Aftonbladet – 22 mars 1864, sida 2

— Ur ett bref från en i danska armen anställd Malmöbo, dateradt Silkeborg den 11 Mars, meddelar Malmö Nya Allehanda följande: Jag mår Gudi lof godt och trifs bra, ehuru tjensten är ansträngande, och jag sedan mitt sista bref tvenne gånger deltagit i ganska allvarsamma kavalleri-förpostfäktningar. Sistjag skref stod jag vid första sqvadronen af tredje regementet, men nu är jag vid femte sqvadronen. Det gick i korthet så till med min förflyttning, att jag en dag i slutet af Februari blef beordrad att inställa mig hos regementets commandeur major Brock. Ankommen till hans qvarten fråade han mig om jag ej skulle ha lust att föryttas till femte sqvadronen, alldenstund dess chef ryttmästare Moe anhållit att få en underofficer, och majoren, som hans ord föllo sig, tog sifvet att jag önskade göra bekantskap med arne, och 1 så fall godt kunde få tillfälle femte sqvadronen ett par veckor ständig rekognosceringstjenst och alltid legat in på näsankpå fienden, många gånger 3 å å mil från hufv styrkan. Jag kunde naturligtvis icke annat än tacka för den artighet och den goda tanka om min person majoren lät mig vederfaras, och begaf mig till Vorbasse. sqvadronens qvarter, tre mil söder om brigadens. Ankommen till min bestämmelse blef jag välkomnad af ryttmästaren och presenterad för sqvadronen såsom svensk frivillig Vagtmester från Kronprinsens husarer. Dagen derpå skulle vi hafva hästmönstring kl. 9 f. m., och när den var förbi och hvar och en just kommit i sitt varter, hördes på backarne söderut åtskilliga skott och straxt derpå sågos två sqvadroner preussiska husarer komma sprängande in på vår fiältvakt, som dock, ehuru den endast var 20 man stark, hurtigt högg in på fienden, men slutligen långsamt drog sig tillbaka till Sködebergs gård. Der kommo löjtnant Sauerbrey och jag med tvenne andra underofficerare de våra till INelp. Men då skulle ni ha sett hvilket nappatag. Det hela var ett reelt slagsmål. Hvar och en red in på sin närmaste man. Det var ej fråga om kommando. Dragonerna behöfde ej något sådant. Allt gick till på äkta medeltidssätt. Inga pistoler eller karbiner begagnades, endastsabeln. Inom en half timma var affären afgjord. Preussarne vände om och satte åstad i karrier, lemnande efter sig en officer, en läkare och 30 husarer samt 24 hästar, hvilka alla togos. Ni må tro det var en syn både ömklig och löjlig. Hela bataljen levererades på landsvigen. I groparne och in på åkrarne hästar utan ryttare, och ryttare utan hästar, oupphörliga rop af Gnadet. Gnade! (Nåd! Nåd!) marken betäckt af husarmössor, karbiner, sabeltaskor och sablar med och utan baljor. Jag hade verkligen gjort mig en mycket förfärligare föreställning om en batalj. Hvar man högg till, så stupade en preussare, och många blefvo kullridna utan att få ett enda hugg. Vi hade också blott fem sårade, preussarne elfva. Ingen man af de våra saknades. d PoE