Aftonbladet – 6 april 1864, sida 3

2 MICBVIN. NULCH JYGUTCE BUU AUJJET: De tillåragelser, hvilka för ögonblicket försiggå i hertigdömet Slesvig under den österrikiskt preussiska armåns auspicier, antaga med hvar dag en alltmer oroande karakter för konungens intressen och landets framtid. Det är trängande nödvändigt, att de kapliga regeringarnes uppmärksamhet fästes på det beklagliga resultat af den politik, som Preussen följt i afseende på Danmark. Kanhända Europa då skall komma till ett tydligt erkännande af, hvilka de sanna orsakerna till den tyska invasionen äro, och hvilket öde de tyska regeringarne ämna en af de äldsta monarkier i Europa. Det flyktiga utkast af de österrikiskt-preussiska myndigheternas framfart i Slesvig, som jag vill gilva er i efterföljande rader, skall vara tillräckligt att bibringa er en riktig föreställning om sättet, hvarpå de båda makterna beflita sig om att bevara den pant, de äro komna för att vrida ur den rättmätige suveränens händer. Såsom bekant är, förklarade de båda tyska stormakterna för Europa, då de beslöto att besätta hertigdömet Slesvig, att de skulle respektera konungens suveränitet, att de blott för tillfället skulle besätta landet och att besättandet ej hade annat syfte än att skaffa dem en materiel garanti för, att danska regeringen uppfyllde vissa under åren 1851—52 ingångna förpligtelser i afseende på de båda nationaliteternas likställighet såväl som hertigdömets icke-inkorporer i Danmark. Scdnare har preussiske kommi v. Zedlitz i en förordning af den 8 Februai klarat, att de bestående lagarne i hertigdömet Slesvig skulle förblifva i kraft, så länge krigsoperationerna och suspensionen af den kongl. myndigheten icke medförde undantag från regeln; att alla embetsmän, som underskrefvo löftet att åtlyda den myndighet. med hvilken kommissarierna voro faktiskt beklädda, kunde förblitva i sina funktioner, så länge de höllo detta löfte och ej gjorde sig skyldiga till förseelse i sin tjensteutöfning eller utanför densamma, och slutligen, att alla politiska demonstrationer, af hvad slag som helst, voro förbjudna. De fakta, hvilka egt rum i hertigdömet Slesvig, stå emellertid i den mest afgjorda strid mot dessa förklaringar. Öfverallt hafva tecknen på konungens suveränitet blifvit utplånade, det kongl. vapnet är borttaget på alla offentliga byggnader, och till och med en inmurad sten, på ett rådhus med konung Fredrik VII:s initialer, har af den preussiske kommendanten blifvit med våld bortbruten. Man upphäfver lagar, hvilka ej i något hänseende röra krigsoperationerna och hvilka icke stå i motsägelse mot den tillfälliga suspensionen af den kongl. myndigheten, och man upphäfver dem icke för tillfället, utan så, alt den nya forordningen påtryckes varaktighetens stämpel. hafva de bestämmelser, hvilka utfärdades före förhandlingarne af 1851—352 för att ordna språkanvändandet i kyrkorna och skolorna i de blandade distrikterna, till en del blifvit upphäfda genom kommissariernas förordningar af den 19 Februari, och tyska språket har blifvit det uteslutande berättigade i största delen af distriktens kyrkor och skolor, under det de förutvarande bestämmelserna medgåtvo, att folkspråket fick vara dels danskt, dels tyskt. Genom att handla på detta sätt, hafva kommissarierna beröfvat ett betydligt antal invånare möjligheten af att höra gudstjensten på modersmålet, under det språket vid gudstjensten förr var omvexlande danskt och tyskt. Genom en förordning af den 22 Februari äro nya åtgärder vidtagna till genomförandet af det nya systemet, och det är skäl att antaga, det man cj skall göra sig några samvetsförebråelser öfver att afsätta så godt som samtlige prester och skollärare i de ifrågavarande socknarne. I två af hertigdömenas latinska skolor äro nästan alla lärarne bortjagade från sin embeten. Den ena af dessa skolor har åter bl vit öppad med lärare, hvilka äro fiendtligt sinnade mot konungens regering och invigts med volutionära så den andra har förblifvit stängd. I her tredje latinskola har man förbjudit lärarne att fortsätta under ingen ; den kongl. regeringens embetsmän hafva blifvit afskedade i massa, till och med då de undertecknat och uppfyllt förbindel att åtlyda kommi sariernas myndighet. I sydöstra delen af hertigdömet har man anförtrott högsta myndigheten åt en man, som 1849 var krigsminister i upprorsregeringen och i sydvestra delen har den uppdragits ät en, som hade undertecknat en till upprorsregeringen ställd adress, hvari begäres att he tigdömet Slesvig skall frigöras från hvarje förbindelse med danska monarkien. Dessa båda män besätta efter eget godtfinnande alla embeten i sydliga delen af landet. De individer, hvilka kommissarierna utnämna till embetsmiin i de andra delarne af landet, äro likaledes, på få undantag . personer, som redan gifvit bevis på revolutionära tendenser. På osanna angifvelser har man fängslat och på det skamligaste sä isshandlat en mängd aktningsvärda embetsmän och öfverhetspersoner. Under de första dagarne af Februari blef en öfverhetsperson, hr Blauenteldt, i trots af sina 65 år, bunden och släpad till fots mellan två ryttare till Rendsburg, der bevakningen visade honom för penningar fö pöbeln. Fyra prester från mellersta och östra delen af Slesvig ha blifvit arresterade i sina hem och förda i fängelse, der man kastat dem på halm i fuktiga källare, hvarest för stöld anklagade preussiska soldater sutto häktade. Revolutionära demonstrationer, sådana som pretendentens proklamation och afsändandet af deputationer till honom, organiseras öppet utan att möta minsta hinder från invasionens militäriska eller civila myndigheters sida, under det dessa draga omsorg för att hindra och undertrycka hvarje protest och hvarje lojal manifestation från den stora majoritet af befolkningen, som förblifvit konungen trogen. Ingenstädes tålas landets gamla fana, medan kommissarierna gifvit uttrycklig tillåtelse att plantera de fanor och bära de kokarder, hvilka under upproret år 1848 tjenade som dess symbol mot den lagliga regerimgen. Man har icke ens respekterat monumentet på Flensburgs kyrkogård, hvilket var upprest till minne af krigare, hvilka stupat i striden för konungens sak. Midtför Österrikes och Preussens kommissariers ögon fick en hop från Holstein komne arbetare befallning att skada och förstöra detta konstverk, som genom sin plats på en kyrkogård bordt vara skyddadt mot hvarje förhånande. Dessa fakta stå i den starkaste strid mot de afsigter, hvilka de tyska stormakterna förkunnat för Europa och hvilkas utförande skulle betryggas genom deras representanter i hertigdömet. Då man ser den ifver, hvarmed kommissarierna, stundom genom de orättvisaste och godtyckligaste medel, understödja alla det upproriska partiets sträfvanden att få Slesvig inkorporeradt i Tyskland, kan man lätt lösa denna gåta. och man kan icke underlåta att se de äregiriga planer, som dölja sig under de förklaringar, med hvilka de tyska makterna söka lugna de andra europeiska makternas samveten. — Måhända skall jag snart se mig nödsakad att göra er ett liknande meddelande om de fiendtliga truppernas beteende i Jylland, hvilket, såsom det förefaller mig, i många hänseenden öfverensstämmer med det sätt, hvarpå de uppfört sig i Slesvig. Jag är etc. Quaade. Svenska frivilliga på Als. Ur ett bref från en Stockholmsskarpskytt. by på Als d. 29 Mars 1864. Jag står nu på fältfot. Den 22 Mars lemnade jag Köpenhamn för att afgå till Sönderborg och Dyppel, till hvilken plats jag ankom den 27:de, kl. 3 på morgonen, i sällskap med 30 svenskar och 8 norrmän, Ila mycket hyggliga och raska unge män. Åtskilliga af dem äro studenter från Upsala, T nand och Kricstiaensa — Mina Ina varterinegge.