Aftonbladet – 31 mars 1864, sida 3

Ännu några ord om Dannevirke. Till Redaktionen af Aftonbladet ! En författare, kallande sig Soldat, har i tisdagens Aftonblad uppträdt mot min artikel i Post-Tidningen för några dagar se-dan, der jag anser Dannevirkeställningens uppgifvande hafva varit en nödvändighet. Det mäste anses vara mindre ärligt, om det ock icke är ovanligt, att genom sin framställning: lemna ett alldeles falskt begrepp om de tankar man vill vederlägga. lsynnerhet är detta klandervärdt, då den artikel, mot hvilken man skrifver, stått att läsa i en annan tidning och der mången läsare således icke kan sjelf bedöma framställningens riktighet. Den ringaste sanningskärlek borde då mana att säga: ?N.N. har sagt det och det. Deruti har han orätt, emedan 0. 8. v.7 Har soldaten? valt detta stridssätt? Visserligen icke. Han säger: att jag egnat ioford åt de Meza för beslutet att retirera, emedan positionen kunde tagas; alt jag såsom ett militäriskt storverk lofprisat hans reträtt: att jag härigenom lemnat en: olyeklig vink om huru vårt eget lands försvar skulle ledas, om det skulle utföras efter sådana konstens reglor, hvaraf Klingspor gaf exempel 1508, eller hvaraf man i framtiden unde vänta att se våra gränser utan motstånd lemnas, fön att ge sig af på den stora reträtten till Carlsborg ; 0. 8. V. Men hvad har jag sagt? Icke ett ord ut lofprisande, icke ett ord uf någon e8å ömklig regel, som att retirera derföre att ställningen kunde tagas — således icke heller ett ord föranledande den nämnda olyckliga vinken om värt eget lands oskickliga försvar. . . Jag hade yttrat nästan tvärtom: att general de Mezas reträtt mera var en bjudande nödvändighet än klokhet.? Och hvarföre var det en nödvändighet? Om hr soldaten velat upplysa sina läsare om hvad jag sagt, kunde han hafva anhållit hos Aftonbladets redaktion om införande of följande korta stycke ur min artikel: Att Dannevirkeställningen icke kunde blifva länge hållbar, var lätt att militärigkt förutse, och förf. har flera gånger under de sednare åren i Danmark hört kunnige militärer alldeles icke göra sig någon falsk inbillning om denna beföstnings styrka. En försvarslinie af sex svenska mils längd från Husum vid Vesterhafvet tilt Kappel vid Östersjön har aldrig kunnat mot öfverlägsen styrka i längden försvaras. En linie med en sådan utsträckning hade behöft en styrka åtminstone tre gånger så stor som den danskarne egde, hvilken troligen ej var mera än 40,000. man. Beviset härför är att hälften af denna liie, som utgöres af Sliens långa och smala hafsvik, endast kunde bevakas ej besättas:; så att oreussarne utan ringaste motstånd kunde öfvergå lenna vik på pontonbro samma natt som dankarne öfvergåfvo Dannevirke.t) Från det ögon lick denna öfvergång blef af danska öfverbeälet känd, var den berömda ställningen icke ;) Öfvergången begynte på båtar om matte. På morgonen var pontonbryggan färdig och tidigt pe förmiddagen hade trupper och 2 renssiska vatterier redan passerat Slien. — Man invänder, att då denna öfvergång först skedde om natten och på morgonen, och Dannevirkes öfyergifvande redan heslöts på aftonen förut, så kunde preussarnes öfvergång icke hafva bidragit till återtåget. Men det är klart, att danskarne redan dagen förut erhållit underrättelse om att preussarne voro med styrka i trakten af Kappeln. En öfvergång var då med säkerhet att förutse. Man erinre sig att afstånden här äro: helt små. Från Eckernförde, dit preussarne redan kommo den. 2. Febr., således varit der i fi a dagar. lär ej mera än ? svenska mil till Ka eln, eller lika långt som från Eckernförde till Dannevirke. Då det nu från Eckernförde till Flensb hvarigenom danskarnes. återtågsväg gick, är kortare än från Eckernförde till ÄPlensb, öfver Dannevirke, hvilket är en omväg, s synes häraf uppenbart buru farlig för dawskarne punkten vid Kappeln var. Att till räckligt besätta och försvara denna punkt. dertill hade de ej nog styrka, hvilken de måste hafva samlad vid Dannevirke.