Aftonbladet – 25 april 1864, sida 2

Det synes anmärkningsvärdt att, då blott några få år förflutit sedan (ären 1854—56): manga rmillioner utgåfvos för krigsrustnin-: gar, likväl en så stor myckenhet afpersedlar, som nödvändigt måste vid detta tillfälle ha varit anskaffade och icke, om till-: börlig vård de t egnats, kunnat af ålder förlora sitt värde, måste nu med nya kostnader anskaffas. Det har hittills hetat alt armåens der innehöllo kläde nog för dess beklädnad; och man vet alt regeringen år 1855, för att vara, fullt försedd för behofvet, ansåg sig böra frångå regeln att begagna inhemskt kläde, och aktligen från Berlin lät införskrifva betydliga förråder af preussiskt kläde, Nu har regeringen likväl anordnat icke mindre än 480,000 rdr för 15,000 nya kapotter! Vid tiden för vestmakternas krig med Ryssland förfärdigades ett betydligt antal kå skinnsrenslar, men hv ilka vid pegagnandet befunnos så klena, att de vid packningen sprungo upp i sömmarne. Leverantören kunde likväl icke åläggas att lemna nya, emedan hans leverans var öfverensstämmande med modellen. Händelsen förnekades då af vederbörande; men det DE Synas, som densamma verkligen inträffat; ty ringen har nu, för anske ffande de nya renslar, anordnat 375.000 rdr. Måtte man nu åtminstone hafva af skadan blifvit visare! Det är endast genom dyli exempel, hvaraf många flera kunde anföras, som vi kunna förklara det för Sverge, vid hvarje ny orolighet i Europa, uppstående behofvet ar lika utomordentli iga rustningskostnader, om äfven den förut anskaffade utredningsmaterielen aldrig hunnit begagnas. Bland de anslag, som af de ny Inge rustningsmedlen komma att utgå, äfven 30,000 rår till batteriers anläggande utanför Skanstull. Det är ett synnerligen måttligt anslag, och vi hoppas att det skall blifva väl användt. Opinionen om Stockholms befästande har, alltsedan centralförsvarets anhängare börjat modifiera sina åsigter, vunnit insteg hos många, som förut motsatte sig denna åtgärd. Så länge stadens befästande endast skulle hafva till ändamål att skydda densamma emot öfverrumpling af en mindre fiendtlig styrka, eller att försvara staden, till dess man finge tid att till det inre landet bortföra de mera dyrbara föremål, som i hufvudstaden äro samlade, s mången i de stora kostnader dylika bef ningar skulle förorsaka, endast gagnlöst förspillda uppoffringar, emedan fienden antogs snart kunna bemäktiga sig dylika svaga fö som derefter skulle tjena honom till stöd för vidare operationer. I sednare åren har åter den åsigt börjat göra sig gällande, att Stockholm borde, likasom Paris, Köpenhamn och flere andra hufvudstäder, bilda en stor, genom detacherade fästen för fiendtliga bomber skyddad, vapenplats, inom hvilken armen kunde erhålla skydd mot liendtlig öfvermakt, och hvarifrån densamma kunde, genom de öppna förbindelser till lands och sjös hufvudstaden erhölle, förhindra fiendens framträngande till det inre landet. Då en sådan befästning en, till följd af den staden omgifvande terrängens gynnsamma beskaffenhet, kunde åstadkommas med relativt ringa omkostnader, äro vi öfvertygade att, om en genomtänkt plan i sådan syftning förelades representationen, skulle densamma ingalunda numer: ligt motstånd. Härmed hafv lunda velat instämma i de om ett sådant försvars at hafva alla till krigets förande behöfliga förnödenheter öfverflyttade från Carlsborg till Stockholm. Man bör naturligtvis aldrig! gäla, att denha stad i allt fall är en gränsor , och att icke allt bör sältas på ett kort. Carlsborg kommer alltid att bibehålla sin stora betydelse för landets förs nadsplanen derför bör ändr melse med tidens fordrint eld lens ökade kastvidd. suart krig utbryter emellan Sverge och Ryssland, skall denna makt sannolikt anfalla oss på tvenne punkter, vid Stockholm och i Norrland. Hvilka åtgärder har man då vidtagit för försvaret : nämnde landsdel. hvilken Ryssarne säkerligen skola söka till så stor del som möjligt ockupera, för att vid ett blifvande fredsslut kunna få tillegna sig en ny del af Norrbotten? — En kärnfrisk och kraftig befolkning bebor dessa nordliga landskaper; men den måste, för att kunna värja sig och sitt land, hafva ledning och vapen; och man synes icke halva vidtagit någon åtgärd, för att gifva densamma hvarken det ena eller andra. Med de 50-äriga odugliga flintlåsgevär, hvarmedl Norrlands bevärmg nu är begåfvad, kun intet uträttas. Det är i sanning tid att ve-å derbörande omsider besluta sig till, hvad så länge af sakkunnige blifvit yrkadt, att, på flera lätt tillgängliga ställen inne i lundet, upplägga små förråder af goda gevär. Låtte regeringen i tid betänka hvåd som bör göras för häfdandet af landets ära och jelfständighet. Med arbete, omtanka och! ihärdighet kan mycket ersättas af hvad som. brister i financiella medel; men äfven sådana skola säkerligen icke saknas, om na-l. tionen ser sin regering med kraft, nit och förstånd arbeta på befästandet af fosterlamdets trygghet. öfverenss ar och artilleri. IE I anledning af Dybböls stormning ytt-: rar Patrie följande: Det danska hjeltemodet har blifvit ö mannadt. Dvhböls hesättnine har oifvi