Aftonbladet – 15 april 1864, sida 2

svann ögonblickligen, då hon hörde si mans röst. AÄndtligen var jag ensam. Jag satt ocl tänkte på mitt underliga emottagande i dett: underliga hus och mina tankar upptogos si deraf, att de glömde att ila dit de genast borde hafva skyndat— till min mor. Emel, lertid knackade någon sakta på min dör och. på mitt svar att komma in, hördes er vresig röst utanför, som med en lätt bryt ning yttrade: Förlåt, vill ni bli väckt i mor. gon och behöfver ni något varmt vatten? Jag öppnade genast dörren för Zillah. ?Ar det u, min lilla flicka ?? sade jag. ?Kom in och säg godnatt åt mig.? Flickan inträdde; hon hade helt och hållet en tjenares utseende och väsende, om man undantager en viss trolsighet, som lyste i hennes ögon, Jag tog hennes hand och taekade henne för att hon tänkte på min beqvämlighet. Hon såg högst törun:drad ut, men innan jag slutat tala, betraktade hon mig med mera intresse. En gång smålog hon till och med, och dervid smög sig ett obeskrifligt ljuft uttryck öfver hennes drag. Jag vet I af hvad orsak — möjligen af en vänlighet, i hvilken min egen öfvergilvenhet hade någon del, eller ock af en pligtkänsla, som förmådde mig att söka göra ett godt intryck på flickans sinne — men emellertid, då jag bjöd Zillah godnatt, vidrörde jag lätt hennes mörka kind med mina läppar. Jag har aldrig sett någon mensklig vas relse så ytterligt förvånad och upprövdt Hon hviskade några obegripliga ord — det var kanske få hinduiska språket — kastade Sa på knä för mig, fattade mina händer och betäckte dem med heta kyssar och tårar. Stackars, äfvergifnn barn! Allt detta försiggick i ett ökanhlick. och