Aftonbladet – 2 april 1864, sida 2

och fann gudfadern med hufvudet hängande på sned och alldeles svart i ansigtet. Inom ett ögonblick hade han gjort allarm, och hela huset var på fötter. Gamle Geronimo och Pio efterskickades, och under tiden försökte mon vatten, hjertstyrkande medel och starka luktsalter, i det fruktlösa hoppet att återkalla den gamle mannen till medvetande. Denna gång var Geronimos lansett till ingen nytta. Herr advokaten var död, Don Pio och Rosa stannade hela natten i bön vid liket. Vincenzo skulle gerna velat göra detsamma, men föll inom kort i en djup sömn och fördes till sängs i det angränsande rummet. Midt under den almänna förvirring som den sorgliga händelsen uppväckte hade ingen tänkt på Barnaby, som fortfor att liega stilla på sin madrass. Vid dagbräckningen gick Rosa fram och ropade på honom. Intet svar följde. Hon rörde vid hans axel. Barnaby var stendöd. Gud i sin, barmhertighet hade sparat den trogne gamle tjenaren den pröfning han mest hade fruktat — den att se sin herre dö före honom. (Forts. följer.) SE