Aftonbladet – 26 mars 1864, sida 2

göra sig det besväret att genomläsa dylika j papper. En sak återstår slutligen att med ett par ord vidröra. Det är frågan om Dannevirkes uppgifvande. Det är mycket svårt att fatta, hvad den saken har att skaffa med frågan om Sverges-Norges ställning till den danska saken, och författaren har icke heller på något sätt försökt kombinera hvad han härom yttrar med sina öfriga resonnementer. Vi vilja endast i förbigående konstatera det såsom ett ganska märkligt faktum, alt alla de, som i värt land sökt bekämpa den åsigten, att den nu pågående striden berör våra dyrbaraste intressen, och som förmenat att Sverge-Norge icke kunde eller borde aktivt uppträda, tillika med en snart sagdt entusiastisk ifver försvarat Dannevir kes uppgifvande, såsom icke blott nödvä t, utan innebärande en riktig mi sterkupp. Då detta, som sagdt, icke berör frågan om Sverges-Norges ställning till saken, kan man häri endast se ett drag af ympati mellan dem och det reaktionära tysk-absolutistiska parti i Danmark, som för denna bragd? velat rent af apoteosera general de Meza. Vi ämna nu icke inlåta oss på redandet af denna fråga, för hvars utdebatterande nog-i sinom tid otaliga militäriska skäl och motskäl torde komma alt anföras, hvilka nog komma att ge stoff till många volymer. Det är naturligt, att meningarne härom äfven inom den danska militären måste vara mycket delade. Der finnes, såsom i alla armåer, en mängd officerare, som se kriget endast från den tekniska yrkessynpunkten och som anse orimligt att taga med i beräkningen för försvaret af den eller den punkten, den eller den landsdelen, någonting annat än numerären, materielen, ammunitionen, provianten och förskansningarne: men der finnas också andra, som nse, att man kan taga med, såsom ganska väsentliga hjelpmedel i försvaret, sådana krafter som, i fråga om en viss ort eller landsdel, den rådande tfolkentusiasmen, den af vissa moraliska skäl utomordentligt stegrade sjelfuppoffringsförmågan, till och med sjelfva Pnationalfördomarne?. Egentligen endast med afseende på hvad : som yttras uti en i sednaste n:r al P.-T. införd artikel, Dannevirke och Dybböl?, vilja vi som hastigast anmärka, att det väl ännu ieke får anses såsom konstateradt, att general de Mezas återtåg innebar icke blott en klokhet, utan en nödvändighet?. Bland skäl hvarföre man torde böra uppskjuta sina omdömen till en annan tid, vilja vi anföra några få: I 1) General de Meza har efter den provisoriska undersökningen om hans förhållande framstått i en sådan dager, att hela ministören gjorde hans skiljande från öfverbefälet till en kabinet a. 2) Den verkliga och definitiva undersökningen om denna sak synes komma att blifva mycket vidlyftig och en kild kommission har blifvit nedsatt för att utreda det verkliga förhållandet med den omtalade utmattiniben af trupperna vid Dannevirke och de försummelser och ändam idriga anordningar från öfverbefiälets sida, af hvilka de skulle kunnat vara en följd. I 3) Oaktadt man så mycket som möjligt af lätt begripliga skäl i Danmark undviker att nu skriftvexla härom, så hafva dock några uttalanden kommit i dagen, som tjena till någon ledning för det omdöme man inom mänga både militära och civila kretsar, äfven sedan man kommit till en lugnare stämning, fäller rörande Dannevirkes uppgifvande, betraktadt tillsammans med de uanordningur, som föregingo och åtföljde detsamma. Bland dessa nämna vi den skrift, hvari Ryces fordne stabschef, nuvarande chefen för 1:sta regementet, öfverstlöjtnant Beck, protesterat mot aft trupperna kunde anses så utmattade och öfveransträngda, att Dannevirke derföre mäst uppgifvas, samt de artiklar, i hvilka danriksrådets gamla, för sin sans och sin örsigtighet beryktade president, konferensrådet Madvig, uppträdt emot de Meza med anledning af hans beteende före och omedelbart efter öfvergifvandet of Dannevirke. 4) Det är fullkomligt vilseledande när det säges, att preussarne, utan ringaste motstånd, kunde öfvergå Slien på pontonbro samma natt, som danskarne öfvergåfvo Dannevirke. Preussarnes öfvergäng vid Arnäs skedde först lördagsförmiddagen, sedan dervarande danska batterierna blifvit utrymda fredagen vid middagstiden, till följd af på torsdagsaftonen i krigsrådet fattadt beslut. Preussarnes öfvergång upptog 6 timmars tid och var först fulländad vid middagstiden på lördagen: den företedde mycket stora svårigheter, oaktadt ingen hindrade densamma och det är lofgitvet att tro, att den icke skulle kunnat ske, om den skulle verkstälts under de danska bat-! teriernas eld. 3) Att återtåget verkställdes ganska skickligt, med ringa förlust, synes mera vara de dänska soldaternas förtjenst änröf-) vefbefälets förtjeust, som synes ha verkställt. detsamma utan plan och lämpliga förberedelser och som hals öfver hufvud begaf sig: genast till Flensborg, låtunde de särskilda armeafdelningarne temligen sköta sig sjelfva. Största förtjensten torde doek ligga hos tvenne danska regementen, i anseende tilll det mod och den sjelfuppoffring de ådagalade. I UU: tllänana latligan att hurra dalade ma.