Aftonbladet – 11 april 1864, sida 2

ma i frestelse att ge efter för de tyska: makterna och söka vinna deras bevågenhet och understöd, hvilket understöd grefve Manderström ansåg skola vara för honom ännu mera farligt än deras motstånd. Man finner af denna depesch att frågan om allianstraktaten hade avancerat så långt, att norska regeringens utlåtande öfver traktaten redan var inhemtadt, att underhandlingarne derom skulle fortsätta sin naturliga gång utan ringaste förändring i regeringens tänkesätt och afsigter, och att i utsigt ställdes endast det lilla dröjsmål, som erfordrades för att efter det timade tronskiftet få erfara den danska regeringens är man nu läser denna depesch af den 16 November, kan det icke aunat än i hög grad väcka förvåning när man erinrar sig, att grefve Manderström, blott en vecka efter dess afsändande, i riddarhusets plenum den 24 November förklarade, att de gängse ryk tena om dessa underhandlingar varit ö drifna och att man icke beriktigat dessa öf verdrifter af den grund att de möjligen kunnat vara till någon nytta för Danmark. Det vill verkligen synas — åtminstone intilldess man kan erhålla en klarare, fullsländigare och mindre fragmentarisk utredning af hela denna sak och det sätt, hvarpå den varit bedrifven — som skuile grefve Manderström haft tvenne Janus-ansigten, det ena vändt åt Danmark och vårt kabinetts dervarande representant och hvilket visat en min af beslutsamhet och handlingskraft, uppmuntrande danska regeringen ati räkna på vårt bistånd, det andra vändt åt öfriga regeringsledamöter och representation här hemma, gifvande sig min af att någon allianstraktat ändock icke på allvar skulle komma i fråga. Huru skall man t. ex. på något rimligt sätt kunna förklara den omständigheten, att då uuderhandlingar om ett försvarsförbund hade avancerat så långt som depeschen synes utvisa, ingen framställning till rik ständer rörande anslag till rustningar gjordes förrän den 23 November, i riksdagens elfte timma och då nästan, såsom det ville synas, framtvungen genom enskilda motioner i ämnet. Sjelfva det belopp, som då begärdes, och den ringa fart, hvarmed rustningarne bedrifvits, stå ju också i det besynnerligaste förhållande till det anbud, som upprepade gånger skall ha blifvit gjordt till England och Frankrike om aktiv intervention, såvida någon af dessa makter ville vara med; det vill verkligen synas eom skulle ett jakande svar från någondera af dessa makter hafva måst bringa vår regering i icke ringa förlägenhet. Hvad det sednare meddelandet angår, innefattande några utdrag ur ett anförande, som grefve Manderström haft i eammansatt svenskt och norskt statsråd den 27 Oktober sistlidet år, så innebär det ingenting upplysande i afseende på de framställningar, som blifvit gjorda 1 Köpenhamn, och de anledningar som danska kabinettet kunnat tro sig ega att räkna på de förenade rikenas understöd för sin politik. De instruktioner, som grefve Manderström der föreslår, hafva aldrig blifvit gillade, antagna och afsända, troligen just med anledning deraf, att stridsfrågan mellan Danmark och Tyskland vid den tiden modificerades, så att dessa instruktioner icke skulle tillfyllestgjort den ursprungliga meningen och hulvudsyftemålet, nemligen att värja konungariket Danmark och Slesvig mot främmande intrång och skydda Eidergränsen. Beviset härför ligger uti den uti Posttidningen den 21 December förlidet år afgifna officiella förklaring, att instruktionerna ännu icke varit inför K. M:t föredragna och af honom gilade?.