Aftonbladet – 13 april 1864, sida 2

bättre, hvilar snarare på tiden och omständigheterna vid hennes uppfostran än på nöggon lefvande varelse. Felet, om något sädant finnes, ligger hos mig, som gifte mig med henne, fastän jag icke var blind för hennes svagheter, och i mitt ungdomliga sjelfförtroende inbillade mig att jag lätt skulle kunna leda henne och modifiera hennes åsigter. Jag hyste för höga tankar om mig sjelf, och jag får nu rättvisligen umgälla det. Såsom jag sade, jag hade lidit allt för mycket genom modern, för alt icke göra mitt bästa, för att icke en hederlig man måtte komma att på samma sätt lida genom dottern. Jag är fast besluten att min dotter icke skall bli ett hinder i den mans väg, som förenar sina öden med hennes, hvilket hennes mor varit i min; Detta anser jag såsom en samvetspligt, och skall troget uppfylla den. Jag vet ännu icke på hvad sätt jag skall åstadkomma dess uppfyllande; en stor del måste bero på omständigheterna. Jag är inte någon teolog; jag har en innerlig önskan att lefva och dö såsom en god Tatolik, och jag skulle så litet som möjligt vilja blanda mig i min dotters religiösa uppfostran. Min plan för det närvarande är att lära henne så älska sitt land, att ingifva en så djup känsla af pligt mot sitt land, att det i framtiden kan tjena henne såsom ett korrektiv mot de äåsigter hon möjligen från annat håll kan komma att insupa. Tiden skall visa om jog bör gå längre och i hvilken riktning. Jag skall ej sakna tid att studera ämnet i botten. Kanske skall ni säga: Allt detta är godt och väl, och kommer nog i sinom tid, men din dotter är ju inte mer än aderton månader gammal, och det är nog tidigt att börja din patriotiska uppfostringskurs med henne.4 Detta må så vara, ehuru jag inte är säker derpå. I alla händelser är hon inte för ung för att mottaga och bibehålla vissa intryck, som fästa sig i det barnsliga sinnet, slå rot derstädes och förvandlas till instinkter. Min kursundervis