Aftonbladet – 2 april 1864, sida 3

uttalade sig lor kronans Ooimskranktla makt. Kriget mot Danmark spelade naturligtvis en stor roll i adressen. I sitt svar lade konungen an på att ytterligare upphetsa hären mot de liberala, i det han påstod att de icke önskade den seger — en beskyllning, som är alldeles ogrundad, enär oppositionspressen icke ger de officiella proklamationerna efter i bramarbasering och uppstyltade loftal öfver hjeltarne vid Mysunde. had Bombardementet mot Sönderborg. Skizz af Erik Bögh. Det var tisdagen den 15 Mars. På Möllebatteriet, en skans på Als söder om Sönderborg, voro en mängd menniskor församlade, om bland dem hade äfven jag fått mig en ats. Pp Dagen förut hade preussarne midtöfver på Broagerlandet uppfört ett batteri om 5 kanoner med skottlinie mot Dyppelskansarne och ännu en dag tidigare hade på en af I höjderna der midtöfver det första batteriet I på 6 kanoner blifvit demaskeradt. VårtarI tilleri hade i anledning deraf kört upp med lett par refflade 24-pundiga fältkanoner och löfverskickat några granater till de hotande rI grannarne samt mottagit några spetsiga sprängprojektiler till svar. Det var ouverturen; nu började introduktionen till stycket. Medan Sönderborgarne höllo på att fruI kostera hade de tyska kanonerna åter börI jat att spela upp, och det var icke ett enI staka skott, som då och då lät höra sig, utan I det var en tätt ihållande kanonad, som kom I fönsterrutorna att darra. När man icke är van vid denna slags taffelmusik, påskyndar Iden måltiden i hög grad, och när man är referent röner man deraf samma intryck som soldaten afen trumhvirfyvel. Jag skynIdade mig följaktligen till allarmplatsen. Från Möllebatteriet öfversåg man hela den sydliga kuststräckningen af Wemmingbond, men den starka blästen gjorde bruI ket af kikare ytterst kinkigt och den disiga luft, som trots solskenet inhöljde Broagerlandet i en lätt slöja, hindrade det beväpnade ögat från att se stort mera än det obeväpnade. Så mycket kunde dock hvart och ett öga, hvilket icke var alltför svagt, upptäcka, nemligen att det på sex, sju ställen IPRot ee I pe håll visade sig ett litet, tätt, hvitt rökmoln, och hvar och en, hvilken icke var alltför lomhörd, uppfångade straxt derpå ett doft ljud, ungefär som ett svagt slag på en stor trumma. Stundom följde dessa små rökskyar med tillhörande svaga åskkrmnallar så tätt på hvarandra, att innan vinden hade skingrat den ena röken, såg man två andra bryta fram. Då ch då hörde man ett starkare brak och såg ett rökmoln höja sig öfver den sydliga sluttningen af Dyppels backe. Det var våra kanoner på skansen n:r 2, hvilka läto höra af sig. i Den publik, hvilken tagit plats på galleriet äå Mölleskansen, var mycket blandad. Officerare och soldater, proviantmästare och trainkuskar, civila personer af alla stånd och klasser följde med uppmärk-amhet gången af föreställningen och samspråkade helt gemytligt? under de korta mellanakterna. ?Mäånn tro han der midtöfver verkligen kan göra något ondt vid våra skansar?? sporde en bondhustru en soldat, som stod bredvid henne. ?Åh, ännu ha de icke gjort oss stor skada?, svarade han; en at deras granater öfverstänkte oss i går med smuts då vi voro på skansarbete och en annan gick tvärs igenom en officershytta. Utan att göra någon skada?? ?Nej, skada gjorde den visst, ty den krossade allt porslinet som fanns derinne.? — Alltsammans! utbrast bondhustrun medlidsamt. Ja, hvart eviga grand! försäkrade karlen med ett förstulet grin åt en kamrat. Kunna vi icke nå öfver till dem också ?? frågade en borgare en officer, som var inqvarterad hos honom. ?Jo, gudbevars! svarade denne. Jag observerade just när vi skickade dem den första granaten. Den träffade visserligen icke det batteri, åt hvilken den var ämnad, men flög öfver på sidan om backen och bättre kunde den icke ha träffat, ty den föll alldeles midt i en arbetskolonn, som i sluttningen höll på att utstaka plats för det batteri, från hvilket det nu skjutes. Det var icke ledsamt att åse huru brådtom de fingo.? Men kunna vi då icke jaga bort dem med våra kulor ?? Det blir ingalunda lätt, allraminst så länge vi endast ha ett par refflade kanoner deruppe, emedan fienden har bortåt tjugo, tretio stycken och ligger så godt som alldeles skyddad bakom backarne. Men våra skepp då? — Rolf Krake dernere?? Rolf Krake kan göra alltför stor nytta genom att flankera fienden under en storm på skansarne, för att vi skulle låta den gifva sig in i en onyttig strid med lerkullarne derborta, svarade en civil ungherre som skulle lätsa att vara hemma i krigskonsten. ?Hvad tusan var det för slag? utbrast en borgare och pekade på en svart rökpelare, hvilken visade sig i luften öfver Dyppels qvarn. Dst var en fiendtlig granat, och derborta till höger föll just nu en till, upplyste en officer. Men på det sättet kunna de ju nå ända till centrum?? ?Ja visst.? Men det är ju nära nog en half mil?? Ja, hvad betyder väl en half mil för nutidens uppfinningar i artillerivetenskapen?? Men det är ju fasligt att tänka sig, det en person, som står så långt bort att man icke en gång kan upptäcka honom med en teaterkikare, så der ett, tu, tre kan skicka en fyra och tjugo skålpund bly i magen!? Ja, och det så avickt att det går tvärs igenom en innan man hinner att gå ur vägen. Men, hvad är det ?? I detta ögonblick reste sig en vattenpelare icke långt ifrån Rolf Krake. ?Nu tror jag, min själ, att de skjuta efter vårt pansarskepp. ? der midtöfver med några få minuters Upper S h a