Aftonbladet – 2 april 1864, sida 2

van vara känd för ett särdeles grymt och obänligt sinnelag. Han har en längre tid varit sjuk och derunder genomgått en dietkur, hvaraf han funnit sig bättre. Nu de detnä kur, enligt längene förmenande, rä allt för länge, och hade han derföre flera gånger bedt läkaren om annan mat, hvilket denne dock icke ansett sig kunna bevilja. Samma dag våldet skedde, hade likväl förändring inträdt, så att Olsson fått vanlig sjukmat, men han ville dock hämnas och hade sålunda på ett ännu obekant sätt fått en knif insmugen till sig å sjukrummet, hyarmed han ämnade skära knäsenorna af läkaren, så att denne icke vidare skulle kunna gå. IHugget träffade i let venstra låret. Ehuru Olsson förut haft hotande uttryck mot läkaren och derför var anmäld till bestraffning, ansåg läkaren likväl nödvändigt vara att hålla Olsson, som han trodde vara särdeles klen och svag, ännu några dagar å sjukhuset, innan han kunde förflyttas i cell. Emellertid åtföljde en underofficer och en vaktknekt doktorn under sjukvisitationen och gingo med honom från säng till säng rundt omkring jukrummet. Olsson stod då, liksom flera andra, id sin säng med händerna lediga och kunde, i anseende ii den melföljande bevakningen, icke då, såsom han ämnade, när doktorn var midt för honom, utföra sitt dåd; men i och med detsamma doktorn lemnat sängen näst intill Olsson och var färdig att begifva sig till ett inre rum och i detsamma underofficeren och vaktknekten äfven åtföljde doktorn, vändande sig härvid åt sidan, sprang Olsson i ett ögonblick efter doktorn, endast några steg, nedhukade sig och fattade tag uti doktorns ben med ena handen, skar ett sår från midten af framsidan öfver yttersidan och bakåt, midt på låret ungefär. Underofficeren fattade genast Olssons händer bakifrån och, med tillhjelp af vaktknekten, som slog Olsson i hufvudet, drog honom från doktorn, derunder Olsson ånyo, upprätt, högg efter doktorn och fjorde flera skärningar i kläderna, utan att träffa roppen. Allt detta skedde nästan ögonblickligen och så fort, att underofficeren och vaktknekten knappast hunno mera än att vända sig åt sidan för att följa doktorn åt inre rummet. Doktorn blef genast förbunden och annan läkare efterskickad. Någon fara för doktorns lif torde dock icke vara för handen. Olsson är 43 år gammal, liten till växten, samt spenslig och mager, har ett bofaktigt utseende. Undersökning pagår, huru han bekommit knifven, som var sär sorgsfullt skarpslipad. Han hade den dold i rockärmen, under det han afvaktade tillfället.