Aftonbladet – 2 april 1864, sida 3

verade på platsen mellan huset och slottet; den första gick in i ett litet hus nära oss på högra sidan alldeles bredvid Hotel Als sund, och en af de nästa gästade en urma. kare till venster om oss. I den närmaste gärden bakom mitt qvarter ?Stadt Haderslev? slog en granat in genom taket och exploderade på vinden med en så dråplig effekt, att hela betäckningen af takpannor på en gång kastades på ömse sidor ned i gatan så atthela takresningen blef qvarstående i all sin nakenhet. För de ärade läsare och läsarinnor, som endast känna granaten till namnet och icke ha gjort dess närmare bekantskap, skall jag taga mig friheten att beskrifva dessa stygga tingestar, så korrekt som det låter sig göra efter de spillror af sådane, hvilka jag kommit att taga i ögnasigte. Den preussiska spetsgranaten liknarg till form och storlek en champagne-halfbutelj, af hvilken man tänker sig halsens tunna del borttagen och täppt med en spets. Bottnen är jemnt afskuren och har i midten ett litet hål, som begagnas vid fyllningen och derefter täppes med en skruf; tätt invid bottnen är anbragt en upphöjd ring, hvilken fasthåller ett öfverdrag af bly, som under afskjutningen ressas tillsammans af kanonens reftlade opp, utan att göra detta någon skada. In ut! är granaten ihålig ända till en god half tums tjocklek, ihåligheten är fylld med sprängsats och i spstsen är antagligen anbragt en perkussionsapparat, ty de krevera så fort de vidröra något föremål. Genom att tvingas in i refflorna, som slingra sig igenom loppet, kommer gränaten att rotera omkrin den axel, hvilken man kan tänka sig mellan spetsen och medelpunkten af den flata bottnen, och det är detta omkringsnurrande, som förorsakar den vederstyggliga musiken, då projektilen far genom luften. Ett ögonblick efter det den dofva kanonknallen hade nått våra öron, hördes detta ?hurrrr!? hvilket på en sekund steg i styrka från vindens svagaste hvissling till orkanens vildaste hvinande, åtminstone här projektilens bana var så närgående, som den, hvilken kom mig närmast. En kanonsalva är i mitt tycke ett harmoniskt välljud i jemnförelse med dessa vämjeliga spyflugors surrande. Fienden uppvaktade oss desslikes med vanliga, runda kulgranater. De voro, att döma af flisorna, afskjutna ur 24-pundingar, men spetsgranaterna tycktes ha utgått nr 12-pundiga kanoner. Då jag gick upp genom byns hufvudgata for en granat genom rådhustaket ned på stenbron och sprang sönder icke långt från stadens borgmästare och nyvalde riksrådsmedlem, en annan gick in genom väggen på ett längre upp beläget hus. Till all ycka hade bomberna ingen adress, hvarken till danskar eller tyskar. En obetydlig skråma af en nedfallande tegelpanna var den enda skada på lif och lemmar, hvilken jag hört omtalas som följd af hela bombardementet. Då jag gick genom staden, erhöll jag af en kapten, som kom ut från skansarne, underrättelsen om dagens sorgligaste förlust: Har ni hört att Voldbye är fallen? Den bästa soldaten och den bästa kamraten af alla de unga oflicerare jag känt! Det är den tredje chefen vid det kompaniet som mistade den förste officeren: Schow, Brun och nu Voldbye!? — sade han med en mystisk skakning på hufvudet oah gick vidare. ?Var löjtnant Voldbye ute i skansen, då han stupade?? frågade jag sedan en underofficer. c ?Nej, hans kula kom helt beskedligt in i blockhuset och hemtade honom!? svarade mannen, och så berättade han för mig hurusom en skärfva af de nedregnande granaterna hade hittat vägen in i det till infanteriets skydd uppförda bjelkhuset, under det att tjogtals granater hade sprungit sönler tätt bredvid artilleristerna utanföre, utan att såra dem. — Hvad väg en kula skall gå bestämmes vid stöpningen!? Det går med menniskolif i krigen, som med pengar vid hasardbordet: de förlora i värde. När i fredstid underrättelsen om ett sorgligt dödsfall eller en hotande fara san fullkomligt nedstämma en hel krets, är kriget ett ?Herre Gud!? hela det liktal, som bestås äfven den bästa kamrat, och nappt är det sista skottet afskjutet förrän nan slår sig i ro med samma trygghet som om freden vore afsluten. En halftimma fter det vi hört den sista bomben krevera och medan vi hvarje ögonblick kunde vänta tt få den inträdda pausen afbruten genom tt nytt slag på den stora trumman, sutto Illa medlemmarne af vår Jilla ?mess? omring bordet i det en gång öfvergifna huet, inbegripna i den angenäma sysselsättingen att rädda? en gryta gula ärter, en ialf kranskaka och några flaskor vin från tt begrafvas under ruinerna. Aldrig har tämningen varit mera upprymd vid någon f våra måltider. Oeh aldrig har jag sett stämningen så ipprymd i Sönderborg som just denna afton, aktadt det var den allmänna tron, att tyken om natten skulle fortsätta bombardenentet. Soldaterna gingo omkring med trålande anleten, från hvarje källare och varje hotell ljödo muntra sånger och glaens kling-klang; här fuktade man den dyk iga glädjen i bränvin, der flöt champagnen om en Letheflod omkring ögonblickets sycksalighetens ö. Musiken drog genom atorna och spelade den tappre Landssolatt och i hvartenda qvarter var det en ten fest för en krets af glada vänner, vilka måhända icke voro i tillfäe samnanträffa mangrannt nästa afton, som det eter i skålarne. EERO Menniskoslägtets ålder, (Efter en engelsk tidskrift.) De personer, som göra affärer i gamla fa nu måst stänga till butiken. Sir 1.