Aftonbladet – 18 mars 1864, sida 3

j vackra, energiska hufvudet, det frimodig: och djerfya, men genom ett drag af mild het och innerlig menniskovänlighet modere rade ansigtsuttrycket, i kroppens ställning li hufvudets vändning, i klädedrägt och bi Iseker finnes ingenting som står i ringastt Istrid emot Engelbrechts väsende och verk samhet. Bland det mest beundransvärd loch effektrika är det sätt, hvarpå figurer bär upp det präktiga hufvudet, halsens oci nackens formation. Lägger man härtill de I friska, enkla, otvungna bällningen och der smakfulla behandlingen af klädnaden, så sy nes det oss klart, att hvarje konstens måste medgilva, att artisten på ett i högstt grad Jyckadt sätt förmått lösa de mångt svårigheter, som förefunnos i den uppgif som var honom förelagd. Man ser genast, alt det icke är en blot stridskämpe, som vi hafva framför oss. De ädla anletsdragen bära prägeln af en öfver ägsen natur och öfverensstämma med de vitsord, som rimkrönikan gifver åt den a! folket utkorade rikshöfvidsmannen: han var manlig och vis?. Figuren, full af lif och rör lighet, är dock moder rad och bunden ge. nom detta lagom?, som både öfverensstämmer med den sanna plastiska stilen och med den historiska totalbilden af Engelbrechts karakter. Måhända skulle vi uti denna bild kunna tänka oss frihetshjelten, i det ögon blick då han, efter att hafva för några dagar lemnat krigsbestyren och begifvit sig till Wadstena, plötsligen inträder i de der församlade höga herrarnas råd, luen och allvarlig, men medveten af den makt som folkets förtroende gilver honom, och fast besluten att landet skulle het. Härmed öfveren: naden, en bebrämad rock, sådan tidens ädlingar buro den, ofvanpå cn undeiklädnad, liknande dalkarlarnes vid den ti Hr Qvarnström har härutinnan på ett särdeles lyckligt sätt löst uppgiften, att sannt konstnärligt behandla den historiska kostymen. Liksom gestaltens andliga uttryck är gripet ur den historiska personlighetens inneria, så finnes hos densamma också ingenting godtyckligt, tillfälligt, osammanhängande; den utgör ett slutet helt, der hvarje del gör sig gällande med lifvets och sanningens rätt. Med allt det karakteristiska genomförandet, med all sorgtällighet och noggrannhet uti detaljerna företer hela monumentalbilden en värdig och storartad en kelhet. Uppställd på sin plats framför det i götisk stil bygda storartadestadshuset i Örebro skall denna staty framkalla beundran och bidraga till att underhålla vördnaden och pieteten för minnet af den hjelte, som häfderna gifvit namnet landsens fader och svenska frihetens försvarare och som uti detta namn onekligen har en minnesvård, som är oförgängligare än ärestoder. Monumentet skall tillika bli ett vackert prof på vår tids konstverksamhet, en erinran om en konstnär, som utom de mångfaldiga förtjenster han eljest inlagt om den svenska konsten, tillika ulvecklat en så betydande talang för en på en gång karakteristisk och plastiskt skön framställning af betydande historiska personligheter.