Aftonbladet – 23 mars 1864, sida 3

afgörande. (Forts. följer.) Underrättelser från Danmark. Angående öfverfallet på en dansk fältvakt utanför Dyppel i snöstormen den 13:e på morgonen skrifves från Rinkenges den 4:e dennes: ?I går föll en hel fältvakt, bestående af 38 man, i preussarnes händer, under det officeren, som kommenderade densamma, undgick fångenskapen, dock med qvarlemnande af sin fältmössa och sabel. Chefen för 26:te brigaden, general Groeben, ledde i egen person rekognosceringen. Kl. 0 5 på morgonen afmarscherade man i riktningen åt Stenderup till. Befallning hade gifvits om att icke skjuta, och för att befallningen skulle strängt åtlydas, hade soldaterna förbjudits hafva sina gevär laddade. Man skulle hvarken få röka tobak eller prata. Man gick vid detta tillfälle tillväga på samma sätt, som nu en gång blifvit sed, nemligen att öfverflygla fienden, omringa och innesluta honom, samt derpå taga honom till fånga. Medan bestämda kompanier på högra och venstra flygeln gingo fram i en biö åge ryckte de öfriga mot fronten. Man stötte på den första förposten, men förtruppernas framryckande hade försiggått så tyst, att skiltvakten blef öfverrumplad. Ean ville skjuta, men geväret klickade: han begagnade derpå bajonetten men det var för sent, ett preussiskt bajonettstygn sträckte honom till marken. Fältvaktens hufvudstyrka låg inne i ett h Ljus syntes genom ctt fönster. 2 man gingo fram till fönstret och sågo officeren sitta derinne, sysselsatt med att skritva. Kedjan utanför huset drog sig allt tätare tillsammans. Det snöade och blåste förfärligt. Med ett kraftigt tag sönderbrötos fönsterposterna och soldaterna sprungo in i stugan. Oifficeren hade den sinnesnärvaron att släcka ljuset. I mörkret slapp han ut genom en bakdörr och kom igenom den nästan ringformiga preussiska kedjan. Danskarne trängdes tillbaka under skansartilleriets eld med en förlust af 38 fångar, 1 död och några sårade. Preussarnes förlust var blott 1 död. Meningen lär vara, att de båda österrikiska krigsskepp, som sändts till Kanalen, skola operera i Nordsjön i förening med de trenne preussiska örlogsfarlyg, som förut legat i Brest, under den österrikiske kommendörkapten v. Willerstorffs befäl. Deras uppgift förmenas vara, att beskydda den tyska handelsflottan, hindra danskarne från blockering af flodmynningarne och om möjligt uppbringa eller i hvarje fall förjaga de danska kryssarne från nämnda farvatten. — Den preussiska flottans amiral, prins Adalbert, afreste natten till-den 16 dennes från Miänchen till Berlin, dit han kallats pr telegraf. I en danzigertidning läses följande, som lemnar någon upplysning om närmaste anledningen till den sista sjöstriden å pommerska kusten mellan danska och preussiska krigsfartyg: 7Då, enligt officiella danska tillkännagifveanden, de pommerska hamnarnes blockad skall börja den 15 dennes, kommer preussiska flottans verksamhet först och främst att börja med att göra denna blockad overksam eller i viss mån upphäfva den. Danzig är icke bland de med blockad hotade hamnar, hvilket har sin grund deri att Danmark cj eger ett härför tillräckligt antal fartyg, emedan det måste hålla en del af sin åugflotta i beredskap i Nordsjön för att operera med flottiljen under korvettkapten Klatt, som den 3 algick från Brest, och mot de österrikiska krigsfortygen. Begagnandet af segelfartyg, såsom förhållandet var 1848, då ett enda sådant fartyg ankrade utanför vår hamn och förstörde hela vär flolta, är, sedan våra strandbatterier blifvit bättre armerade, alldeles omöjligt; Danmark skall dessutom icke våga att ställa segelfartyg mot våra ångfartyg, och pansarfartygen skola, gentemot vårt svåra sjöartilleri, sannolikt icke slippa för så godt Töp som i striden med fältbatterierna. Tyskarnes utskrifningar i Jutland tyckas ovinsa till formlig plundring. Sålunda be