Aftonbladet – 1 april 1864, sida 3

utropat: Vi ska hurra för gardet! hvarpå så väl Ahlberg som de öfriga hvilka stodo ö trot toaren utbringat ett hurrarop. Kapten Leijon hafvud, anförare för gardesdetachementet, anså; sig med anledning häraf berättigad att låta häkt Ahlberg samt kommenderade dertill några gar dister. dare upplyste vittnena att Ahlberg, di han skulle afföras till vakten, kastat sig omkuil så att de måst bära honom, samt att han haf ett stämjern i fickan. Hurraropet, motståndet vid häktningen och in nehafvandet af stämjernet hade gifvit poliser anledning att anse Ahlberg såsom en uppvig lare och orostiftare af värsta slaget, hvilka epi teter honom äfven flera gånger tilldelades unde; ransakningen. Rådman Zeipel, ordföranden rådhusrätten, syntes deremot utgå från en annar åsigt. Man hörde honom icke fästa någon vig vid det för gardet utbringade hurraropet. icke heller vid den omständigheten att Ahlberg hyste motvilja för att gå i häkte samt vid afförande till vakten kastade sig sjelf på gatan och der igenom gått illa åt sina kläder. (Att han begåt något våld å person finnes icke i angifvelser omförmäldt.) Icke ens att Ahlberg haft ett til sitt yrke hörande verktyg i fickan tycktes kunnt förmå ordföranden att anse honom såsom brott slig; men deremot gjordes Ahlberg den frågan om icke han möjligen varit så fusig, ätt dette kunnat gifva anledning till hans häktande. Vitt nena intygade på tillfrågan härom att Ahlberg väl varit något drucken, men icke öfverlastad. Kanske Ahlberg då erkänner att hän var ru. sig, så slippa vi höra flera vittnen, yttrade ord: föranden. ee Ja, det kan jag väl medge, svarade Ahlberg. Målet tycktes nu vara utageradt; men vid hemställan till allmänna åklägaren om hvad han hade att i saken yttra, begärde denne, stadsfiskalen Mellbin, 8 dagars uppskof för att taga del af handlingarne, hvarför målet uppsköts till i går och Ahlberg återfördes i häkte. Vid går dagens handläggning förklarade allmänna åklagaren att han icke ansåg sig kunna yrka annat än bötesansvar å Ahlberg, hvarefter domstolen för. ordnade att han skall ställas på fri fot, och kommer målets slutliga afgörande att hänskjutas till tredje afdelningen för att behandlas i såmman: hang med en derstädes mot Ahlberg anhänggig rättegång rörande ett slagsmål hvarför Han är tilltalad. Ahlberg har hållits häktad i sjutton dygn. — Renskrifvaren Ahlberg jemväl angifven för delaktighet i gatouppträdena den 14 Mars, var i går från häktet inställd vid ofvanstående afdelning. Så som vittnen hördes kaptenen vid andrå gardet Funck samt några poliskonstaplar, hvilka icke kunde intyga något annat än att Ahlberg vårit synlig bland folkmassen, -samt skrattat då dennadMörrade; äftenså häde han pekat med käppen då polismästaren Granström ått förbi och sagt: der går polismästaren. hlberg uppgarf att han frågat de omkringstående om det var polismästaren, Kd han kände ej denne; men i öfrigt hade Ahl perg mindre reda på hvad som passerat, emedan han värit drucken vid tillfället. Ahlberg begärde att få inkalla ett par vittnen till nästa rättegångsdag och anhöll derjemte att bli ställd på fri fot. Åktor, stadsfiskalen Mellbin, Nade ingenting att anmärka häremot, och domstolen. biföll Ahlbergs begäran, med föreläggande att vid hemtnings påföljd inställa sig nästa torsdag. Denne Ahlberg har äfven sutit häktad i 17 dygn. — Våldet mot stadsfiskalen Heine var i går föremål för fortsatt undersökning, hvarvid ytter ligare ett vittne intygade att hr Heine blifvit vid gåendet uppför Götgatan töfverfallen och slagen först af en poliskonstapel och sedermera af en civilt klädd person. Detta civilklädda polisbiträde, för hvars efterspanande hr urnderståthållaren vid förra förhöret förklarade att alla krafter shulle användas, har ännu icke kunnat anträffas. Undersökningen kommer att fortsättas. — Målet angående det mot skomakarmästaren Ganer utöfvade våld remitteradesefter gårdagens ;irhör till domstol, sedan ett denna gång närvarande vittne, i likhet med flera föregående, in: tygat att poliskonstapeln Sawdblad har mycken likhet med den konstapel, hvilken-slagit hr Ganår utanför hr Hennigs-kryddbod. Sandblad fortfor likväl att neka, under uppgift ätt han vid den tid då hr Ganår blef slagen icke varit å Regeringsgatan. — För någon tid sedan meddelade vi ett referat om ett förfalskningsmål, som -en längre tid varit under handläggning vid rådhusrättens tredje afdelning. Den först i saken tilltalade var förre gästgifvaren J. P. Andersson, hvilken falskligen skrifvit en revers, undertecknad med namnet Jan Jacob Anderssoxt, hemmansegare Hulud och Ljushults. socken af Elfsborgs kän. Likaså hade tilltalade Andersson såsom vittnen skrifvit tvenne andra i nyssnämnde söeken boende personer. För detta brott, äfvensom för att hafva hos pantlånaren Lybeck belånat den frå arande reversen samt eft af Åtidersson jemväl falskligen skrifvet arrendekontrakt, dö les Andersson i början af detta år till straff och ärans förlust. Målet var: härmed likväl icke utageradt, emedan under ransakningen med Andersson förekommo, såsom vi förut nämnt, ifven graverande omständigheter not en vid experimentalfiiltet anställd smedsgesäll Johan Petrsson, hvilken imhähädes i häkte af den anedning, att Pettersson -— som på Stockholms stads auktionskammare köpt de falska handlinsarne, hvilka päntlånaren Lybeck, icke vetande innat än de voro riktiga, derstädes försålde, selan belånaren J. P. Andersson icke igenlöst deamma efter öfverenskommen tid — oaktadt det commit till hans kunskap att handlingarne voro alska, likväl sökt göra sig dem till godo, på ätt som om de varit af äkta beskaffenhet. Denna brottslighet har Pettersson ihärdigt föriekat; men genöm hörande af åtskilliga från andsorten inkallade vittnen förekom slutligen ull bevisning mot Pettersson. Utider-den med Pettersson förda ransakningen i denna del, ramställde dessutom stadsfiskalen Silfversparre ingifvelse mot Pettersson att hafva under året 862, då han var anställd i-atVeteför drätselkommissionens räkning, hafva från löjtnanten Nordstrand tillgripit en qvantifet bly, äfvensom us, Domstolen afkunnade i tisdags utslag rörande Pettersson och frikände honom från ånsvar för tölden, dels på den grund att målet birom blifit i poliskammaren nedlagdt. dels ock af det ktil att löjtnanten Nordstrand, af hvilken stadsiskalen Silfversparre förskaffat gig fullmakt för tt i denna sak föra! tulan; icke vore att anse äsom riitter målsegare; deremot dömdes Petersson till ärans förlust samt 1 år och 2 månars fästning, för det han sökt till sin fördel anända de falska händlingarne. Derjemte dömles Pettersson att för smädliga yttranden inför ätta mot stadsfiskalen Silfversparre böta 15 rår ch ersätta pantlånaren Lybeck för inställelse vid lomstolen med 55 rdr samt att till traktamentsch resekostnadsereättning för flera i målet hörda ittnen utgifva inalles 285 rdr 95 öre. Af Pettersson mot allmänna åklagaren framtilld rekonyventionstalan ogillades. Utslaget kommer att underställas hofrättens röfning. i — Natten. till gårdagen gjordes inbrott i Jacobs yrka. Tjufven hade klättrat öfver det åt Stora Irädgårdsgatan befintliga jernstaketet och, enligt wad de i snön. synliga fotspåren isade, smu