Aftonbladet – 8 april 1864, sida 2

STOCKHOLM den 8 April Bref från Eöpenhamn, (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 3 April. Att Danmark gått in på konferensen måste anses såsom säkert, och lika säkert kan det nog anses, att man finner det mera likgiltigt, om äfven de andra makterna vilja ställa sig på grundvalen: öfverenskommelsen från 1851—52, med andra ord: konferensens medlemmar bestämma sjelfva grundvalen. Det antages vara på Frankrikes enständiga råd, som Danmark gått in härpå, och ändamålet tyckes vara att tvinga de tyska stormakterna att bekänna kort och tala rent ut samt att — såframt icke enighet ernås, hvilket knappt någon väntar — inleda en vestmaktlig-nordisk allians. Danmark representeras af utrikes-ministern Qvaade och höjesteretsassessorn Krieger; den sistnämndes val är klokt af regeringen, ty han åtnjuter stort förtroende för sina nationella politiska åsigter och är noga hemmastadd i alla de detaljer, som höra till den dansk-tyska frågan. Tillika skall, såsom det berättas, danska sändebudet 1 London, Torben Bille, deltaga i konfereneen. Sverge-Norge representeras af grefve Wachtmeister, och det kan icke vara något tvifvel underkastadt, att dessa män skola uppträda i fullständig enighet i allt. I sin afslutningshelsning till riksdagen sade konungen: Vi upprepa vår försäkran till riksdagen. Vi vilja göra allt, för att ernå en fred, med hvilken fäderneslandet kan vara betjenadt; men det måste våra fiender veta, att aflägsen är ännu den tid, då vi eller vårt folk kunna nödgas underkasta oss en för Danmark förödmjukande fred. Eder konungs sista ord till er och dem, som valt er, vare uthållighet. Tåtom oss nu icke hyse några illusioner om konferensens utgång; måtte blott det vara säkert, att Danmark icke genom densamma tvingas till en — förödmjukande fred; mycket är förödmjukande, när man på underhandlingens väg kommer derhän; mycket bär icke förödmjukelsens gadd, när man med ofläckad ära öfverväldigas af öfvermakten och tvingas efter stridens utmattning. Efter riksdagens slut besökte konungen armen på Als och i BSundeved, och det lyckades honom finna general Baklänges? alias Hegermann-Lindenkrone på den leende ön Mors, der han, såsom det heter i Holbergs PJacob von Thybo?, kan utropa sitt fruktansvärda ?Mors, Mors, Mors!? Konungen mottogs med glädje af hären och af jutarne samt med löften å ömse sidor om seg uthållighet och hurtigt mod. Konungens resa till Dyppel efterföljdes af sorgliga händelser; det är lätt att förstå, att groliga aningar icke kunde då undertryckas; lyckligtvis ha de varit öfverflödiga. Annandag påsk bregte oss äntligen en glad underrättelse; en Mysunde-glädje; preussarne stormade fram och blefvo kastade allvarsamt tillbaka. På samma tid som de tyska tidningarne meddela de storartade berättelserna om de våldsamma ord som annandagen ljudit met danskarne, på samma tid som verlden underrättar om att ett nytt, nationelt och fredligt minnesmärke, stenen på Skamlings bank, blifvit sprängd af pretssiska ingeniörer, på samma tid som verlden får veta, att preussarne befallt att preussisk myntfot skall vara gällande i det danska kroulendet Slesvig, på samma tid får dock verlden ätven veta, att det ännu, efter två månaders förlopp, icke lyckats de båda tyska stormakterna att tega hela det slesvigska landet i besittning, och många tyska pan