Aftonbladet – 11 april 1864, sida 3

MUSIK. Hr Conrad Behrens hade vid sin matine i går middag uti De la Croix lokal att fägna sig åt ett lifligt erkännande ifrån den fullsatta salongen. Hr Behrens föredrog vid lycklig röstdisposition och med ett väl träffadt uttryck åtskilliga sångnummer, hvari hans goda röstmedel hade tillfälle att göra sig fördelaktigt gällande, såsom botarian ur Paulus?, den stätliga arian till Palermos och frihetens förherrligande ur Verdis ?Les Vepres siciliennes? samt Otto Lindblads i hög grad intressanta och uttrycksfulla ballad ?Lifdrabanten och kung Erik?, hvarförutan sångaren utöfver programmet sjöng en dryckesvisa af Jischer, som, ehuru i och för sig sjelf rält lyckad, likväl icke lämpade sig så alldeles väl att följa omedelbart på den nyssnämnda balladen, hvilken skalden sjelf; Karl August Nicander, kallat Erik Wasas runa?, och hvari de poetiskt sköna orden i förening med musikens på en gång djupa och varma tonfärg så förträftligt sluta sig till det gripande, djupt tragiska ämnet. Matincn börjades med försia allegrot ur Mendelssohns octett för stränginstrumenter och slutades med en intressant canonisk qvartett al Costa, omsorgsfullt sjungen af mamsellerna Gelhaar och Jacobsson samt herrar Arnoldsson och Behrens. Dessutom sjöng mll Gelhaar med mycken färdighet en aria ur fransmannen Thomas opera ?Drottning Elviras saga? (Le roman dElvire) till hvars mera än vanligt förunderliga koloraturpassager kompositören tycktes blifvit inspirerad mindre genom att tänka på de renskliga sångorganernas beskaffen