Aftonbladet – 8 april 1864, sida 3

der hjelpsökande personer, direktionens uttryckl taga, ehuru från bi lidet år merendels 20 sängar stått lediga och oaktadt flera af de sålunda afvisade erbjudit sig att betala alla omkostnaderna för deras under ilande klahvilka han, i följd a ining, ej vågat emotåll; förmäl ganden, att han, enär direktionens beslut ej kunde upphälva lande lag och författning, ansett sig böra, äfven när de fem sängarne varit upptagne, på lasarettet intaga patienter, hvilka, I enligt 41 Kgl. instruktionen för direktionerna I öfver lasaretten och kurhusen i riket, d. 17 DeI cember 1817, ovilkorligen måste der emottagas. Det mesta af hvad klaganden i nu upprepade stycken af klagoskriften anfört, lider at det väsendtliga fel, att icke vara sannt, på sätt jag nu anhåller att få ådagalig; Lasarettsdirektionen har aldrig medgifvit. till betäckande af kostnaderna för ett agstridig i ande af flera sjuka, än som, enligt företerna i ofvannämnde nådiga instruktion, finge emottagas, anticipera på kurhusmedlen, öfver hvilka till sådant ändamål direkti i egde någon dispositionsrätt 1ö st sig hade visat huruvida å dessa medel uppstod något öfverskott och derefter länets årligen sammanträdande deputerade hade meddelat sitt beslut om sådant öfverskotts användande. Aut en dylik anI ticipation likväl egt rum, bestrides icke; men j den har aldrig orsakats eller till behörigheten medgitvits af direktionen, utan blifvit framtvingad af klagandens egenmäktiga samt emot den åberopade instruktionen så väl som emot direkI tionens föreskrifter stridande ingssätt i alseende på sjukas intagning lasarettet. Uteblifvandet af revisionsanmärkningar torde med allt skäl böra tillskritvas andra anledningar, än det af klaganden förmenta godkännandet af det lagstridiga förfarandet. En oriktighet ligger således i klagandens uppgift att direktionen år 1862, uppå ordförandens iramställning, upphörde med detta felaktiga system; ty man upphör icke med ett system, som man aldrig medgitvit och godkänt, utan tvärtom förbjudit; men man kan ler för att soka mota och fortgäng. Ett är att uppsa öfvergilva ett antaget system, och ett annat är att, efter bemärkandet af ett, emot ens vilja och förbud inritadt missbruk, taga nödiga mått och steg för alskaffandet deraf. Sådan var också anledningen till och afsigten med den åtgärd, som af direktionen år 1852 vidtogs och hvilken af klaganden blifvit i på ett sätt, som åsyftar att gifva en vilseledande föreställning om åtgärdens både beskaffenhet och ändamål. 3 af förut antörda nådiga instruktion innehåller, att sedan ett visst antal sängar, grundadt på nuvarande tillgångar att dem underhålla, blifvit vid hvarje länslasarett faststäldt, får detta antal icke i annat fall ökas, än om nya tillskott eller anslag kunna framdeles dertill föranleda; hvarefter i 4 stadgas bland annat, dels att de sjuka intagas på länslasaretterna 1 den ordning de blifvit anmälde och, efter af läkaren anställd besigtning, erhållit direktionens tillstånd till intagning. samt dels att, om det bestämda sängantalet redan är upptaget och den sjuke icke utan fara kan aibida sin tur, han bör genast införskaflas. dock emot särskild ersättning. Då emellertid fråga om sjukas intagande kan förekomma icke allenast dagligen, utan understundom flera gånger på en dag och det således varit omöjligt att för hvarje sådant tillfälle få direktionen samlad, helst dess ledamöter utgjordes af både stadsoch landtboer, har det blifvit nödvändigt att uppdraga antingen åt ordföranden eller någon ledamot i direktionen eller ock åt lasarettsläkaren, att, emellan direktionens sammanträden och under iakttagande af de fö-: reskrifter, som den åberopade nådiga instruktio. nen innehåller, utöfva direktionens rätt och! j vidtaga förnyade åtg förhindra detsamma: höra med, det vill si åliggande i afseende på anmälde sjukas intaande. Vid härvarande lasarett, likasom fallet ärer vara vid de flesta andra länslasaretter i riket, har denna rätt af ålder varit öfverlåten åt lasarettsläkarne, och dessa hafva icke allenast beredvilligt, utan n med belåtenhet, åtagit ifrågavarande uppdrag, hvarigenom jemväl besvär i vissa afseenden förminskats. hade här tillgått långt innan klaganden tillträdde lasarettstjensten och så fortgick äfven derefter. Sjuksängarne voro också, sednast två är före klagande ställning, i öfverensstämmelse med den nadiga instruktionen, fastställda till ett visst antal. grundadt på befintliga tillgångar att dem underhålla. Det ligger således ke sanning i klagandens påstående, att direktionen först år 1862 ställt sig instruktionen i denna del till efterrättelse, och icke heller i uppiften, att direktionen sagde år ålade klaganden, åsom han vill låta påskina. emot hans egen vilja, bestyret med intagande af sjuka på lasarettet. Detta bestyr hade, med klagandens eget begif-; vande, varit åt honom, likasom åt hans företrädare i tjensten, anförtrodt och af honom ut-c fvadt alltifrån hans anstillning såsom lasarettsäkare. direktionen år 1862 vidtog, : s t 1 S och hvars ändamål klaganden lindrigast sagdt vanstiällt, bestod endast deruti, att direktionen dels tog under pröfning huruvida förändrade prisförhållanden och öfriga omständigheter meditvo eller påkallade någon förändring i sjuk-a ingarnes antal, samt dels ock lät i protokollet ; tormligen intaga, icke allenast det långt förut i lemnade bemyndigandet tör läkaren att emellan r direktionens sammanträden utöfva densammas y ätt att bestimma om sjukas intagande, utan c ock det dervid fästade vilkor, att han skulle . ställa sig till noggrann efterlefnad hvad kongl.v instruktionen för lasarettsoch kurhusdirektio-gs nerna i detta afseende föreskref. Detta sednarek åg, att dels utgöra ett band och en förnyad ickelse för klaganden att efterlefva instruktionen, och dels att bereda ett slags skydd för direktionen emot de anmärkningar och de ansvarsd häföljden, som möjligen kunde ifrågakomma, d derest läkaren fortfore att, genom ett lagstridigt förfaringssätt vid sjukas intagande, årligen b lasarettet i skuldsättning. v Alldeles sanningslös är klagandens uppgift, det skulle direktionen hafva föreskrifvit. att sjuka, j som erbjödo sig betala lasarettet kostnaden för )s deras underhåll, det oaktadt icke finge intagas, så långt utrymmet på lasarettsafdelningen s medgaf. Att endast fem, och genom särski onation, från början af nästlidet år, nger finnas för hela länets befolkning, ven en felaktig uppgift. Dessa sex sängar finnas på Kalmar lasarett; men länet är deladt i tre sjukvårdsdistrikt, med hvartdera sitt kurhus och tillhörande lasarettsafdelning. Deremot meds; silves gerna, att sjuksängarnes antal i allt fall ir alltför otillräckligt och jag gör mig förvissad, utt de numera bildade landstingen komma att pehjerta och afhjelpa detta bedröfliga för-ly rållande. n Lediga sängar hafva i allmänhet funnits en-a last på kurbhusafdelningen härstädes; men då js: jukantalet der betydligt omvexlar och hastigt sy 10g kan stiga till en oväntad höjd, så får det e illlälliga utrymmet i kurhuset icke tagas i be-d kning i fråga om lasarettspatienters emot-h agande. Dessutom stadgar den kongl. instruk-k ionen, 5, i klara och tydliga ordalag. att kurje msets rum, sängar och sängkläder icke få aflo undra sjuka begagnas. el Klagandens jemmerlåt öfver de känslolidanden, d om han skall hafva utstått då han, sedan de lm x sängarne varit upptagna, måst, på gruud aflty rektionens förmenta beslut, afvisa sjuka. hvilka ta ill och med erbjndit betalning för underhållsoj ostnaden, kan icke annat än väcka förundran, te lå man emot detta känsloutbrott sätter sanna ly örhållandet och klagandens eget handlingssätt. tr Tar klaganden verkligen, sedan de sex säng arne ta rit upptagna, vägrat att, så långt utrymmet på I n; asarettsafdelningen sådant medgivit. emottaga po atienter, som er it sig god:gora underhå e ostnaden, så har han härutinnan handlat både lo 2 Cr