Aftonbladet – 25 april 1864, sida 2

tre gånger öfverlägsen arme; och i detta ögonblick firar man i Berlin såsom en stor seger denna lätta triumf. Må man ät preussiska regeringen öfverlemna hela glädjen af dess framgång. Det stundar en dag då historien om detta fältlåg, ärofullare för de bes egrade än för segervinnarne, kommer att skrifvas på helt annat sätt än i prins Fredrik Carls bulletiner. Hvad man för närvarande frågar sig, ä hvilket inflytande på Londonkonferensen denna framgång i elfte timman må kunna utöfva, en framgång vunnen kort före den dag då stormakterna ville söka förmå de krigförande att underteckna ett vapenstille stånd. För alla dem, hvilka betvitlat ve samheten af det utaf England föreslagna medel — och vi höra till detta antal — öppnas Londonkonferensen under bedröfliga utsigter. Lord Palmerstons tveksamma politik har sålunda ånyo lidit ett nederlag Denna på andra sidan Kanalen så högtlo ordade politik har icke ens förmått förekomma den blodiga dagen, den 18 April hvilken nu fränry ekt danska armen dess sta strategiska position inom blesvig. S:t Jameskabinettels heder behöfver således en ittelse, och en fullständig upprättelse. vid Dybböl får ej sväfva som en hotelse öfver Londonkonferensen. Den engelska diplomatien måste omsider taga de ötvervunnas försvar med så mycket fulare allvar, som det är dess långsamhet och dess egoism som preussiska armen har att tacka rv sin seger. Vi förmoda ej, alt de i konferensen de tagande makter kunna i dag bedöma Danmarks rättigheter och deras egna åligganden. Den tid är förbi då den starkare ag, alltid åberopad, ick kasta segrarens svärd i den vågskål, der ett folks öden skulle bestämmas. Förkrossadt vid Dybhöl, ibehåller Danmark icke destomindre inför Europas ögon alla sina rättigheter; sjelfva dess nederlag bör för detsamma utgöra ett nytt anspråk på aktning hos de makter, som undertecknat 1552 års traktat. Utgör icke detta i sjelfva veraet ett förfärigt prejudikat emot dessa diplomatiska anordningar, utan garantier afslutade, och hvilka öfverlemna ät den enc eller den andre af kontrahenlernas godtycke den nations heder, hvilken man trott sig beskydda? Antingen kommer nu Londonkonfe att för framtiden bereda nya förvec ; nya strider, eller kommer den att uppföra ett ointagligt bålverk emellan den danska monarkien och den tyska ärelystnaden. I förra fallet underkastar den sig inflytandet af de smärtsamma tilldragelser, som egt rum vid Dybböl och sårar ett helt folks värdighet; i andra fallet gör den icke något alscende på en från en fåtalig armå med lätthet ryckt seger, utan lägger folkviljan till grund för de nya trakt tater, med hvilka Europa vill omgärda danska monarkiens rättiohe