Aftonbladet – 6 april 1864, sida 3

aftonen anlände hit, hvarest vi hafva et paradis i jemförelse med våra 2:ne förste inqvarteringsställen. Vi stå nu en hel hor svenskar under kommando af löjtnanten ba. ron Hugo Raab från Stockholm och bilda. tillsammans med ett mindre antol danska infanterister och 30 dragoner, alla utvaldt folk af alla regementen, en liten särskild trupp, afsedd att, såsom flygande kår kasta sig öfver de tyska förposterna eller, rättare sagdt fältvakterna, döda eller tillfångataga dem, allarmera hufvudstyrkan och sedan skynda tillbaka till våra landstigningsplatser och under skydd af en kanonbåts eldgap embarkera, medförande så många fångar, som vi lyckats taga. Påskdagen voro vi ute på en dylik expedition under det gynnsammaste väder, man för sådant ändamål kunde önska sig: regn och snö så, att det hven omkring öronen; men efter att hafva marcherat 2 timmar och väntat 5 d:o samt sedan vi börjat embarkera, uppstod så härdt väder att befälhafvaren å ängbåten, till allas vår stora ledsnad, sade det vara omöjligt att landsätta oss på den bestämda debarkeringsplatsen under sådana förhållanden. Genast derefter gafs order till kontramarch och vi inqvarterades på värt gamla ställe. I natt skola vi åter ut och försöka vår lycka; ingen får lemna sitt qvarter; vi måste alla, hvilken minut som helst vara marchfärdiga. Kanonerna vid Dyppel dundra så, att det rungar i husen till och med här, 3 mil från platsen. Min rekryttid i Köpenhamn var utmärkt treflig och angenäm: munterhet utan skoj hela dagarne igenom. Qvällarne användes till att besöka vänner och bekanta. Danskarne visade oss frivilliga i allmänhet mycken uppmärksamhet och välvilja. Jag skall så fort jag har varit med om en lyckad affär genast skrifva huru allt har gält. Trumman går och jag måste ut. F. E. Sönderborg den 29 Mars. Med anledning af ett i Stockholmstidningarne reproduceradt rykte, att löjtnant Deevel, anställd vid 15:de infenterigementet. skulle vara tillfångatagen, och då jag ej ännu sett denna uppgift vederlagd, tror jag mig göra hans anhöriga och vänner en tjenst då jag sänder tit. den upplysningen, att han ännu frisk och välbehållen finnes vid armån. Sådana rykten uppkomma lätt; så erhöll jag genom ett bret från Sverge underrättelsen attlöjtnant Nordenfalk skulle hafva fallit vid träffningen den 17 Mars, hvilket likaledes ej eger sin grund; ryktet härom har troligen sin grund deri, att han visserligen träffades af en preussisk gevärskula, men utan att denna förorsakade honom annan skada, än förlusten af en stöfvel; sysselsatt att bortsläpa en soldat, som stupade omedelbarligen vid hans sida, erhöllhan ofvannämnda kula i högra foten, men som lyckligtvis träffade blott sulan och åstadkom endast en lindrig sveda. Ingen svensk har ännu, så vidt jag vet, blifvit sårad eller död, ehuru ett par svenska officerare — bland andra löjtnant Wester — fått sin kappa litet tilltygad af ett par gevärskulor. Vv.