Aftonbladet – 25 april 1864, sida 2

på min och — nu påminde jag mig det — äfven Zillahs bästa vän: jag beslöt att skrifva till mr Sutherland. , Huru väl jag minnes denna stund! Det var så tyst och stilla i det lilla förmake; det enda ljud som hördes var vågornas brus emot stranden, helt nära hvilken läg det lilla envåningshuset som vi bebodde. Jag satt länge med pennan i handen, oviss huru jag borde börja mitt bref, ända tills jag tan glömde hvad det var som jag skulle skrifva om. På en gång spratt jag upp vid ett ljud, ungefär som af ett fönster, hvilket öppnaSom jag nyss nämnt var huset blott en våning högt och vi kunde med lätthet je fönster, stiga ned på stranden. ckt, skyndade jag in uti Zillahs från hva Helt försk rum. Jag såg genast alt hennes sing var tom. Hon hade förmodligen klädt sig — jag såg ej till hennes kläder — och gått ut oenom fönstret. Helt förtviflad var jag nära att följa henne, då jag såg en schal fladdra ntapför och fick höra en röst, som sade : ?Nej, kusin — nej, snälla kusin! Bed mig i derom. Jag kan inte resa i afton. Det skulle vara mycket orätt att inte låta miss Pryor veta af det. Om hou hade spionerat på oss eller hotat oss pch vi vore tvungna att rega. — (Inseende få fatt blifva upptäckt, hvilket hos en så häftig och envis natur endast skulle påskynda olyckan, släckte jag genast ut milt ljus och stod alldeles stilla.) Jag kan inte, nej jag kan iute7, forttte Zillah såsom svar på böner, hvilka jag ej hörde. Du vet ju, kusin Augustus att jag ej kan stå brud i den här gamla kattunsklädningen, och miss Pryor shar alla mina bästa kläder i sin garderob. Den goda miss Pryor! Jag skulle bra gerna velat sagt henne alltsammans, om du ej försäkrat mig att hon tycker att det är mycket roligare sedan, när jag kommer tillbaka och är gift och hon vet af ingenting! Kan jag lite på att hon wiltid kommer att bo hös oss och