Aftonbladet – 22 mars 1864, sida 3

oss Polisen under gatuuppträdena. Rapport till hr öfverstäthållaren. (Slut från gårdagsbl.j Att af konstaplarne, hvilka förut under dessa aftnar blifvit kullkastade, slagne, sparkade och på flera sätt misshandlade utan att då få försvara sig, med detta i färskt minne, en del på åtskilliga ställen och synnerligen då de voro utan tillsyn af befälet gingo mera hårdhändt och urskilpingslöst tillväga än hvad önskligt varit, är beklagligtvis icke allenast möjligt, utan lärer ock på flera ställen hafva inträllat. Den omständigheten, att det, efter föra pningar och misshandlingar af flera slag, då först gafs dem rättighet att använda våld, torde dock icke böra vid bedömandet häraf lemnas utan afseende. Utom ofvan omförmälda mot konstaplar och soldater föröfvade våldsamheter, begicks denna afton våld mot egendom på det sätt, att fönsterrutor utslogos: i utrikesministerhotellet 34 rutor och 18 stenar funnos qvarliggande i rummen; i f. d. Adelsvärdska huset 26 rutor, efter hvilket 20 stenar hittades qvarliggande irummen; i kapten Ekenstjernas hus 9 rutor samt i Mindre teaterns hus 3 rutor, oeh hittades på hvartdera stället 3 stenar i rummen. Med afseende på upphofsmännen till dessa fönsterinslagningar hafva visserligen ännu icke några bestämda upplysningar kunnat vinnas; dock har af kammarjungfrun Anna Sundström och jungfru Gustafva Kjellberg, i tjenst hos h. exc. hr grefve Manderström, blifvit upplyst, att de från ett fönster 3 trappor upp 1 ministerhotellet varseblifvit, huruledes straxt före stenkastningen en bättre mansperson, den de till klädsel och utseende noga beskrifvit och med säkerhet tro sig kunna igenkänna i händelse han dem förevisas, tagit plats under lyktan vid Fersiska huset midt emot ministerhotellet, två gåner med knuten näfve hotat mot fönstret och erefter vändt sig mot folkhopen, som då ögonblieckligen börjat stenkastningen. Dessutom har andre konstapeln vid andra 12pundiga batteriet af Kongl. Svea artilleriregemente Frans Ludvig Leonard Lundqvist omförmilt: att, då han omkring kl. half 9 på aftonen varit stående vid hörnet af Bruhnska huset å Blasieholmen, en stor folkmassa kommit under skrik och hurrarop rusande från Carl XIII:s rorg till Blasieholmstorget fram emot Stallgränden; att Lundqvist följt med massan, utaf hvilka flera rusat emot portarna till utrikesministerhotellet, för att spränga dem; att de likväl kördes derifrån af ankommande poliskonstaplar och då begåfvo sig längre bort mot Stallgränden; att då till Lundqvist framkommit en bättre, fint klädd mansperson, hvilken jemväl noga beskrifvits, och tillsagt Lundqvist att gå med sig fram till ministerhotellet och der tala mycket högljudt, på det folkets uppmärksamhet måtte ånyo riktas dit, samt att nämnde person. då Lundqvist sägt sig vilja gå, yttrat, att han skulle blifva rik igen betald. om han efterkomme den framställda begäran. Äfvenså hafva arbetskarlarne Johan August Erlandsson och David Forssberg, i tjenst hos entreppentren Andersson, upplyst, att, då de på måndagsafton omkring kl. 8 kommit gående från Carl XIII:s torg till Jacobs torg, en bättre mansfanan ungefär. midt för Kongl. operahuset anvållit dem och, under uppmaning att deltaga i pågående oljud å Gustaf Adolfs torg, bjudit dem tobak och pengar, hvilka sednare han dock ej framtagit, enär de, som ej hade lust att efterkomma hans anmaningar. affägsnade sig. Sedan oordningarne på måndagsaftonen den 7 Mars antagit den betänkliga karakter, som förut blifvit omnämnd och föranledt öfverståthållareembet i tisdagens Dagblad låta införa en kungörelse, som, under åberopande af upprorslagen, varnade mot förnyade uppträden och oordningar, så och då derjemte till mig blifvit rapporteradt, att bland arbetspersonalen vid ett par större mekaniska verkstäder yttranden skulle blifvit fällda derom, att folket i går fått stryk af polisen, men att den i dag skulle få igen det i dubbelt mått, beslöts, på sätt hr öfverståthållaren behagade erinra sig, i eamråd med kommendanten hr öfverste Troil, att kraftiga mått och steg skulle vidtagas för oroligheternas dämpande, i händelse försök att förnya dem skulle öras. För sådant ändamål skulle från klockan 1 på aftonen två sqvadroner af Lifgardet till häst stå färdige att vid första order rycka ut; 60 man fotgarde från samma tid vara att tillgå vid hästgardespiketen å Blasieholmen, samt dessutom patruller af hästgardet om 4 man sednare på aftonen rida rekognoscerande genom gatorna. För att utan behof af den militära bevakninfen som blott i högsta nödfall skulle få anlitas, cunna skingra möjligen uppkommande folksamlingar, beordrades dessutom 100 ordinarie poliskonstaplar, att med biträde af till extra konstaplar för tillfället, bland de enligt befälets uppgift pålitligare, utsedde 50 stadssoldater och 30 Jernbärare under befäl af vederbörande kommissarier klockan 6 på aftonen inställa sig ånedannämhde platser och ställen: På hvartdera utaf den inre stadens båda vaktkontor förlades 101 konstaplar och 15 jernbärare, vid Skeppsbron