Aftonbladet – 23 april 1864, sida 2

om den stora fördelen att ha gjort sig fullt förtrogen ålminstone med en författare, hvars tankar och anda man i grund tillegnat sig, och i hvilken man lärt sig att se en imtim n. Sådana förtrogne voro för våra förfäder de gamla förrattarne, som på dem hade ett djupt bildande inflytande just derföre att de ej studerade dem, såsom vi, blott för formens skull och voro så hemmastadda i språket att de ledigt kunde läsa dem. En sådan bok har också bibeln, oafsedt sin religiösa egenskap, varit för mången, som i den haft sin förnämsta bildningskälla. Att denna individualiletsprincipens tilllämpning på elementarstudierna ej blott vore en på höft utkastad tanke, en utopi, utan fullt praktiskt verkställbar, ville talaren visa i den plan för undervisningens ordnande i enlighet härmed som han nästa gång ville framlägga. Han ville dock redan nu antyda de grunder hvarifrån han i denna plan utginge. De vore hufvudsakligen två. Den första innefattades i det yrkandet, att den frihet från tvånget att följa med i alla mnen som nu först inträder vid specialstudiernas början måtte gilvas lärjungen redan vid 15 års ålder, eller heldre vid den ännu tidigare ålder der de två bildningslinierna skilja sig åt. Den andra af hufvudgrunderna för hans plan vore en reduktion af ämnen och en soffring och utgallring af allt oväsentligt och ovigtigt i böckerna. Tal. gjorde först i detta hänseende en mönstring med de moderna språken och visade att hvarken ur den humanistiska bildningens eller den praktiska nyttans synpunkt meddelandet i skolan af undervisning i alla de moderna spräken vore nödvändigt eller till något synnerligt gagn. Tal. erkände gerna att denna undervisni numera vore i många afseenden fört men dels vore den så styckad att lärjung ne blott kunde hinna för va en helt fly tig bekantskap med hvarje särskildt språk, dels vore den alls icke, och kunde ej heller till följd af skolundervisningens natur vara stäld på meddelande af praktisk färdighet deri. Den som af en eller annan anledning behöfde förvärlva sig kunskap i ett språk skulle mycket lättare och med stor besparing af tid kunna på annat sätt tillegna sig den. Tal. öfverflyttade derefter sin granskning till historien och geografien, och visade huru äfven på detta område ett stort slöseri med tid och krafter nu eger rum genom den massa af oväsentliga fakta i och uppgifter hvarmed läroböckerna äro uppfyllda, som visserligen somliga lärare, hvar och en efter sina subjektiva äsigter om hufvudsak och bisak, utelemna, men hvaraf andra, och de äro ej det minsta antalet, ej efterskänka en enda. Huru mänga, frågade tal., kunna väl ha nytta af könna namnen t. ex. på de uddur hvarmed Asien utskjuter i Ishatvet, och om de en gång inlärt de krångliga namnen, huru mänga komma väl ihåg dem, då det i något sällsynt fall kunde bli fråga om att använda denna kunskap! Likaså, för huru många kan det någonsin bli af någon praktisk nytta att veta, om Skanör ligger öster eller vester om Falsterbo? Men af dylika petitesser, dylika Skanör och FalsterboX, hvimlade det i de flesta läroböcker i dessa ämnen. Talaren skärskådade derefter i en stor blick, hvars glänsande tankeblixtar och träffande teckningar vi beklaga att vi ej kunna återgifva annat än i en torr antydan, det inflytande den flacka mångsidigheten utöfvar på den moraliska karakteren: huru ynglingen lär sig anse sitt eget jag som det centrum till hvilket allt hänför sig, huru hans studier få en helt och hållet egoistisk riktsade talaren, vore vära are, ty de vänjas redan en nyttig ida gagn ning. I detta fal flickor vida lyckligare, tidigt att anse sig kallade till verksamhet i hemmet och att sprida g och trefnad omkring sig åt andra. Den ensidiga? bildningen, med sitt mot djupet sträfvande forskningsbegär och sin ädla vetgirighet, alstrade deremot ödmjukhet. Ett som de hu mani us om de lefvande bevis på denna sjelftillräcklighet tiska studierna, s: nu bedrifvas, föra med sig, kunde Preussen, detta land hvarifrån vi nuvarande skolorganisation och der man sei ha vår den isin. högsta fullkomlighet florerar. Också preussarne gerna om sig sjelfva: wir sind! die vollkommensten Menschen auf der lrde?. Talaren visade slutligen huru bildningen, om den skall kunna uppfylla sitt kall som en utpost mot den materialistiska riktninsen — en riktning som han fö gt allsicke ville beklaga eller anse orättmätig — måste förstärka sig med ett positivt andligt innehåll, och äfven ur denna synpunkt vore derföre införandet af ett ensidigare, men tillika grundligare studium högst af behofvet påkalladt. Bland dylika förstärkningsmedel för bildningen räknade han äfven inrättandet af goda enskilda biblioteker, konstoch antiqvitetssamlingar, hänvisande till England, såsom i detta hänseende en I förebild att följa. I sitt nästa föredrag ämnar hr Siljeström sysselsätta sig med uppfostran i hemmet och tillika framlägga den ofvan antydda planen för undervisningen i elementarläroverken. 4 i Om kyrkostämmorna nästa söndag och