Aftonbladet – 19 april 1864, sida 3

rr ee och uppmana dessa att afgilva sitt omdöme derom, korteligen: begära ett förtroendeeller misstroendevotum. Uti ministeriella kretsar tviflar man icke på alt ministeren erhåller det förstnämnda. Sedan detta försiggått ämnar man skrida till en förändring delvis af ministeren, samt bevilja ViscontiVenostas envisa yrkande om afsked. Dennes efterträdare är redan bestämd. Detärnemligen hr Peruzzi, nuvarande inrikesministern, som skall inta Visconti-Venostas plats samt sjelf efterträdas af sin nuvarande generalsekreterare och vän, Spaventa. Den engelska Blå bokon i dansktyska frågan. (Forts. från lördagsbladet.) 14. Herr Jerningham till Grefoe Russell. Stockholm den 7 Mars 1864. (Utdrag.) Efter att i dag hafva underrättat mig att Svenska Regeringen skulle antaga inbjudningen till konferens i London angående Danska frågan, ifall omständigheterna tilläte inbjudningens afsändande, anmärkte Grefve Manderström, att han mycket tviflade Danmarks samty i anseende till de flerfaldiga frågor som stå i sammanhang med de pågående operationerna vid Dyppel. H. Exc. tillade att en stor fördel af konfe ulle bli att man finge tillfälle att pröfva ens verkliga alsigter nde denna tvist, hvilka ännu syntes honom längt ifrån klara. Grefve Manderström tillkännagaf, att han redan underrättat Grefve Wachtmeister om Sverges benägenhet att deltaga i en konferens. 15. Herr Jerningham till Grefve Russell. Stockholm den 11 Mars 1864. (Utdrag.) Då Grefve Manderström, som i morgon bittida afreser till Kristiania, tog afsked af mig i dag, fästade jag H. Exe. uppmärksamhet derpå, att enligt min tanke Danska Regeringens politik, för såvidt åtminstone man kunde sluta af det språk, som fördes af dess förste man, Biskop Monrad, vore att fortsätta fiendtligheterna med de två Tyska Makterna ända till dess andra Stormakter, och särskildt England, skulle indragas i kriget. H. Exec. tycktes anse en sådan beräkning långt från onaturlig och ingalunda osannolik att lyckas. Med afseende på den föreslagna konferensen tycktes Grefve Manderström ännu anse dess nästan enda fördel bli den att tvinga Preussen och Österrike att klart framställa sina verkliga afsigter, under det att Danmark knappt torde vara i stånd att draga någon fördel af en möjligen under underhandlingarnes lopp inträfftande framgång för dess vapen, 1 betraktande af de obegränsade örstärkningar som stå de två Tyska makterna till buds. Jag svarade att, om konferensen komme till stånd, skulle en öfverenskommelse bli möj lig, hvilken eljest ej kunde komma i fråga un der det, naturligtvis, hvarje Makt skulle ega frihet a öfverge öfverläggningarne om den så önskade. H. Exe. talade derpå om Preussens synbara afsigt att anfalla Fredericia, och tillade att Baron Rosenberg anmärkt, att, om ett sådant anfall komme att försiggå, skulle det, lika som Koldings besättande, ske blott af strategiska skäl ett arguments-sätt — anmärkte Grefve Mander ström — som så småningom skulle leda till Köpenhamns bi ande. H. Exc. instämde vidare i min anmärkning att besittningen af Fredericia tycktes hota ön Fyen och afskära återtåget för ka hären. om den tvangs att öfvergilva Dyppel-ställningen och i den händelse den blefve urståndsatt att hålla ön Alsen. 16. Grefve Russell till Grefve Cowley. Utrikesdepartementet den 21 Mars 1864. Min herre! H. Maj:t har med stort deltagande sett utbrottet af fiendtligheterna i Norra Europa. H. Maj:t, som är djupt interesserad i invånarnes i hertigdömena Holstein, Lauenburg och Slesvig väl. önskar upphörandet afen strid. som kan hota oberoendet hos en stat, som utgör en del af det allmänna Europeiska statssystemet, och bidrager till maktjemnvigten. H. Maj:t skulle också af mensklighets-skäl beklaga den uppoffring af menniskolif, som ett förlängdt krig skulle förorsaka. Till följd häraf har H. Maj:t inbjudit Österrikiska, Preussiska och Danska hofven att befullmäktiga sina sändebud att deltaga i en konferens i London för att öfverlägga om medlen till återställande af fredens ignelser. Österrikiska och Preussiska Regeringarne hafva tillkännagifvit sin beredvillighet att befullmäktiga sina sändebud att deltaga i en sådan konferens. Danska regeringen har äfven tillkännagifvit sitt antagande af en konferens, förutsatt att den skulle kallas att öfverlägga på grund af 1851— 52 års förhandlingar. 2 Som dessa förhandlingar egde rum under Österrikes och Preussens auspicier, och den med Danmark då afslutade uppgörelse erhöll Tyska Förbundets stadtästelse, skulle H. Mi Regering ara ganska villig taga dessa förhandlingar eller förbindelser såsom utgångspunkt för öfverläggningarne vid konferensen 1864. Men som det är önskvärdt att undvika motsägelse och det uppskof som deraf kan uppkom