ankom js till Als och placerades såsom sekundöjtnant på 22:dra infanteriregementets 3:e kompani. Den 10 på aftonen ryckte vi in i Dyppelpositionen; 3:e kompaniet besatte den ryktbara skansen n:r 2. Till kl. 1 på natten arbetade mina 100 man onafbrutet på reparerandet af denna skans, under tiden öfversållade af spetsgranater. Sedan fingo vi aflösning och gingo ned i löpgrafvarne. Kl. 4 på morgonen dånade preussarnes hurrarop vid skyttegrafvarne och reffelkulorna hveno kring öronen. Jag fick order att beätta skansen och med ett: ?Fremad-Löb!? tormade vi in öfver bron. Jag säger bron: men det finnes gudnås! icke mera någon bro, utan det är numera blott två plankor beskjutna både i flanken och fronten och alldeles obetäckta. Uppkommen i skansen fick jag i superlativ grad göra bekantskap med Carl XI:s musik för full orkester. Efter en timma beordrades vi åter ned i löpgrafvarne, men knappt hade vi hunnit ditned, förr reussarne ånyo hurrade, skjutningen började på nytt. Med ettFremadLöbl! besattes skansen på nytt. Efter en stund, då skjutningen med handgevär saktade af, ånyo ned i löpgrafvarne. Under allt detta fortfor alltjemt granatelden och fortsattes till kl. 9 på aftonen, då den atteg och vi fingo aflösning. Om jag skulle fortsätta att beskrifva de 4 dagar vi voroi Dyppelpositionen, så blefve det ett uppreunde af detsamma som z redan sagt. Vog af, fyra dygn utan ett ögonblicks sömn och tillbragta under bar himmel. Våra kansar skjuta icke mera; vårt artilleri kan -ke mäta sig med fiendens. 1 afton (den 17) inrycka vi åter i Dyppelpositionen. Vi vänta under dessa dagar stormning. Lefver jag efter den, så skall jag skrifva. Bedjen att härarnes Gud måtte be den gamla Dannebrogen! Vi hafva öfvergilvit hoppet att erhålla någon mensklig hjelp.? Ur ett enskildt bref från en svensk i Köpenhamn, dateradt den 20 April, meddela vi följande utdrag: 1I vestra Sverge är man fortfarande icke så noga med beskaffenheten af de ner, hvilkas färd till Danmark sås villiga man understödjer. Så åters des i går sju sådana subjekter — alla f. d. artillerister -— hvilka blifvit förklarade ovärdiga till tjenst i danska armen; de hade redan varit ute på krigsskådeplatsen: flera kasserades redan i Köpenhamn. Deremot ha vi heder af dem, som blifvit sända från Stockholm. Jag har icke kunnat erfara, att någon enda af dem uppfört sig illa. Tvertom. Stockholms-skarpskytten Jacobi (som hade utrest på eget bevåg) och som var för späd och klen för alt uthärda den hårda tjensten i armen, bar nu i stället fått anställning i flottan. Tit. eri sig utan tvifvel de båda raka finnarne Sannmark och Carlson, som anände hit ungefär samtidigt. Begge afgingo till Als den 8 och fingo anställning, den förra vid 2:dra, den andra vid 22:dra regementet, just de båda regementen, som mest lidit under sednaste affären. Sannmark har blifvit fången, men lärer icke vara irad. I natt kl. 2 öppnades dörren till mitt rum och man inbar till mig löjtnant Carlson, som under stormningen brutit sin höft i löpgrafven och var lindrigt särad i hufvudet at granatskärfvor. En liten kutillfällighet är, att just nu passerar vaktparaden förbi, spelande Björneborgarnes marsch, som jag förut aldrig hört i Köpenhamn. Föjtnanten frih. Nordenfalk, som också i vär afton anlände hit med ångfartyg, är sårad på det sättet, att ett skott borttag it hakan. Finske etudenten Estlander har nu genomgätt sin kurs och afgår i dessa dagar såsom officer till armen.? Ar ett enskildt bref från Gefle-skarpskytten A. II. Landin erfar man, att han blifvit anställd såsom sergeant vid 10:de reoementets 8:de kompani. Detta bref nämner ingenting om att 10:de kompaniet den 18 deltagit uti striden, och då det är samma regemente, vid hvilket löjtnant Björck (från Helsinge regemente) s och icke ett ord förekommer om honom i brefvet, ir det den allrastörsta sannolikhet för, att ryktet det löjtnant Björck skulle stupat är nldeles ogrundadt.