Aftonbladet – 15 april 1864, sida 2

I medelst ett befallande: Litet mera vin, mil engel! Hon nedslog genast ögonen, som de syntes ännu mera förskräckt, och henne: herre och husbonde fortsatte, vänd till mig: Naturligtvis är denna förklaring ett bevis på det oinskränktaste förtroende. Akftning för min brors minne föranlåter mig att dölja denna hemlighet och uppfostra flickan all deles som mina egna döttrar -— med undantag af en obetydlig, ehuru nödvändig skilnad. Således bör ni bibringa dem samma kunskapsmått, åtminstone såvidt Zillahs ringa fattningsgåfva tillåter. Jag tror, tilllade han med ett ironiskt leende, att hennes intelligens icke öfverstiger hvad som vanligen tillhör hennes mors race. Hon skulle blifva en förträfflig ayah och ingenting vidare. ?Stackars barn!? tänkte jag inom mig, ej ens efter denna ledsamma underrättelse böjd för att förakta henne; huru skulle jag väl kunna göra det, när... .. ja, det var sannt hvad kunde förmå mr Sutherland att så varmt intressera sig för denna flicka, och hvarför kallade han henne miss Le Poer, om hon ej egde rätt bära detta namn? Jag skulle säkert på mitt vanliga rättframma sätt frågat mr Le Poer derom, såvida han icke tydligt låtit mig förstå att han ej ville fortsätta samtalet. Han talade om min trötthet efter resan, han till pch med tände ett ljus åt mig och afskedade både mig och sin hustru så artigt och behagligt, att 15 trodde mig aldrig förr sett en så fulländad gentleman. Mrs Le Poer följde mig uppför trappan till mitt rum, bjöd mig gednatt, frågade oroligt men vänligt hurbvida jag var nöjd ag behöfde något mera, synme allt, om j tes böjd att vifra näght vilare. men för