Aftonbladet – 15 april 1864, sida 2

— Det under hrr Åhmans och Pousettes ledning stående teatersällskapet gaf förlidne tisdag sin sista representation för säsongen Göteborg. Med anledning deraf yttrar Handelstidningen i en återblick på sällskapets prestationer: Då man kastar en blick tillbaka på den verksamhet detta teatersällskap utvecklat under dessa sex månader, fattas man ovilkorligen af häpnad och frågar sig sjelf: Är väl detta möjligt? Under denna tid hafva några och åttio representationer blifvit gifna, hvaraf minst ett nytt stycke hvarje vecka. Då man besinnar att utom de äldre artisterna, f. d. medlemmar af Mindre teatern, hvilka redan voro vana vid hvarandra, all: de yngre blifvit engagerade från skilda håll och således voro för hvarandra obekanta, då man tager i betraktande att nästan allt det nya som gifvits varit större pjeser, urvalet af den nyare franska och svenska dramatiska litteraturen, mt klassiska stycken af den tyska och engelska dramatiken, hvilka här hafva af sällskapet blifvit instuderade, då man ytterligare jemför den korta tid man kunnat egna åt repetitionerna med det i allmänhet förtjenstfulla utförandet, uPp repa vi att man känner sig fattad af häpnad. Säliskapets repertoir under dessa sex månader skulle i Stockholm hafva varit tillräcklig för sex i åtta år. Vi kunna i sammanhang härmed imna, att denna verksamhet väckt en sann förvåning i hufvudstaden hos dem, som följa de eniska företeelserna. Man kan litt föreställa sig hvilket arbete denna rastlösa sträfvan att bereda publiken omvexling, har kostat de medverkande artisterna, och isynnerhet den, hvilken atom sina egna talrika roller äfven haft regissörskapet och det sceniska instruktörskapet sig anförtrodt. Dertill fordras en i sanning oyanlig förmåga, och denna förmåga har hr W. Åhman visat sig ega. — Man läser i Tidningen Upsala: Magnetisören Hansens enskilda magnetiska seance förlidne fredag inför härvarande läkareförening bivistades af medicinska fakultetens alla ledamöter samt härvarande medicine studerande ill ett antal af 70 å 80 personer. Hansen medförde till denna seance ett par skolgossar och några studenter, hvilkas susceptibilitet han troli3en varit i tillfälle erfara vid de offentliga seancerna. Vid detta tillfälle underkastade sig derjemte många yngre läkare hans magnetiska pröfningar, och utvaldes af dem tvenne för underfaende af de egentliga operationerna. Med alla dessa susceptibla sujetter repeterades sedan de experimenter, som förut gjorts å teatern, och lyckades dessa fullständigt eller till en del, alltefter de magnetiserades mottaglighet. Sålunda försattes en skolgosse i fullständig magnetisk sömn en längre stund tills han derur uppväcktes, då fulla medvetandet endast småningom återkom; å en annan person visades den fullständiga stelkrampen, äfvensom pupillens känslolöshet för ljusskenet under vissa magnetiska inflytelser, hvarom de närvarande också öfvertygade sig. Slutomdömet i anledning af de sålunda förevisade experimenten hafva vi hört sägas vara hos både ildre och yngre af de närvarande likarne, att man icke ansåg Hansen bednfva något charlataneri utan handla bona fide samt att ingen lemnade seancen utan att vara till viss grad öfver:tygad derom, att hr Hansen visat yttringar af en verklig kraft, hvars lagar ännu vore mindre kända. Scancen gafs å Westgöta nationssal klockan ;—8 e. m. och ville hr Hansen icke emottaga någon ersättning för densamma, utan anslog den frivilliga afgift eller insamling af 1 rdr personen, vilken i alla fall gjordes, tillsina danska landsmäns understöd. Huruvida medicinska fakulteen eller läkareföreningen finner sig föranlåten utt afgifva något formligt utlåtande, hvarom hr Hansen lärer anhållit, är oss icke ännu kändt. — 1 Skellefteå Tidning läses en varm uppmaning undertecknad ?En bonde?, till ortens allmoge att sluta sig tillsammans till en skarpskytteförening. Det heter der: En af edra gelikar får härmed allvarliga uppmana eder att cj längre vara likgiltiga för skarpskytteväsendet. En sådan tröghet och likgiltighet, som större delen af eder visar, blir olycksoringande. Vi hafva deruppå Just nu ett belvöfligt bevis. Se på de danska bönderna! För lera år tillbaka bragtes i Dannemark skarpskyttefrågan till tals, men de voro, likasom: ni nu, allleles liknöjda derföre. De sade: 7Vi hafva ju soldater, och hvar och en tänkte: de andra få så med, jag bryr mig ej om det. Det är beärligt. Det tränger mig ej m. m. De få nu rt plikta för dylika tankar. Se huru fienden ar fram i deras bygder! Han utsänder små bovar om 20 å 30 man. De taga bort ko och får ww fähusen, och slagta dem midt för egareng gon. De taga hästarne ur stallen och sända lem till armen.. De taga matvaror, foder, redvarheter — allt som duger — med sig. De besagna kyrkorna till stall och borttaga kyrkosilf. et. De skända qvinnorna och ofta nog bränna ,yarne. Och bönderna -de gå der som en fårop — utan vapen att försvara sig med, och utan fning för försvaret, De blifva drifna hoptals ör att hjelpa tyskarne att arbeta på skansar, öpgrafvar m. m. emot deras egna landsmän. När tyskarne gå att strida emot de danska sollaterna. så drifvas de danska bönderna framföre lem och blifva sålunda i främsta rummet nedskjutna af egna landsmän. Sålunda straffas deas likgiltighet och tröghet. Hade de medan fred var i-landet, väpnat och öfvat sig, då hade byar ch socknar m. m. kunnat förena sig till motstånd. Då hade ej fienden vågat sända sina plundrande horder omkring landet. Ja, då hade mappast Danmark blifvit angripet af tyskarne, 4 dessa hade nog betänkt sig två gånger innan e vågat sig på en nation der hvarje man är veväpnad och vapenkunnigt. Den, som vill hafva; red bör rusta sig till strid. — Från vestra Upland skrifver en korrepondent den 5 April till Upsala-Posten : Såsom ett bevis på huru de kringvandrande ersoner, dern man kallar kolportörer, stundom ppföra sig, då de befinna sig utom läsårekreten, samt tillika såsom en varning, att man icke nlindt må sätta förtroende till hvarje sådan apotel, må följande omtalas: En snuskig och trasig mansperson kom, med agglande gång samt hojtande och svärjande,