Aftonbladet – 8 april 1864, sida 2

nor skola stöta sig blodiga innan det lyckas. Annandag påsk var en festdag för våra soldater; striden har i högsta grad gifvit dem friskt lif och uppmuntrat dem genom omvexlingen från det vanliga dagliga skjutandet; tappert slogos de alla, och bär någon äran, så är det Slesvigs egna söner, det tionde regementets tappra nordslesvigare, hvilka visade preussarne, att tyskarne icke öfverallt i det betryckta Slesvig mottagas med öppna armar af landets barn. Dagens glädje förökades betydligt genom den ypperliga verkan pansarskonerten Rolf Krakes skott gjorde, då den skickade sina kulor från Vemmingbond i flanken på preussarne, hvilkas batterier på Broager ett ögonblick helt och hållet glömde att svara och sedermera svarade utan någon nytta. Enligt alla berättelser måste preus sarnes manspillan på den dagen äfvensoms i affären den 17 Mars ha varit ofantligt stor; ideligen sprungo granater i deras ko-s lonner, och våra soldater försäkra, att dels på ropen från fienderna kunde höra verkningarne af de salfvor, de på mörka morgonen sände dem, Soldaterna på Als ha nu blifvit helt förtroliga med granaterna; emellanåt umgås de till och med litet oförsigtigt med dem. För soldaternas trefnad och förplägning sörjes det nu ock vida bättre; hvarje morgon utdelas varmt öl på förposterna; ett ångkök är inrättadt, ja, till och med en badinrättning är anlagd, hvilket måste vara en verklig välgerning. Det såg ett ögonblick ut som om Fredericia först skulle forceras; ett häftigt bombardement begynte, hvilket fortfor i två dagar; det sändes parlamentärer från Wrangel med uppmaning om fästningens uppgifvande; Fredericia ger sig aldrig?, svarade den gamle general Lunding, och då, och då — kom stormningen? Nej, däls drögo österrikare och preussare sig tillbaka från sina skansar! Den äldre eller den nyare krigshistorien känner knappt något motstycke till detta! Hvad var nu orsaken? En ädel täflan mellan preussare och österrikare om hvem som skulle gå först in genom porten till Fredericia, hvarat följden blef, att båda blefvo qvar utanför? Ja, så ungefär var det, blott med den detaljen, att Gablenz gaf von der Mälbe order att med sina preussare storma; von der Mälbe vägrade, hans trupper blefvo förtörnade, de stormade vid Mysunde, hvarföre skulle de nu också storma här? då blefvo äfven österrikarne onda, och så sköto de allierade på hvarandra och fingo många både sårade och döda, och så borde de fortsästa hela tiden; det vore det angenä-s maste och nyttigaste för oss danskar och . det ärligaste uttrycket för sinnesstämningen mellan de allierade. Samtidigt drogos de tyska trupperna från Aarhuus och Horsens; e stå nu vid Elbodalen, förnämligast österrikare, hvaremot preussarne, omkring 60,000 man, stå framför Dyppel. De preussiska hussarerna befinna sig i Jutland; det var på en nattlig expedition från Fredericia till staden Assendrup, som vi togo 23 hussarer, röda hussarer, bland det förnämsta den preussiska armen känner. Men preussarne ha hämnats; den gård, i hvars lada fångarne togos, är uppbränd; och, enligt berättelser från stället, slogo preussarne krets omkring gården och förhindrade härigenom menniskorna att rädda något, icke en gång gårdens kreatur fingo frälsas undan elden. I fredags vågade en österrikisk patrull sig för långt fram och blef införd till Fredericia; af österrikiska fångar ha vi ej så många, de äro rare aves. För några dagar sedan skulle vi sannolikt ha kunnat få en större hop desertörer — en och en komma de alla dagar; våra förposter sågo en större afdelning, så berättar det, komma skyndsamt ned mot dem med ropen: Kossuth, Kossuth!? men de burol: vapen, och de våra tordes derföre icke underlåta att gifva eld. Samlidigt hörde de emellertid att det sköts på denna trupp äf—A Am VN RAA ven bakifrån; det var således desertörer,. och sedermera ankomna öfverlöpare ha berättat, att en hel afdelning till straff och varnagel blifvit decimerad. Relata refero, men min sagesman var fullt öfvertygad om sanningen, och det är mycket naturligt, att både ungrare, polackar, italienare och många andra löpa öfver till oss och ställa sig i våra led. De 24 preussiska fångar, som annandag påsk infördes, voro polackar, hvilka några dagar förut ankommit. Det har väckt mycken förvåning här, att konungen genom ett bref från öfverhofmarskalken afslagit det irländska Alexandragardets tillbud att deltaga i kriget. Likaså skall man ha afslagit ett änbud om bistånd af en kår på 1000 italienare, hvilkas transport blott och bart var beräknad till 700,006 rbdr. Armåns tapperhet ersätter hvad som fattas i antal?, säger general Oxholm; set det kan man kalla godt mod, ett djertt slag på svärdet; men det skulle väl dock icke skada, om vi blefve flera! Några drömmare här menade, att stortinget skulle ha visat en så krigisk hållning, att det skulle eldat I brödrariket att skaffa oss några flera i antal Toch tapperhet; men man har gjort störtinet orätt. Der ett folk skall röra sig, går et långsamt, säger Macchiavelli; detta gäller äfven om den skandinaviska rörelsen; jag tycker, att stortingets förfarande i år är ett framsteg af detsamma; naturligtvis undannärmare anslutning till Danmark; antingen det är riktadt mot Frankrike, Sverge, Danmark, Mesopotamien eller någon annan är det lika obegripligt. Från Holland ha vi bekommit en adress; de förstå vårt krig; de fingo egen erfarenhet år 1830; de skulle det berättas dock, att holländska officerare önska sända oss bjelp men kunna icke; : ol tager jag det trångbröstade och omotiverade : stället om det stora flertalets motvilja mot en . begärt permission, för att ingå i dansk krigs-: tjenst. 1 afseende å de slesvigska förhållandena : tror jag mig icke ha nämnt, att den slesvigska öfverappellationsrälten är afskedad och blifvit aflöst till större delen af en sam