nan STOCKHOLM den 19 April. Hvad man under de sednaste dagarne till följd af spridda underrättelser och antydningar kunnat förutse har nu inträffat: tyskarne hafva forcerat Dybböl-ställningen. De hafva dervid med sitt hufvudsakliga stormangrepp vändt sig, ieke såsom man förut haft anledning att förmoda, emot de ytterst på danska venstra flygeln belägna skansarne n:ris 1 och 2, utan mot skansarne 4 och 5, mera i centern. Skansen n:r A ligger ett litet stycke framför Dybböl Mölle, strax söder om chaussn från Sönderborg till Flensborg; n:r 5 strax norr om samma chauss; och båda äro belägna på Dybbölbergets högsta platå, 210 fot öfver sjön. N:r 4 var ett slutet, men n:r 5 ett öppet, hästskoformigt verk. Det vill synas som om preussarne, efter att först hafva allarmerat hela linien, med hela sin styrka kastat sig emot dessa skunsar, för att, kosta hvad det ville, taga dem, och derefter från höjdplatån kunna dominera en stor del af terrängen. Uppgifter från den tyska sidan göra det troligt att danskarne under de sednaste dagarne bortfört sina bästa kanoner öfver till Als och att man var beredd på ställningens uppgifvande, efter att ha tillfogat tyskarne så stora förluster som möjligt. Fäktningen har utan tvifvel varit mycket blodig, och om tyskarne lidit stora förluster vid stormningen, så är det naturligt att det danska återtåget, isynnerhet från de temligen aflägset på högra flygeln belägna skansarne 8, 9joch 10, skulle medföra ansenlig förlust, till följd af preussiska fältartilleriets eld från höjden vid Dybböl Mölle. Sedan danska trupperna blifvit bragta öfver till Als, förmodligen endast med qvarlemnande ef ett regemente i brohufvudena, blefvo pontonbroarne afbrutna, för att förekomma en i den första oredan tänkbar öfverrumpling, för den händelse att äfven brohufvudena kunnat forceras. (Detsamma skedde under 1848—49 års fälttåg hvarje natt, då den bataljon, som stod i brohufvudena var lemnad åt sitt öde, utan samband med Als.) Af de knapphändiga telegrammerna kan man icke se, om något försök skett att storma brohufvudena, men med någon kännedom om terrängen och om lättheten att ifrån Baadsagersbatterierna på Als med kartescher från flanken öfversopa hela den jemna backsluttningen från Dybböl Mölle till brohufvudena, är man lätt böjd att antaga, att tyskarne lika litet nu som åren 1848 och 1849 lyckats häruti. Man bör för ingen del öfverskatta den fördel tyskarne nu vunnit och föreställa sig, att de genom intagande af Dybbölplatån äro herrar öfver Als. De befinna sig nu i fullkomligt samma ställning som den, hvari de kommo den 13 April 1849, då de fördrefvo danskarnes förposter från de då obefästade Dybbölhöj!erna och sedermera försökte från dessa höjder storma ned och taga brohufvudena, men blefvö med en förlust af två kanoner och en betydlig manspillan tillbakavisade. Detta var den s. k. PErstärmung der Dippeler Schanzen, hvaröfver då så mycket jubilerades och medaljer präglades, men som i verkligheten först inträffat nu, 15 år sednare. Tyskarne etablerade sig då på Dybbölhöjderna, uppförde der en hel serie af förskansningar och batterier, hvarifrån de a! all makt beskjöto Als under fyra måna ders tid, utan att denna belägring ledde till något resultat, utan att de lyckades tysta de Alsiska batteriernas eld, utan att de kunde bemäktiga sig brohufvudena, ännu mindre forcera öfvergången af Alssundet. Vi kunna icke inse, hvarföre resultatet nu skulle blifva ett annat. Den större styrka, som preussarne kunna framsända i elden, betyder i denna sammanträngda terräng föga; massor, som framskickas på höjdsluttningen mot Alssundet, bli ett säkert rof för kartescherna från Als. Öfverlägsenheten i refflade kanoner har också mindre att betyda på det korta håll. som här är i fråga, ty från batterierna på Als kan man med full kraft och precision bestryka Dybbölhöjderna äfven med de gamla kanoner, som användes 1848 och 1849. Den danska styrkan blir fullkomligt tillräcklig att bevaka kusten vid Alssundet upp till Rönhave, äfven om hälften af de trupper, som nu finnas på Als skulle sändas till Fyen och Fredericia. Det återstående af Sönderborgs stad kan visserligen grusas; men det är ingen ny fördel för tyskarne, ty sådant kunde lika väl ske från Broagerbatterierna. Hvad tyskarne i verkligheten vunnit är några hundra qvadratfamnar af det slesvigka fastlandets) jord. Men derjemte hafva de vunnit en militärisk framgång, hvilken — om man känner dem rätt — skall utbasunas såsom en af de största och märkvärdigaste segrar som äldre och nyare tiders krigshistoria har alt uppvisa. Och långt mm 44 Adatta allla nn? n2gAat gött undar