Aftonbladet – 4 april 1864, sida 2

inker oss vår önskan att erhålla andra makers bistånd när vi upptaga striden mot Janmarks fiender, men lila visst som vi rkänna, att det danska folket är ett näreslägtadt och med så många band med s förenadt folk4, och att den nördiska tammens styrka skulle försvagast om Danmark ginge under, lika visst måste vär beedvillighet att lemna Danmark vårt biläånd, framträda i en annan form än under ilkor, som låta beredvilligheten blifva af n mer än tvilvelaktig art, oaktadt vi medifva vår nära förpligtelse till och vårt inresse uti att hjelpa. Det besynnerliga yttrandet om hvad det tora flertalet af norska folket? önskar med fseende på en politisk förbiudelse 7mellan le förenade rikena och Danmark?. blef qvartående i de antagna premisserna och komna framgent att blifva stående såsom en våta, som ingalunda erhöll sin lösning geom de i thinget afgifna yttrandena. Dä warken i propositionen elleri de nuvarande ttre förhållandana ligger den afläigsnaste nledning att i denna stund afgifva någon örklaring angående denna sak, och då fråsan således under alla omständigheter måte anses tillhöra framtiden, är det obegripgt huruledes den kunnat finna en plats i itlåtandet, och lika obegripligt att den blifvit bibehållen. Den underkastades likväl nu rskild votering, men det är k att man ika väl hade kunnat wotera öfver frågan wruvida det stora flertalet af det norska olket önskar en våt eller torr sommar. Det är klart, att om denna fråga angående on politisk förbindelse med Danmark nåsonsin kommer att föreligga till thingets besvarande, kommer det att ske under omständigheter till följd af hvilka den icke låter affärda sig med en förklaring i förbigående i ett komiit-utlåtande, och när mar betänker denna frågas stora vigt och betydenhet kan man icke annat än förundra sig öfver den pimpstens-lätthet, hvarmed den blifvit expedierad till bevarande, i det mun får en grundad anledning förmoda, att lättheten här står i för hållande till svarets pålitlighet. För öfrigt. när det voterades om, huruvida detta yttrande skulle bibehållas, voterades det naturligtvis också om dess inre sanning och i hvad mån det kunde försvaras, och så till vida kan man säga, att den skandinaviska idn tagit ett jättesteg framåt till förverkligande i vårt land. Den har redan och utan någon anledning blifvit föremål för eu omröstning inom det norska storthinget, och utgången af första gångens behandling och votering är ingalunda ogynnsam för des: framtid. Oaktadt thingets förhandlingar om den föreliggande frågan alltså genom beskalfenheten af utlåtandets premisser blefvo splittrade på många och olika ämnen, kan dock såsom ett hufvudresulsat af dem antagas, att alla yttranden fullkomligt summanstämde i en riktning, nemligen med afseende på de kraftiga och odelade sympatier för Danmarks sak, som från alla håll gjorde sig gällande, och utan att blandas med ett enda missljud. Denna samstämmighet skall styrelsen säkerligen finnas benägen att betrakta såsom den mest värdefulla premissen till storthingets bifall till den kongl. propositionen, alldenstund den säkerligen icke någonsin under ledningen af våra yttre angelägenheter i dennr sak uraktlåtit erforderlig omtänksamhet och således icke heller kan känna sin frihet ati handla på något sätt bunden eller inskränki genom de i de antagna premisserna antydds reservationer. hvilka, såsom i dem äfver anmärkes, antagas öfverenstämma med d tanke, som ligger till grund för proposi nen. j