Aftonbladet – 22 mars 1864, sida 3

under befäl af kommissarien Norrlin oeh vid Myntgatan under kommissarien Tinggrens befäl, med uppdrag att bevaka de allmänna platserna i staden inom broarne och sända förstärkningar dit sådant kunde behöfvas. På Blasieholmen och Carl XII:s torg placerades kommissarien Wahlqvist med 2 öfverkonstaplar, 12 konstaplar och 15 man af stadsmilitärkompaniet. LA På Gustat Adolfs torg utställdes kommissarien Lindgrer med 2 öfverkonstaplar, 39 konstaplar och 20 stadssoldater, till hvilka sedermera kommo 5 jembärare från första traktens vaktkontor; och skulle jemväl kommissarien Backlund biträda med tillsyn af ordningen på denna plats. På nedra delen af Drottninggatan och Brunkebergstorg skulle kommissarien Rundbäck med 2 öfverkonstaplar, 22 konstaplar och 10 stadssoldater upprätthålla ordningen. . Slutligen och med anledning af ett utspridt rykte. att en mängd jernvägsarbetare klockan omkring 9 på aftonen skulle församlas på Träsktorget, beordrades kommissarien Uner att med biträde af en underofficer och 9 man af stadsmilitirkompaniet der qväfva hvarje början af folksamling, hvarförutan lades 20 konstaplar på Jacobs polisvaktkontor, för att der afvakta ordres att afgå som förstärkning antingen till Träsktorget eller någon annan punkt, hvarest omständigheterna sådant föranledde. För öfrigt lydde den allmänna ordern: att genast i dess början qväfva hvarje tecken till större folksamling; att för sådant ändamål vederbörande kommissarie skulle tre gånger i konungens namn uppmana hvarje folkhop att åtskiljas, vid påföljd att våld eljest komme att användas; att, om sådan uppmaning tredje gången icke åtlyddes, för att spränga den trotsande folkhopen använda battongerna, med hvilka slag i hufvudet dock icke fingo utdelas, samt att, när våld måste brukas, ingen åtskilnad skulle göras på de trotsandes och ohörsammes klädedrägt, utan de i bättre kläder behandlas lika med personer af arbetsklassen. Egarne till de verkstäder, hvilkas arbetare uppgifvits hafva fällt ofvanberörde yttranden, underrättades äfven härom och lofvade att med alla dem till buds stående medel söka förhindra allt deltagande från deras ärbetares sida uti de befarade oordningarne. Jag, som under de föregående aftnarne och nätterna ådragit mig en lindrig förkylning, uppehöll mig under större delen af aftonen i mitt em, dit enligt de meddelade orderna rapport ofördröjligen skolle skickas, så snart något inträffade, som påkallade min närvaro. Genom en konstapel från fjerde trakten underrättades jag omkring klockan 7 derom, att folksamling ånyo började uppstå på Gustaf Adolfs torg, hvadan jag, efter att hafva iklädt mig nuniformspersedar. begaf mig ned på torget. Der fann jag då i hörnet af Malmtorgsoch Fredsgatorna samt vid mynningarne af Norrbro och Regeringsgatan större folkhopar, hvilka, efter det jag kallat några konstaplar till mitt biträde, på mina förnyade uppmaningar skingrades, utan att våld behöfde anvämdas på andra ställen än vid början af Fredsgatan äfvensom vid början af Regeringsgatan närmare Jacobs gränd, der en mängd personer af arbetsklassen under skrik oeh svordomar till en början gjorde motstånd, men snart skingrades och togo till flykten dels åt Norra Smedjegatan, dels åt Carl SM:s torg. Jag passerade derefter öfver nämnde torg, Blasieholmstorget och hamnen åter till Gustaf Adolfs torg, utan att under denna väg hafva anträffat någon folksamling. På Gustaf Adolfs torg var då allting tyst och stilla, hvadan jag, efter att hafva anbefallt kommissarierne Lindgren och Backhnd som der hade befälet, den största uppmärksamhet och påpasslighet med folkhoparnes skingrande genast vid början af deras bildande, åter begaf mig hem, med tillsägelse att underrättelse skulle mig meddelas så snart något vigtigare inträffade. Klockan 8—9 denna afton lärer en större folksamling under skrik och hurrarop bildat sig i den så kallade Nybrobacken i närheten af h. exc. friherre De Geers bostad. Denna massa skingrades dock genast af biträdande polismästaren Granström med tillhjelp af kommissarien Wahlqvist och de under hans befäl stående konstaplar, utan att något vidare ofog än en fönsterrutas utslående iett hus i grannskapet föröfvades. Då jag omkring kl. half 11 på aftonen åter skulle gifva mig ut, för att tillse huruvida icke allt var så lugnt att könstaplarne, hvilka då under tre aftnar varit mattade af extra tjenstgöring, kunde hemförlofvas, ankom en konstapel från Klara vaktkontor med tillkännagifvande, att det telegraferats från Maria, att en större folksamling på några hundra personer fört oljud å Södermalmstorg. Jag beordrade då genast kommissarien Norrlin, att med de under hans befäl å första traktens vaktkontor samlade konstapar och jernbärare genast begifva sig till Södermalmstorg för att skingra folkmassan. Sedan jag nedkommit på Gustaf Adolfs torg, erhöll jag underrättelse, att jemväl en stark parull af Lifgardet till häst under befäl aflöjtnanten grefve dOtrante blifvit till Söder beordrad, för att bidraga till folkmassans skingrande. MinIre patruller af samma garde utskickades härfrån åt skiljda håll af staden, för att göra sig örvissade allt var lugnt och stilla Sedan grefve TOtrante med sitt manskap återkommit till Gustaf Adolfs torg och för hr kommendanten anmält, att folkhopen å Södermalmstörg redan före hästgardespiketens ankomst blifvit af tillstädeskommen polis, med biträde af den vid Södermalmstorg förlagda vaktpiket. skingrad, så att endast smärre folkhopar befunnit sig på nedra delen af Hornsoch Götgatorna, men skingrat sig vid hästgardespatrullens ankomst atan annan oordning, än att från trapporna till Urvädersgränden några stenar blifvit å patrullen kastade, tog jag en släda och genomreste större lelen af Södermalm. hvarvid allt befanns lugnt och stilla. Jag återvände derföre till Gustaf Adolfs torg och hemförlofvade kl. half1 den utkommenlerade polisstyrkan, sedan jag gifvit ordres att 10 man skulle qvarstanna på hvarje vaktkontor ill kl. 3 på morgonen. Genom poliseng kraftiga mellankomst redan vid början af folkhopars bildande, hade visserlisen på tisdagsaftonen omöjliggjorts hvarje försök att få tillsammans någon sädan större massa, som umder föregående aftnar befordrat oordninsarne och förhindrat ordningsmakten, att utan våld hämma oroligheterna. Ehuru för hvar och n, som närmare tänker sig in uti saken, det våld polisen för folkhoparnes skingrande måste utöfva, varit af ojemförligt ringare beskaffenhet, in om militärens vapen blifvit emot folket använda, hade emot detta polisens uppträdande, i och för sig sjelf förhatligt, för alla dem, som lott till följd af nyfikenhet och således enligt leras egen åsigt fullkomligt oskyldigt blifvit föemål för battongernas användande, alstrat ett missnöje, som äfven funnit en tyvärr befogad oeh rättvis näring deraf, att åtskilliga poliskonstaplar, synnerhet under tisdagsaftonen, gjort sig skyllige till kittslighet och deraf föranledda excesser emot ensamt gående personer. Afven om