Aftonbladet – 15 april 1864, sida 2

Min värd hade förmodligen fått veta hvad han önskade, ty han blef nu i sin ordning ganska meddelsam. 4Jag bör såledest, sade han, min bästa miss, gifva er några förklaringar om hvilka ni tillfälligtvis gått miste genom frånvaron af min vän, mr Sutherland, som omöjligen kunde bättre uppfyllt min önskan, än genom att sända mig en verklig lady såsom ni, för att uppfostra mina barn. Här busade han sig och jag bugade mig äfven, Vi slösade med dylika, stumma artigheter, som besparade mig ord och honom besvär. — Ni har sett mina döttrar; de äro, skulle jag tro, ganska långt komna för att vara så unga. (Jag undrade inom mig huruvida jag gissat rätt, då jag tog den ena för att vara fjorton och den andra tretton år.d Min största oro, miss Pryor, är för min brorsdotter, (Här kunde jag ej undertrycka en rörelse af förvåning, ty jag hade aldrig anat att Zillah var en så nära slägting. Jag kallar henne så, fortsatte mr Le Poer, för min stackars aflidne broders skull, ehuru hon i sjelfva verket ej har några anspråk på att tillhöra min familj. Min bror — an var alltid en sorg för oss (dessa ord uttalades med ett martyrlikt utseende och ett ansenligt förlängdt ansigte) — i Indien lefver man icke så samvetsgrannut — förbindelser mellan europ6er och infödda: med ett ord, min söta miss Pryor, Zillahs mor — Ni förstår? Okunnig, som jag var, förstod jag knap-. ast någonting, men rodnade djupt, i stället. ör att svara. Under den obehagliga tystnad, som nu uppstod, anmärkte jag att mrs Le Poer hade fit sin sticksöm nedfalla i: knäet och att hon betraktade sia man med en stirrande, förskräckt blick, som. föranfräde honbm att kalla hennö till ordningen