Aftonbladet – 16 mars 1864, sida 2

I— om att detta endast varit ett tillfälligt I besök, som icke vidare skulle komma att upprepas. Det faktum att markisinnan hade kommit ensam gaf någon anstrykning aj sannolikhet åt en sådan förmodan. Om markisen hade varit på borgen, skulle han utan tvifvel sjelf kommit och presenterat sin hustru — ergo var han icke der. Men ty värr gåfvo de öppna fönstren i borgen, då Vincenzo kom ut ur småskogen och kom i sigte af dem, ett helt annat intryck; emellertid var det dock möjligt att markisinnan endast kommit för att stapna der cen eller par dagar. Vincenzos förkänsla af nya obehag började redan denna afton att blifva verklighet. Han hade icke väl satt sig ned ll qvällsbordet, förr än hans hustru, som uu för första gången sedan hans hemkomst direkt vände sitt tal till honom, sade: Hvar gömde du dig efter middagen, etfer som ingen kunde finna rätt på dig?? Jag kunde aldrig förmoda att min närvaro skulle vara behöflig?, svarade Vincenzo; jag var borta vid plantskolan.? SJust precis det sista ställe som någon skulle kunnat tänka på i detta våta vädert, sade Rosa. Markisinnan del Palmetto fråzade efter dig, och det såg högst besynnergt utatt du inte någonstädes stod att finna, då jag hade nämnt att jag endast ett ögonblick förut hade sett dig. Letandet efter honom kunde just icke va. rit så synnerligt allvarligt menadt, tänkte Vincenzo för sig sjelf; ty om man endast en enda gång hade ropat hans namn, hade han ovilkorligen måst höra det på det korta pfstånd som han var ifrån huset. Sötsura favörer regnade öfver honom denna afton. Herr advokaten nedlät sig äfven att tala till honom; för första gången brytentle den