Aftonbladet – 23 april 1864, sida 2

— Rektor Siljeströms andra föredrag om offentlig och enskild uppfostran hölls i gär afton i La OCroix salong för ett mycket talrikt och intresseradt auditorium. Föreläsaren utvecklade denna gång, i ett tankerikt, ej sällan af snillrika framtidsideer genomblixtradt språk, individualitetsprincipen i de ni tillämpning på den så kallade humaka bildningens område. Denna bildning, hvarmed hufvudsakligen förstås den som bibringas vid elementarlär derkastades en s ning både till s sende gra Or tens lycka, det alltid finnes någon sid en overken, unarp och mångsidig gransk1 utgångspunkt, sitt väoch sina resultater. Sedan tal. inåd erinrat om huru, till menskl genom hvilken ljuset inströmmar, öfverstrålande ?de mestadels från Tyskland importerade dankar? som der sprida ett matt skimmer och gå och gälla under namnet humanistiska studier, äfven ?om rullgardinerna äro aldrig så omsorgsfullt nedsläppta?, samt visat den olika vidd hvari betydelsen af ter gas, i men humanistisk bildning kunde tadet den antingen blott kunde betyda kännedom om de gamla språken eller tillika insigter i historien, den moderna litteraturen, skön konst m. m., öfvergick han till en allmän karakteristik af dessa studier, såsom för den bildning som våra elementarlä de nu bedrifvas. Utgångspunkten 0verk meddela vore ej vissa individuelt bestämda anlag hos lärjungen, utan ett slags abstrakt på förhand uppställd medelhöjd af anlag, hvarefter alla sedan skäras öfver en kam och toppas och afrundas som lindarne i en holländs trädgård. Målet har hittills varit siudentexamen, men blir hädanefier den i dess ställe införda mogenhetsexamen, äfven den en present från Tyskland. Tal. ville ej neka att den sednare kunde ega flera företräden framför den gamla studentexamen, men ansåg dock att frukterna i det hela skulle bli desamma som förut: ett flackt och ytligt mångläseri, utan verklig kunskap i något och utan något lefvande intresse för en gedignare bildning. Istället för att träden förut varit rundklippta, skall de nu bli klippta i fyrkant.? T y huru är nu, frågade tal., förhållandet med de allrafles sedan af de unga män, som kommit ut i verlden de vid universitetet absolverat sina studier? Huru mycket de än fördjupa sig i sina yrkesgöromål och hvardagsrutinen, kommer dock förr eller sednare behofvet att söka andlig näring. De taga ned en författare från hy lan, men finna till sin förvåning, att de, han må vara skrifvyen på något ej alls stånd vetenskaperna. De sakna den djupare af de gamla eller moderna språken, eller endast med stor möda äro i att läsa honom. På samma sätt med trolighet med någon af dessa, som är nödvändig för att de med lefvande intresse skola kunna följa tidens stora vetenskapliga upptäckter. De alskräckas af svårigheterna, sitta boken tillbaka på hyllan och taga, för at fördrifva själstomheten och ledsnaden, sin tillflykt till tidningarne, teatern och konserterna, så framt de ej rent af begrafva sin humanistiska bildning i kortleken, Som en motsats till denna allsidiga flackhet, hvartill våra elementarläroverks nuvarande måste organisation ovilkorligen leder och leda, framhöll hr S. hvad han kallade ensidigheten, eller den bildning, som vänder sig uteslutande till ett eller några få ämnen, till hvilkalärjungens individuella anlag högst hänvisa honom. Ty, yttrade talaren, 1å äro de fall, i hvilka ej dylika bestämda fallenheter äro ganska tydligt utpreglade, och i ganska många äro de så afgjorda att intet tvivel kan ega rum. Läte man dessa anlag fritt få utveckla sig och ej qv de dem genom den ofvannämnda klippningsmetoden — ty de kunna qväfvas — skulle den humanistiska bildningens resultater bli helt andra. Härigenom skulle ynglingen utgå i lifvet förtrogen åtminstone medt ett studium, som han med Kf och själ omfattade, och härigenom vore fven för framtiden möjliggjord ett onpphörligt byggande den. på den en gång lagda kunskapsgrunI sammnhang härmed erinrade tal.