Aftonbladet – 6 april 1864, sida 2

r verkligen värdt att se — fullt som ett ägg — och hvad lust och mod angår, önskar jag alt du vore der för att sjeli döma. Samtal af detta slag voro föga egnade att stäfja Vincenzos själsspänning. Rosa märkte med ängslan hans stigande otålighet; den ringa matlust han hade haft upphörde alldeles, och hans nätter hade åter blifvit sömnlösa. Hon reste in till Genua, gick direkte till doktorn och frågade honom hvad som var att göra. ekRes med er man så fort som möjligt till Turin, var doktorns förståndiga svar. Det vigligaste är att signor Candias sinne är lugnt. Allt annat är endast en bisak. Hvem vet för öfrigt om inte den andliga stimulus han der finner kan komma att verka lika välgörande på hans helsa som hafsbad.t På aftonen samma dag sade Rosa till sin man: Hvad säger du om att fara till Turin och med egna ögon se hvad del Palmetto berättat oss? Vincenzos ansigte ljusnade vid detta förslag, och han svarade: Ja, det vore min lifligaste önskan — bara... men jag vet att du föredrar att resa till Rumelli. Nej, det gör jag inte, sade Rosa; palatset är inte längre för mig detsamma som lörr, som då stackars pappa var der. Det skulle emellertid inte skada att vara det litet närmare än här, ty jag kan då ibland fara och se om våra allärer. Dessutom önskar jag fara till Turin för monumentet vi talt om — och — jag tycker om Turin, och hyser intresse för allt som försiggår der i detta ögonblick. Vincenzo kysste sin hustrus hand och sade: Du är bra god emot mig. Nå, om så vore, är det då inte min pligt all vara det mot min man? Endast din pligt? frågade Vincenzo. Jag menade inte det, utbrast Rosa; tlike mycket mitt nöje som min pligt. (Förik. följer.)