Aftonbladet – 16 mars 1864, sida 3

Vincenzo var b sel. cOch an till min affär, återtog del Palmetto. SMin hustru är så otålig som ett fruntimmer någonsin kan bli, hvilket vill säga bra mycket, att göra offentlig afbön för gårdagens löjliga misstag.t cAh, det behöfs visst inte, inföll Vincenzo, som ännu icke hade fått tillfälle att säga något; jag är öfvertygad att jag såg lika ruskig ut som någon dagsverkare. På hvem har du väl att skylla för den saken annat än dig sjelf? frågade herr advokaten snäsigt. Iongen, det jag vet, nekar dig hvarken kläder eller någonting annat. Har jag då sagt att någon gjort det? genmälde Vincenzo. Del Palmetto insåg det rådliga uti att leda samtalet tillbaka i den kanal från hvilken det hade aflägsnat sig. Jag påstår, sade han, fatt misstaget var högst löjligt af en skarpsynt fysionomist, hvilket min hustru gör anspråk på att vara; men till hennes försvar måste jag dock nämna, att det inte heller räckte mer än ett ögonblick. Jag nämnde, innan du kom in, för herr advokaten och signora Candia, att min hustru hade anat rätta förhållandet då du kom och frambar helsningen att signoran genast skulle komma; men du gaf henne inte tid att komma fram med någon fråga. Emellertid må du nu veta att jag blilvit hitskickad för att föra dg lefvande eller död hem till min hustru, som bäst torde vara i stånd att ursäkta sig. Och som jag hellre vill ha dig lefvande än död, så sätt på dig din hatt och utbyt föri dag den ypperliga middag, som väntar dig här, mot en tarflig husmanskost i vårt hus. Nej, tack; ursäkta mig, inte i dag!