Aftonbladet – 22 april 1864, sida 3

Vederbörande traktbefälhafvare tillkom det sedermera att på lämpligt sätt delgilva de dem underlydande konstaplar och tillfälligtvis antagna biträden nödiga delar af de allmänna orderna. Från dem samtliga har jag infordrat yttranden huru detta blifvit verkstäldt, och får nu härhos dessa af poliskommissarierna Tinggren, Lindgren, Rundbäck, Unr, Backlund, Norrlin och Wahlqvist afgifna yttranden vördsamligen bifoga och åberopa. Vidkommande härefter frågan om de den 7 och 8 Mars af polisen använda biträden endast tillhört stadens militärkompani eller äfven valts bland icke disciplinerade enskilda arbetare, om vapen eller battonger äfven blifvit dessa tilldelade, samt huru och på hvad sätt de erhållit undervisning om hvad de hade att under deras tillfälliga tjensteutöfning iakttaga, får jag dels hänvisa till innehållet af min till hr öfverståthållaren den 16 Mars afgifna rapport, hvaraf inhemtas, att den 7 Mars 25 stadssoldater, den 8 Mars 50 stadssoldater och 30 jernbärare samt den 9 Mars 30 stadssoldater varit på förhand vidtalade att nämnde dagar biträda den ordinarie polispersonalen, och dels upplysa att, utom dessa. ej mer än en person, hvilken en kort tid före ifrågavarande uppträden sökte anställning vid polisverket och, ehuru han, enär ledighet ej förefanns, då icke erhöll plats, numera tjenstgör såsom extra poliskonstapel, med min vetskap och begifvande blifvit anmodad att under dessa. ftnar vara polisen behjelplig och för sådant ändamål fått battong sig tilldelad. Beskaffenheten af de instruktioner stadssoldaterna, som till polisens biträde ifrågavarande aftnar utkommenderats, derförinnan erhållit, äfvensom af de försvarsoch anfallsmedel, hvilka de, i likhet med hvad vid föregående dylika tillfällen egt rum, från kasernen medfört, behagade hr juginiekansteren inhemta af bifogade, utaf underlöjtnanten vid stadens militärkompani Oscar Jurling derom meddelade intyg. (Forts.) Ransakningen i rådhusrätten om polisvålden. Betjenten Petterssons mål. Efter från poliskammaren erhållen remiss, företogs i går ransakning med konstapeln vid de tektiva eller hemliga polisen, Bolin, tilltalad för att tisdagen den 8 Mars på aftonen hafva medverkat till ett mot exceliensen Sparres. betjent Pettersson af en stadssoldat föröfvadt våld uti portgängen till huset n:r 24 vid Fredsgatan. Enligt Petterssons förut i poliskammaren afgifna och nu i rådhusrätten fullföljda angifvelse, hade han vid frågavarande tillfälle uppehållit sig i nämnde portgång under afvaktan på aftontidningarne. dem han skulle afhemta uti handlanden Lundvalls i samma hus belägna bod. Förutom Pettersson hade några andra personerjemväl för samma ändamål uppehållit sig i portgånen. Härunder kom konstapeln Bolin till stället utföljd af tvenne stadssoldater. Sedan han uppmanat de väntande act gå och till svar erhållit att de väntade på tidningarne, hade Bolin yttrat: ! jaså ni vill inte gå när jag befaller, hvarefter han gjort ett tecken med handen åt den ena stadssoldaten och samtidigt dermed utropat: kör af med dem. Den härtill uppmanade stadssoldaten tilldelade genast med en battong Pettersson ett svårt slag i hufvudet på venstra sidan om hjessan samt söndersparkade Petterssons hatt, hvilken vid slagets utdelande föll af hufvudet. Pettersson, som var nära att förlora sansen. transporterades till närmaste fältskär. Vid polisremissen var bilagdt ett betyg af lifmedikus Grill, intygande att det erhållna såret vid undersökning dagen efter våldet var 1!2 tum långt ; tilläggande Pettersson, på fråga af ordföranden, att han nu visserligen är läkt; men att det ställe der slaget erhölls fortfarande tär ömt. Tilltalade Bolin bestred angifvelsen med en fräckhet, som gaf ordföranden anledning yttra: det var en särdeles käck poliskonstapel den här. Enligt Bolins förklarande, kunde det väl vara möjligt att han under sina vandringar gata upp och gata ned samt derunder ställda uppmaningar till folket att skingras kommit att stanna wtanför nämnde port och derstädes tillhällit de innanför stående att aflägsna sig; men derunder hade han icke uppmanat någon statssoldat att slå och hade icke ens kunnat göra det, enär han icke haft någon stadssoldat under sitt befäl. Betjenten Pettersson visste Bolin sig icke ha sett den ifrågavarade aftonen. . Härefter afhördes tvenne vittnen: stadsbudet Ekström samt betjenterna Hallberg och Spårsen. De tvenne förstnämnde, hvilka samtidigt med Pettersson befunnit sig i portgången, intygade sammanstämmande, att Bolin och en lång stadssoldat kommit in i portgången samt att Bolin, sedan de derstädes sig uppehållande dels svarat att de bedde i huset, dels ock att de väntade på tidningarne, gifvit ett tecken till stadssoldaten, dervid yttrande kör af dem. Omedelbart derefter erhöll Pettersson ett slag af stadssoldatens battong, hvarefter våldsverkarne skyndade uppåt gatan. Det tredje vittnet. Spårsen, hade stått utanför porten och äfvenledes sett när Bolin och stadssoldaten gått in i portgången. På de der ståendes svar hade han hört Bolin utbrista: Jaså ni vill inte lyda era djeflar! Derefter erhöll Pettersson slaget. Mellan hvart och ett af vittnesmålen, äfvensom efter desamma, uppmanade ordföranden Bor lih att tala sanning och bekänna hvad som läg honom till last; men Bolin fortfor det oaktadt att bestrida så väl vittnesmålen som angifvelsen. Slutligen framställde allmänna åklagaren till Bolin frågan om han haft sin battong vid tillfället eller om den varit fästad under kappan. Ja, den hade jag framme hela aftonen.t På fråga om anledningen dertill svarade Bolin, ! att konstaplarne den ifrågavarande aftonen blifvit af polismästaren Wallenberg beordrade att begagna battongerna. 1 inte kan det väl vara möjligt att polismästaren gifvit order att öfverfalla och missnandla fredligt gående eller i portarne stående personer, invände ordföranden. Ransakningen uppsköts härefter till nästa torslag, då Bolin äter skulle vara tillstädes vid remtnings påföljd. Vi anse oss böra tillägga att Bolin, ehuru så svårt komprometterad, fortfarande tillåtes tjenstgöra som poliskonstapel. Bokhållaren Schiitzes mål. Bokhållaren Carl Conrad Schitze bade tisdazen den 8 Mars på vägen hem till sin bostad å Norrmalm blifvit på Malmtorgsgatan, under det han kom ensam och fredligt gående, omringad af poliskonstaplar och slagen af en utaf dem, vid namn Sandblad, Denne var med anledning häraf instämd till ransakning. Rörande den mot honom framstölla angifvelsen förklarade Sandblad att han icke ville bestrida densamma. emedan det vore möjligt att han i misshugg kommit att -ge Schitze ett slag. Allmä klagaren frågade till följd häraf