Aftonbladet – 22 april 1864, sida 3

— MIl Amalia Lundevall, som biträdt vid åtskilliga konserter, och äfven debuterat å stora teatern såsom Mathilda i ?Wilhelm Tell gifver nästkommande tisdags afton med biträde från teaterns lyriska scen en musikalisk soir Rättegångsoch Polissaker. Polismästaren Wallenbergs förklaring. (Forts. från gårdagsbl.) Till en början får jag således meddela att, utom hvad allmänna lagen och gällande författningar innehålla om den allmänna ordningens väktares rätt att i tjensten bruka våld, den för polspersonalen i Stockholm af dåvarande hr poismästaren S. de Marå med tjenstgörande hr öfverståthållarens bifall den 31 Oktober 1853 utfärdade ännu gällande instruktion i berörda afseende föreskritfver uti 17 : Kroppsligt våld får konstapel aldrig använda utom till nödvärn eller mot sådane, som med våld sätta sig upp emot verkställighet af hans tjenstepligter och då motndet icke annorlunda kan undanrödjas; men äfven i dessa fall skall nödig försigtighet iakttagas. Uti 20 8: Under patrullering skall konstapel vara försedd med battong och signalpipa; battongen till eget värjande och för att skydda dem som befinna sig under-hans vård eller hägn, äfvensom för att hindra fångars flykt; och signalfipan för att dermed gifva tillkänna då han behöfver bistånd af annan patrull eller, på förmans signal sin närvaro i distrikte och i sammanhang med föreskrifterna om huru förfaras skall då folk samlar sig tillhopa och ådagalägger afsigt att störa lugnet, och den allmänna ordningen, uti 31 s. Ofvergår samlingen till våld mot person eller egendom åligger det polispersonalen att på det kraftigaste mot våldet lemna skydd. Kan lugnet icke annorledes återställas bör militärmakt reqvireras Hvad derefter angår frågan om och hvilka föreskrifter undantagsvis blifvit i berörde afseende r den 7 och 8 Mars gifna, samt på hvad sätt desamma blifvit polisbetjeningen meddelade, får jag upplysa, att måndagen den 7 Mars inga särskilda undantagsföreskrifter blefvo på förhand polispersonalen meddelade. Det var nemligen icke till en början afsedt att använda konstaplamnes battonger annorlunda än i enlighet med de vanliga föreskrifterna eller till sjelfförsvar. Sedan likväl oordningarne denna afton i timmar fortgått utan att kunna med föreställningar dämpas, öfvergingo de slutligen. på sätt min första rapport till hr öfverståthållaren närmare förmäler, till våld dels å egendom genom en mängd fönsters inslående och stenars inkastande i hus, der några af stadsrådets hrr ledamöter hade sin bostad. dels mot person genom stenkastning möt en del af polispersonalen och mot den militärmakt, som blifvit afsänd till den plats, hvarest fönsterrutorna inslagits. Icke en gång de h efter af hr öfverståthållaren personligen dels Carl XUI:s och dels å Gustaf Adolfs torg tre särskilda gånger på hvartdera stället till massorna i konungens namn gjorda uppmaningar att skingra sig, vid påfoljd att vapenmakt eljest komme att användas, efterkommos, utan bemöttes tvärtom på det otillständigaste sätt. Oroligheterna hade sålunda inträdt i det stadium, att de enligt gällande lag och författning, med afseende å såväl straffet för deltagarne som användande af våld för deras dämpande, stodo i samma kategori, som uppror, och de strängaste bestämmelserna uti kongl. förordningen angående rändrade stadganden mot uppror och oiofliga sammankomster den 6 Februari 1849 hade för den skull trädt i gällande kraft och skulle tillämpas. För att om möjligt förhindra sådant och förekomma användandet mot de då sammanpackade oroliga massorna af de för lif. lemmar och framida helsa särdeles vådliga militärvapnen, hvilkas mål och verkningar ingen kan på förhand beräkna, beslöt jag försöka huruvida det icke kunde lyckas för den på Gustaf Adolfs torg samlade poisstyrka att med användande, i nödfall, af ett. ringare våld skingra der befintliga massor. Början gjordes mot den vid norra ändan af Norrbro samlade massa och som försöket att der mot dem, som trotsade och vägrade efterkomma: uppmaning att genast aflägsna sig annda de jemförelsevis oskadliga battongerna, hvilkas beskaffenhet jag i min första rapport till hr öfverståthållaren noga beskrifvit, visade sig fullkomligt tillfyllestgörande, gaf jag befallning att på samma sätt från hela Gustaf Adolfs torg och de platser, hvarest oljud och oordningar af folkhoparne fortfarande föröfvades, drifva undan dem af folket, som idke hörsammade tillsägel! sen att gå hem. Tid och omständigheter medgåfvo icke då utfärdandet af några allmänna mera bestämda ordres utan meddelades den be fallning jag nu omförmält de på Gustaf Adolfs torg befintliga kommissarier och under deras befäl stående i närheten varande konstaplar utan annat tillägg än att, då våld måtte utöfvas, slag åt hufvudet skulle noga undvikas. I Tisdagen d. 8 Mars, då icke allenast den betänkliga karakter oordningarne föregående afton antagit utan ock kringlöpande rykten om deras förnyande i kraftigare och större skala på aftonen gjorde nödvändigt att till deras dämpande på förhand anordna så kraftiga mått och Steg, I som omständigheterna tilläto, vidtogos i detta afseende de dispositioner, som uti min första rapport till hr öfverståthållaren finnas omnimnle. Det föregående afton med lycklig påföljd verkställda försöket att, utan militärvapnens anndande, med battongerna skingra de orostiftande hoparne föranledde ock beslut att äfven nu, ifall oordningarne komme att på aftonen upprepas, skulle för de uppmaningarne att åt skiljas trotsande hoparnes skingrande och oroligheternes dämpande först användas battongen och polispersonalen för sådant ändamål, på sätt i likartade fall förut egt rum, förstärkas med lämpligt antal extra biträden af statssoldater och jernbärare, så att militärmakten endast i yttersta nödfall och, såvida större våld möttes, skulle behöfva anlitas. Såsom hr justitiekansleren af min rapport finner, fördelades såväl konstaplarne som de antagne extra biträdena på särskilda platser, under befäl på hvarje ställe af en poliskommissarie och honom biträdande öfverkonpstaplar. Efter att omkring klockan 3 på eftermiddagen hafva slutat dagens session i K. M:ts. poliskammare meddelade jag de derstädes församlade poliskommissarierna orderna för aftonen. icke allenast med afseende å tje göringsplatserna samt de konstaplar och extra biträden, hvar och en skulle hafva under sitt befäl utan äfven beträffande undantagsföreskrifterna för battongernas använ lande. I sednare fallet lydde: ordern, på sätt .i min rapport till herr öfverståthållaren finnes uppgifvet: att hvarje tecken till större folk samling skulle genast i dess början qväfvas; att) vederbörande kommässarie eller befälhafvare för sådant ändamål skulle tre gånger i konungens namn uppmana hvarje folkhop att skiljas, med påföljd att våld eljest komme att användas; att, m sådan uppmaning, tredje gången upprepad, cke åtlyddes, borde, för att spränga den trotsande folkhopen, användas battongerna, med hvilka slag hufvudet dock icke finge utdelas; samt att, när våld måste brukas, ingen åtskillnad skulle göras på de trotsandes och ohörsammas klädedrägt, utan le i bättre kläder behandlas lika med personer af wrbetsklassen. I Genom att hafva tilldelat hvarje till tjenst-! söring för ordningens upprätthållande utkommenderad poliskommissarie både en viss trakt och ett visst proportionerligt antal ordinarie konstaplar och för tillfället antagna extra konstaplar, samt medelat de sålunda utsedda befälr TR ven a a