Aftonbladet – 25 april 1864, sida 3

Svenska frivilliga i danska hären. Konungen af Danmark har tilldelat två svenska frivilliga: Förstberg (Forsberg?) och sergeanten Ilgström Dannebrogmännens hederstecken. Vi ha förut omnämnt, att den första svenska skarpskytt, som utgjutit sitt blod i kampen för Danmarks sak, är bokhällaren C. A. Broberg, skarpskytt vid nioude kompaniet af Stockholms skurpskyltekår, hvilken i danska armen fått anställning såsom underofficerskorporal. Vid nionde kompaniets exerci summanträde i gär meddelades af kompanichefen några närmare underrättelser om Broerg efter ett från chefen för den kår, der han nu tjenstgör, ingånget bref. Natten emellan den 17 och 18 (sålunda natten före stormningen af Dyppelhöjderna) gjorde den, till en betydlig del af svenskar estående ströfkåren under fiendens eld landstigning vid Gjennerbugten innanför Barsön och tog dervid i byn Söderballe till fånga ett par pre uhlaner. Kort lerefter erfor man, att starka tyska infanterikolonner ryckte an från två olika häll, warföre strötkåren drog sig tillbaka, för att alter genast inskeppas. Broberg hörde till den första afdelningen och hade redan lyckligt kommit ombord; innan den sednare afdelningen vid landstigningsstället ånyo anfölls af fienden. Med sin sektion gick Broerg upp på däck, för att från fartyget beskjuta fienden och underlätta de öfrigas inkeppning. Modig och oförlärad glömde han för sin person de en gång för alla utärdade bestämmelserna, att man skulle kasta sig ned på fartyget och iliggande ställning afeifva sin eld, utan stod upprätt, ladlade och skjöt onpphörligt. Just isamma igonbliek efom hans kamrat, sergeant Anander ropade till honom att han skulle lägga sig ned, träffades han af en kula i underlitvet, hvilken gick ut genom ryggen och af cn annan, som dock endast lätt berörde hans sida. Han hjelptes genest ned i förrummet, sedan inskeppningen var verkställd, en frivillig gjorde den första förbindningen, hvarefter han bragtes ombord vå det större ångfartyget och der sköttes af härens läkare. Den 18 på förmiddagen fördes han tjl) lacarettet i Aseenspå Fycen, der under degens lopp hans plågor tycktes något minekas och förhoppning syntes vara, att hans lif skulle kunna räddas. Jag deltager? — skrifver hens chef — så mycket uppriktigare och innerligare i hans ana