Aftonbladet – 20 april 1864, sida 2

skjutes till den 20 enligt Preussens och Österrikes begäran?, När? — menar bladet — ena parten ursäktar sig och icke kommer till utsatt tid, borde väl simpel höflighet fordra inhemtandet af andra partens bifall till uppskofvet. — Detta illa drag visar tydligen Englands konsiderationslösa likgiltighet för Danmark, så snart icke dettas sak på ett eller annat vis generar engelska regeringen sjelf.? Konferensens — uppskjutande klandras ifven på det skarpaste 1 Daily News för den il dennes, hvaruti lord Palmerstons meddelande derom i underhuset förklaras för högst otillfredsställande. Bladet yttrar sig som följer: Hvarföre denna exceptionella uppmärksamhet skulle visas mot angriparne, hvilkas invasion på det danska området premierministern åter kallar orättfärdig och oförsvarlig, och hvars sätt att föra kriget han med rätta bränmärker såsom stridande mot civiliserade nationers bruk, få vi icke veta. Alla de andra makterna, och bland dessa äfven den lilla, men af en förfärlig öfvermakt öfverväldigade staten, som ännu ensam tappert motstår Tysklands förenade: härar, äro beredda att genast börja de före-. agna förhandlingarne, och de danska full-mäktige hitkommo uti denna afsigt redan i lördags. Blott de tyska makterna betänka sig och dröja samt anhålla i elfte timman, utan att kunna uppgifva något skäl, eller åtminstone icke något, som ännu är offent-ligen meddeladt, om att tiden må bli uppskjuten. Möjligtvis kunde telegrammerna om det förnyade häftiga bombardementetaf Dyppel och Sönderborg, hvilka ankommo samma dag, bidraga till att upplysa de verkliga skälen till detta olämpliga och oförständiga yrkande. De tyska makterna hoppas måhända, att de, genom några dagars uppskjutande, skulle vara i stånd att vinna en afgörande fördel på slagfältet, innan ace uppträda i konferensen. Man måste bekänna, att deras bedrifter vid Dyppel hittills näppeligen hafva varit af en sådan beskaffenhet, att de skulle kunna föröka dessa makters reputation eller lägga mera vigt i vågskålen för deras framställningar i en konferens. Medan de angripande 80,000 tyskarne hvarken hafva tagit Dyppel, eller under loppet af två månader gjort de danska verken någon väsentlig skada, har det lyckats dem att döda eller lemlästa 80 försvarslösa qvinnor och barn i den lilla staden Sönderborg. Det är icke orimligt att antaga, att de, af aktning för Europas mening, om icke af en återkommande känsla af blygsel hos dem sjelfva, kunna önska att sätta denna skändliga gerning i skuggan genom en eller annan afgörande bedrift inom krigförandets lofliga område. Men så vidt hoppet om att taga Dyppel är ett verkligt skäl för det uppskof de hafva fordrat, så är dess medgifvande å britiska regeringens sida rent af en ny koncession till de mäktiga våldsverkarne. Uppskofvet skulle otvifvelaktigt vara en förnärmelse mot Danmark, så framt det funnes skäl att tro, att den förestående konferensens förhandlingar skulle tillvägabringa ett tillfredsställande afgörande af striden. Men det är ytterst vanskligt, om icke omöjligt för dem, som opartiskt öfverskåda sakernas faktiska tillstånd och fullkomligt uppskatta de särskilda makters ställning och åsigter, hvilka skola diskutera vilkoren för en varaktig fred, att nära ett så sangviniskt hopp. ———