Aftonbladet – 6 april 1864, sida 2

godt som utantill. Men härvid uppstod allt emellanåt en svårighet, som icke var så god alt bekämpa. Afven med antagande att han hade förvissat sig om den rätta meningen med en italiensk fras eller ett italienskt ord, återstod dock att veta om den tyska fras eller det tyska ord, hvarmed de återgåfvos, voro fullt motsvarande. Wolfgang, som var sjelfva samvetsgrannheten, kunde icke låta bli att oupphörligt framkasta sådana tvifvel, hvilka Vincenzo, som ej kunde tyska, ej var i ständ att lösa, utan genom analogier hemtade från hans kännedom af engelska språket. Wolfgang sade en dag till honom: Hvarför lär ni er inte tyska, ni som är så hemmastadd i engelskan? Det ena skulle hjelpa er att inhemta det andra.? Ja, hvarför skulle jag inte göra det?? sade Vincenzo; det vill säga, om ni har nog tälamod att lära mig det.? Sagdt och gjordt; Vincenzo, som hade en särskild fallenhet för språk, kände inom få månader tillräckligt at tyskan för att kunna företå hvarje bok ar medelmåttig svårighet. Detta nya studium företogs likväl icke förr än Rosa gilvit sin tillåtelse dertill, förr än Vincenzo hade vistats åtta månader i Nervi, då hans förbättring var så långt framskriden att det var uppenbart alt han utan fare kunde sysselsätta sig med allvarliga studier ett par timmar om dagen. Familjen Candias billa hem ver sjelfva ordningen och beqvämligheten. En prins af kungligt blod skulle icke kunnat blifva päpassad med mera nit och punktlighet än losas man. Hans minsta önskningar utgissades och verkställdes likasom genom en förtrollning. Rosa kunde knappast sofva om natten för grubblandet öfver hvilken rätt han helst kunde önska sig den följande dagen och som bäst skulle kunna väcka hans svaga matlust — brist på matlust var nemligen det stora hindret tör hans fullkomliga återställande. Rosas ständiga omtanke om sin man hindrade henne emellertid icke att noggrannt bevaka andra intressen. Hon