Aftonbladet – 12 april 1864, sida 3

hållande och att det blefve mig, om möjligt, änm mera motbjudande att nödgas träda iuför lands tinget med ett sådant erkännande: att jag och direktionens ledamöter visserligen kunde bered: oss ett slags ursäkt genom ådagaläggande at detta förhållande tillkommit, icke genom direk tionens förvållande, utan genom likarens egen mäktiga afvikelser från instruktionen och de a direktionen honom gifna föreskrifter, men att er sådan framställning dock skulle innefatta ett er kännande, att både jag och direktionen saknade förmåga att bringa en underlydande tjenstemar tilltlaglydnad, — ett erkännande, som jag ick eller gerna ville mig påtaga; att det kunde vars ganska tvifvelaktigt huruvida landstinget kunde finnas benäget att årligen betala en lagstridig tillkommen skuldsättning; — att landstinget åt minstone vore fullt berättigadt att afslå all be talning af en på sådant sätt tillkommen skuld t, i detta fall. ersättningsskyldigheten måste första hand drabba direktionen, som i sin ord ning finge hålla sig till. läkaren, genom hva egenmäktighet och olydnad skulden tillkommit samt att jag. att komma ur denna för mi odrägliga ställning och få laglig ordning åter in. förd på lasarettet, dertill gjorda påminnelser vi. sat sig overksamma, ansett annan utväg icke förefinnas, än den föreslagna åtgärden. att direk. tionen sjelf återtoge bestyret med bestämmande om anmälde sjukes intagning. Längre fram under samma diskussion och på den af klaganden omförmälda crinringen om landstingen, yttrade jag ungefärligen följande ord: Hvad än landstingen ma komma att beta och om än direktionens ledamöter vilja underkasta sig fortfarandet af det tillstånd, som bittills egt rum. så kunde åtminstone icke jag. i min egenskap af landshöfding, ibland hvars mängfaldiga åligganden torde i främsta rummet höra pligten att vaka öfver ordning och laglydnad i alla riktningar inom länet. asta mig obehaget att intör länets landsting årligen framträda som den, hvilken antingen sjelf brustit i lagordning vid vården om lasarettet elier ock saknat förmåga att hälla läkaren dertill. Sedan klagander hurusom, på hans an, journalen blifvit från lasarettet efterskickad, uppgilver han att diskussionen öfver den yppade frågan fortgått under den långa stund, som förflutit i afbidan på journalens ankomst. Detta är så till vida osannt, som nämnde diskussion i sjelfva verket kort efter budets affärdande till lasarettet afbröts och en annan fråga. nemligen om utbyte af jord emellan kongl. fimerordensgillet och lasarettet, som derefter före. togs till behandling och öfverliggning, medan man väntade på den efterskickade journalen. Mitt förslag att på direktionens ordförande öfverflytta det lasarettstäkaren förut lemnade uppdrag att bestämma om sjukas intagning å lasarettet, har klaganden omförmält på ett sätt, hvarigenom han låter påskina, som om jag derigenom yftat att at mig vindi : g maktfullkomlighet. G sig emellertid helt enkelt så, att ade direktionens uppmiärk: samhet på nöd gheten, att. i händelse direktionen sjelf återtog detta bestyr, uppdraga åt nägon person inom direktionen att emellan sammantriädena utöfva direktionens aiiggande i detta fscende: och da ett sådant uppdrag medförde e ringa besvär samt tillika kräfde en person. som stindigt vore här i staden tillgänglig, så föreslog jag helt oegennyttigt, att bestyret kunde anförtros ordföranden eller den, som, vid hans frånvaro, såsom ordförande fungerade. På ett stympadt och vrängdt sätt har klaganlen atergifvit de svar jag lemnat dels på hans fråga huruvida det föreslagna förfaring: skulle tillämpas i afseende äfven ä kurhuspatienter, och dels på den af honom derefter gjorda erinran om huru i Stockholm praktiserades, I verkligheten lydde dessa svar sålunda: Hr loktorns fråga är enfaldig. då alla kurhuspatiencr måste emottagas samt hvarken utrymme eller lillgangar dertill saknas. Huru auktöriteterna i Stockholm i detta afseende törfara bryr jag mig icke om, ty förhållandena derstädes äro så olika och många anordningar, som der äro nödvinliga, kunna i landsorten vara hvarken behöfliga eller lämpliga. Jag kan ingalunda godkänna klagandens bettelse om hvad hos direktionen omedelbart cfer journalens ankomst och i följd af densammas skning föreföll. Att, såsom klaganden uppsilver. hans oskuld derigenom lades 1 dagen, betrider jag. Klaganden påstod visserligen, att ngen af de patienter, hvilkas namn ur jourr en upplöstes, hade kunnat utan fara afbida sin ur till intagning å lasarettet. Jag är dock af len öfvertygelse, att en hos sundhetskollegium öretagen granskning af journalen skulle visa att letta påstaende icke tillförlitligt; ty, för att, land många andra, välja ett par exempel, har ag svårt att inse på hvad grund man kan anse ericuluin in mora förefinnas i afseende på sålan lasaretsbehandling, som afser att, der en ot från födseln haft 6 tär, bort ra den ena Her att genom operation förminska olägenheerna af medfödd harmyndthet. Men äfven om, vilket dock icke varit ulelsen, alla dessa paienter verkligen icke utan fara hade kunnat afida sin tur; så har klaganden hkväl. sedan det a lasarettets tillgångar grundade antal sjuksinar varit upptaget. handlat i strid med K. Mits åd. instruktion och de i öfverensstämmelse de red honom gif föreskrifter. då han fortfari ed intagning af pationter utan särskild ersätting för underhållskostnaden, och det till så stort ntal, att icke ens utrymmet medgilvit deras inigning på lasarettsaidelningen, utan en del nd förläggas i kurhusets rum, sängar och sängder, Att jag. efter slutad diskussion i frågan, afod från yrkandet att direktionen da genast wulle sjelf öfvertaga bestyret med sjukas intag-: ing, samt föreslog att klaganden skulle få der1 ed fortfara, dock med i protokollet intagen för) yed erinran till honom om noggrannt iakttaande at hvad i k. instruktionen den 17 Decemer 1817 finnes derom stadgadt. härledde sig så: des ingalunda från åsigten om klagandens för1 i f 4 enta oskuld, utan hemtade sina motiver dels an under diskussionen fästadt afseende på de vänga olägenheter och besvär, hvilka så välför ikaren som för direktionen måste uppstå geom ifrågavarande bestyrs skiljande ifrån läkadels från min villighet att ännu göra ettsi. att. utan tillgripande af den före-l4 agna åtgärden. kunna få på lasarettet införd! glig ordning i afsecude på sjukas intagande ädes; och att direktionen, med sitt bifall! 1, icke afsåg, såsom klaganden förmenar, ; t intagningen skulle fortgå på samma sätt el-s r etter enahanda grunder som klaganden förnt lämpat, det framgår tydligen derai, att direk-le onen. på sätt det bitogade protokollet upptai . med detta bifall förknippade en förnyad er-. ran till klaganden om noggrannt iakttagande 1 s F k hvad instruktionen i ämnet stadgar. Man w icke anledning att förn else. som ifvit behöri ydd. Det dröjde dock icke, längre in fem veckor. ler till den 5 påföljande September. förrän, på ågandens eget föranledande. bestyret med de okas intagning öfverflyttades från lasarettslä-d wen till direktionen; och då protokallet föri imnde dag både redogör för anledningen här Ö ven tillsäg