Aftonbladet – 20 april 1864, sida 3

har deremot gjort detta till sin uppgift — om den skall lösa densamma, kommer framtiden att visa. Från huru höga samhällskretsar aktiva förkämpar för den polska revolutionen utgå, finner man af upptäckterna rörande pseudonymen Bozaks egentliga personlighet. Såsom insurgentchef hade denne man redan tillkämpat sig stora fördelar, till dess det bristfälliga materielet af menniskor och medel, med hvilka han måste föra kriget, gjorde ett hastigt slut på hans mycket of vande bana. Det har nemligen nu blifvit uppdagadt, att denne Bozak icke är någon annan än en grefve Hauche, som lånat sitt krigsnamn af sitt vapen (Bozak betyder kastspjut). Denne grefve är en sonson till den från Sachsen under August HI i Polen inflyttade baron Hauche, som under general Bonaparte anförde de polska legionerna i Italien och under Moreau vid Rhen. FEfter att från år 1815 till år 1829 ha varit krigsminister i konungariket Polen blef baron Hauche upphöjd i grefligt stånd. En af den gamle grefvens döttrar är förmäld med prinsen af Hessen-Darmstadt, en bror till den nu regerande kejsarinnan. Bozaks far stod i högsta gunst vid det kejserliga hofvet; hans mor härstammade från en ursprungligen tysk, men i Polen naturaliserad borgarefamilj Steinkeller, som Polen har att tacka för alla stora industriella anäggningar, som det eger, och framför allt jernbanan. Polens tacksamhet är också fästad vid namnet Steinkeller. In syster till Bozak var hofdam hos kejsarinnan och är bosatt i Palermo, der hon är gift med den sicilianska senatorn principe Nicolo di San Cotaldo. Bozak sjelf har blifvit uppfostrad i pagekären i Petersburg under kejsar Nikolai ögon. Efter 6 års tjenstgöring vid lifregementet var han adjutant hos krigsministern Suchozanel och kommenderade derpå ett kavalleriregemente i Kaukasus mot tscherkesserna. Den mest lysande bana låg öppen för honom, då Februari månad Sistlidne år öppnade revolutionens slussar. Då lösryckte sig den i Ryssland uppfostrade och i den kejserliga nådens solsken uppspirade kavalleriöfversten med ens från alla sina förhoppningar. I ett bref till kejsar Alexander förklarade han för monarken, att ingen polack fick draga i betönkande att dela sma bröders och sitt lands sorgliga öde; med värma tackade han kejsaren för den nåd, som kommit honom till del, och beklagade, att ödet tvang honom att draga det svärd, kejsaren hade skänkt honom, mot honom sjelf. — Tjenstgöringen i Kaukasus, med sin lärorika, men dyrköpta erfarenhet, kom Bozak till nytta såsom anförare i ett partigängarekrig. Hvad öfverste Hauche hade mötvat i det berguppfyllda Kaukasus förstod han begagna, så att han hela vintern kunde hålla ut bland Polens barrskogar och berg. Han har för tidigt för den sak han ville tjena fallit offer för det öde, åt hvilket han med fullt medvetande öfverlät sig. De stora förstärkningar, som i påskvcckan trängde in i Polen från Posens och Westpreussens gränsdistrikter, ha icke kunnat hålla stånd mot den öfvermakt, af hvilken de möttes. Ett stort antal har föredragit att åter begifva sig tillbaka öfver ränsen och öfverlemna sig till preussarne. På gränsen af Neidenburgerkretsen kom det annandag påsk till strid mellan preussiska skarpskyttor och eskorten för en ammunitionsvagn, som var ämnad åt revolutionen. Striden kostade polackarne 4 döda.