Aftonbladet – 16 april 1864, sida 3

ren af det stilla, vänliga familjelifvet, men familjen sjelf är borta. Den enda varelse som finnes qvar är huskatten, som sitter på dörrtröskeln och slickar sig i solskenet. Frampå dagen blir det dock nägot mera lif i staden; invånarne få vagnar och manskap af kommendanten till att bortflytta sina saker. Nu förändras scenen till en köpenhamnsk flyttningsdag. En liten man med klara ögon går omkring och ser få allt detta; det är professor Ponne, bataljmålaren; han gör studier för den kommande tiden. Nu höres en stark knall; bombardementet har börjat på nytt och på afstånd dåna skotten från fronten. Det är tisdagen den 5 April, en kall, stjernklar afton. Vi aflösas ute iskjutgrafvarne och skansarne. Det är den tredje natten som soldaterna legat under bar himmel och ej sofvit. Från Broagerlandet uppstiger ett grönt klart sken, det är en raket, som påminner om Amicis fyrverkerier. I afton och i natt är det stor rörelse I kedjan. Vi ligga i centern? våra skjutsrafvars besättning har ordres att hålla sig till sista man och ej lemna grafvarne. De lyda punktligt och fienden anfaller ej; men på venstra flygeln lemnar en del af besättningen grafvarne, fienden begagnar sig deraf och vi förlora officerare och manskap. Gevärselden tilltager; alarmsignal ges, hela besättningen kommer på benen, regemente å regemente marscherar med stormsteg ut i Sundeved, men det är blindt alarm. En ny, vacker frostdag upprinner. Onsdagsmorgonen och med den ett nytt bombardement. Der går en soldat i kulregnet och smäller med en piska; han säger att han kommit underfund med att granaterna gå ur vägen för piskan. Han fortfar att klatscha åt granaterna till kamraternas stora förlustelse. I dag ha preussarne tagit sig för att öfverösa skansen n:r 8 med granater. Hvad det susar och hviner i luften! Det är shrapnells, kulor fyllda med biystumpar, de springa i stycken och de många kantiga blystyckena fara omkring sökande efter ett mål. Det berättas en historia om en soldat af 2:dra regementet, som för tillfället gör tjenst som artillerist i skansen n:r 2. Löjtnant Ancker ville gerna ha lagat sig litet middag, men det kunde blott ske i hans koja, som låg utanför skansen, blottställd för den häftigaste elden. Han frågar manskapet i skansen om någon af dem vill gå ned och koka några potater åt honom; men ingen -erbjuder sig mer än soldaten af det 2:dra regementet. Medan han står och kokar kommer en granatskärfva och slår omkull spiseln i baracken. Soldaten låter sig ej förskräcka, utan sätter upp spiseln igen och kokar vidare som om ingenting passerat.