Aftonbladet – 24 mars 1864, sida 3

må han få det, sade del Palmetto, i det han reste upp från bordet. Jug går genast till honom för att låta honom veta hvad jag tänker om honom. gör det, sade markisinnon, i det hon Ii de honaom utför trapporna. Lyckligtvis kommo de, 1 det de gingo förbi Vincenzos studerkammare, på den tanken att titta in och berätta sin vän den förtret de hade rönt. Sedan Vincenzo en stund lyssnat, uppmanadehan dem allvarligt att icke handla på så klena skäl som ett löst rykte. För min del, sade Candia, antoger jag för gilvet utt don Pio är roten och uppli KOM vet Ull denna morgons nederlag; men jag änner mannen wlltför väl för utt inte var: fvertygad att han förstått att bedri ken så, att han sjelf står utan allt ansvar. Lita på att don Pio är för klok och findig ör att kompromettera sig sjelf genom en så grof blunder. I alla händelser måste vi örst skafia oss bevis på att han verkligen gjort det, och om detta lyckas; är jag inte den som vill be er återhälla er rättvisa förtrytelse. Vinceenzos råd, som understöddes af marade, och del Palmetto, beicke öfvertygad, samtyckte alt alvakta mera palitliga underrättelser innan han riskerade något afgörande steg. Dessa mera tillförlitliga underrättelser dröjde icke att infinna de kommo genom gamle Barnaby. At Barnaby var en ifl anhängare af borgen och en stor favorit derstildes — att han vid alla tider på dagen hade fri entr på borgen — detta torde knappast behöfva nämnas. Barnaby hade alla detaljerna från Lucangelo, som var så mycket mera tillförlitlig i detta fall, som han sjelf hade halt del i affären från början till slut. Det var samme ILucangelo