Aftonbladet – 22 mars 1864, sida 2

clicl den andra Kistan bars Acnom allen, son leder till kyrkogården, till dess hela den sorgliga processionen hade passerat porten till det dystra fält, der deras bördor skulle nedläggas. Kistorna nedsattes med aktningsfull omsorg den ena efter den andra i den rymliga grafven, men staplades icke upp på hvarandra, som man gör med de fattiga vid Bethnal-Green eller Hockney, utan alla sida vid sida i flera rader, likt cellerna i en bikupa, till dess alla stodo på sina efter antalet utstakade platser, en preussares likkista bland hans i döden försonade fienders, och de sista likbärarne stego med sina kamraters tillhjelp upp ur den djupa grafven, som snart skulle igenmyllas öfver liken. Presten stod nu på kanten af grafven, och hans böner och förmaningar läto mycket högtidliga och imponerande, och hans välsignelse öfver de tappra, som dö för sitt fädernesland, och hans väl valda anspelningar på Honom, som dog för hela menniskoslägtets gemensamma fädernesland, åhördes under djup tystnad och med synbar rörelse af de närvarande soldaterna, en redlig skara, hvars största värde består i en känsla af pligt och trohet, som fostrats och underhållits af religionen. Nu lästes de sista bönerna, den första skofveln mull rass-lade mot kistorna, tre gevärssallvor smattrade i luften, musikkåren spelade upp en lifligare melodi, och de lefvande vände sig från de döda, sökande att rycka sina tankar från den rörande scen de lemnade bakom sig, genom att sysselsätta sig med de göromål, som lågo framför dem. Två poster ankommo i går från Köpenhamn, förda af ett enda ångfartyg och innehällande inemot 12,000 bref, 2000 paketer och 2000 penningeanvisningar för armån. Man har beräknat, att på de sista 185 dagarne efter det armen kom öfver till Als har hvarje man i medeltal bekommit sex bref; att hvarje man fått åtminstone en penningeanvisning eller ett rekommenderadt bref samt ett paket, innehållande linne, skodon, flanell, matvaror, dryckesvaror 0. 8. v., allt hvad de hemmavarande vännernas kärlek anser skola bidraga till deras beqvämlighet eller trefnad; allt detta är intres anta fakta, som bevisa, alt hvar och en af dessa bondsoldater så väl som hvar och en af deras anhöriga af bondeklassen kan läsa och skrifva, och utgöra äfven ett vittnesbörd om den oroliga kärlek och allvarliga omsorg, hvarmed föräldrars, syskons, hustrurs eller älskarinnors verksamma välvilja följer landets försvarare. Det finnes knappt någon i hela Danmark, ung eller gammal, som ej kan läsa; och soldaterna ha till större delen antingen blifvit för sent rekryterade eller för nyligen kallade under fanorna, för alt ha vant sig ifrån denna slägtkärlek, som är så fast rotad i nordboens hjerta. Den 25 Februari. Huru länge skola vi hållas sysslolösa här?? Detta är en fråga, som blott kan besvaras med en annan fråga: Hvad har man för sig på andra sidan om våra linier?? Det tyckes som om ingen här visste någonting om fiendens rörelser; det ser ut som om ingen bekymrade sig om att få veta någonting derom. Danskarne äro, har man sagt mig, det enda folk i verlden, som för krig utan spioner, dels emedan de ej vilja medgifva, att det för den verkligt tappre kan finnas någonting som kallas öfverraskning, och de säga sig vara redo för sin fiende, när helst han behagar visa sig på dagen celler natten; dels också derföre att en person, som vore villig att göra tjenst säsom spion, är lika svår att finna i Danmark som en äktenskapsbrytare i Sparta. Det finnes yrken och befattningar, hvilka en dansk icke kan förmås åtaga sig: smutsigt arbete, som han låter vara ogjordt, så framt han ej får en utländning att göra det åt sig. Man finner inga danska uppassare på hotellerna i Köpenhamn. En inföding i landet har ingen motvilja mot att vara dräng, men han kan ej förmå sig att vara allas dräng. Clowns eller harlequins roll har aldrig blifvit utförd af någon nordbo på någon teater i norden. Dansken har ingen afsky för teatern — tvärtom är han en passionerad älskare oeh odlare af den dramatiska och till och med den koreografiska konsten, men han kan icke för sitt lif grina från ena örat till det andra; hans begrepp om personlig värdighet uppresa sig mot att framställa blott och bart buffoneri. Till och med under medeltiden, då en hofnarr var ett oundgängligt bohagsting i ett kongligt hushåll, importerade danska hofvet alltid sin Hans Wurst från Tyskland. Nu har väl en spions befattning ingenting gemensamt med en uppassares framräckta hand, tiggande dryckespenningar, eller med en pantomimisk aktörs vilda grimaser. Män med det största anseende, patrioter, på det hjeltemodigaste sätt hängifna den bästa sak, ha ansett sin anställning i ett lägers ?hemliga tjenst lika förtjenstfullt och hedrande som huru stora tapperhetsprof som helst på slagfältet. Men det ligger någonting i blotta benämningen spion, hvarför dansken ryggar tillbaka med oöfverlagd instinkt. Spionens stig är slingrig, och hans steg äro smygande. Handlingen i sig sjelf är låg och kan ej höjas i sin verkställares aktning genom medvetandet om bevekelsegrundens ädelhet. Alla mina bemödaniden attsmugla ett bref genom förposterna, hvarigenom det skulle ha vunnit tre eller fyra dagar i förhällande till den omväg, som posten gör öfver Seland och Sverge, ha varit fruktlösa till följd af den oöfvervinneliga motviljan ifven hos de fattigaste här att läna sin hand till hvad de beteckna såsom en hemlig intrig.? Danskarnes tänkesätt i detta ämne påminna om den hederliga schweizaren, som kickades från en skogskanton för att utorska det fiendtliga slättlandet och dristigt vultade på den fiendtliga stadens portar, yresenterande sig såsom ?Der spion von Uril? Men ehuru vi veta nära nog ingenting n krigsförhålländena bortom våra främsta hier vid Dybböl, få vi höra icke så litet om hvad som angår hertigdömet Slesvigs politiska tillstånd, efter det den bästa delen de af blifvit uppgifven åt den triumferande nn lrtavan Tatt fynlaa vana mAndt Am vnA